Kristna behövs i kristna och kommunala skolor

Tack Ronny Eriksson för ditt svar 10 maj på mina funderingar. Meningen med min artikel var att ställa frågor, inte att ge svar, så något svar på frågan om vi behöver kristna friskolor finns inte heller i min artikel.

Det jag däremot ville framhäva är att det finns andra frågor omkring evangelisation, andligt självförtroende och förhållningssätt till en sekulär stat, som är mycket viktigare än frågan om kristna friskolor. (Tyvärr skrev jag ”sekulärt samhälle”, när det borde ha stått ”sekulär stat”.)

Jag har reagerat på, att det sätt Dagen framställt frågan på, tenderar att framställa kristna friskolor som en av de viktigaste frågorna för oss kristna, vilket jag inte håller med om. Du har rätt i att jag, som en majoritet av svenskarna, är emot vinstdrivande friskolor, men det är en annan diskussion.

Jag tycker att kyrkan har en viktig funktion att fylla i civilsamhället, men den ska inte överta statens ansvar. Däremot kan den naturligtvis bidra med insatser i det som är statens ansvar. Ett av de bästa exemplen på detta är till exempel LP-verksamheten. (Tyvärr tar ju inte staten sitt ansvar när det gäller missbruksvården.)

Min fråga gällde om kyrkan har en viktig funktion som aktör i friskolesektorn. Jag har inget svar, bara funderingar, som jag tycker att man kanske bör beakta i samtalet. En viktig frågeställning som jag glömde i mitt förra inlägg är att det måste finnas mindre antal kristna lärare i de kommunala skolorna om många av dem arbetar i kristna skolor.

Behovet av bevakning av, och påverkan på, den religions­undervisning som bedrivs i de kommunala skolorna anser jag måste ha hög prioritet och jag undrar om prioriteringen hos oss kristna påverkas av att det finns ett antal kristna friskolor, där jag förutsätter att kvaliteten är bra.

Det är ju bra att det i Skellefteå inte är ett ”drivhus” för kristna barn i den kristna friskolan. Men gäller det alla kristna friskolor?

Som jag försökte säga i mitt tidigare inlägg gäller mina funderingar mycket större frågor än kristna friskolor. Vi må ha olika uppfattningar omkring dessa.

Det jag önskar är att vi kan ha ett så stort andligt självförtroende, i beroende av den helige Ande, att vi på allvar kan vara jordens ljus och salt. Jag längtar efter en profetisk kyrka som är så relevant att vi med Guds hjälp och nåd, i bön och överlåtelse, kan vara Guds resurs för ett andligt genombrott i vårt land. Då behövs brinnande kristna elever och lärare i skolan, vilka förtecken den än har.

Till sist vill jag gratulera Skellefteå kristna skolförening till den goda verksamheten, som Ronny Eriksson redovisar.

Willy Ahlberg,

pensionerad pastor och folkhögskolelärare