Krubbans ko kan vara andlig vägledare

Julen kan innebära krav och förväntningar. Även religiösa sådana. Om jag inte känner glädje över Jesus födelse är det något fel på mig. Ur detta perspektiv framstår julkrubbans ko och åsna som förebilder. De är inte inriktade på prestationer. Med sin stilla närvaro vid Jesusbarnet kan de inspirera till en mer meditativ hållning: att bara vara, ta var dag som den kommer, leva här och nu.

Djuren kan bli våra lärare, men vi låter dem inte vara det. I stället utsätter vi dem för exploatering.

Kor är biologiskt och psykologiskt anpassade för att röra sig fritt utomhus över stora ytor. Men den svenska mjölkindustrin tvingar 150 000 kor att stå fastbundna inomhus på betonggolv åtta till tio månader om året. Dag ut och dag in utan möjlighet att gå någonstans. Bara resa sig, lägga sig.

Mjölkkon tvångsinsemineras för att hon ska bli havande och föda en kalv. Efter födseln producerar hennes kropp naturligt mjölk åt kalven. Men mjölkindustrin tillåter inte att kalven diar henne. Mjölken ska gå till människorna. Därför skiljer mjölkbönder med tvång på kalven och kon.

Människor, kor och andra djurarter är resultatet av samma långsamma utvecklingsprocess, evolutionen. Den har utrustat arterna med starka känslor för sin avkomma.

Per Jensen, professor på djurs beteende vid Linköpings universitet, konstaterar i sin bok ”Djurens språk” att människor älskar sina barn dyrt och heligt och det finns ingen anledning att tro att känslorna är svagare hos andra djur. Föräldrakärleken är genernas sätt att se till att vi verkligen tar hand om våra ungar.

Det finns därför goda skäl att tro att både kalven och modern plågas när de tvingas isär, när deras starka känslomässiga band slits itu.

Många av det traditionella julbordets rätter tillagas med grädde eller mjölk från kor, som Janssons frestelse och risgrynsgröt. Det ligger en grym ironi i att vi låter julens budskap om frid i själen och fred i världen ramas in av utnyttjande av andra kännande varelser.

Den goda nyheten är att förtrycket inte är någon nödvändighet. Det går att ersätta den animaliska grädden och mjölken med soja- eller havrealternativ. Kon och åsnan är fredliga vegetabilieätare. Också på denna punkt kan de vara våra förebilder.

Jul och nyår blir lätt helger när vi okritiskt anammar traditioner, bland dem konsumtion av djurprodukter. Men denna tid kan också bli ett möjligheternas rum, där vi öppnar oss för förändring, ser på vår tillvaro i ett nytt ljus, frågar oss hur vi vill leva; dagar när vi har tid att experimentera lite med livsstil, testa nya recept, kanske inspirerade till uppbrott av det stundande årsskiftet, nystarten.

Att skaffa en vegokokbok, att besöka delar av stormarknadens hyllor som man tidigare negligerat, att upptäcka spännande produkter, pröva nya kosttraditioner – detta är stillsamma, vardagliga aktiviteter.

Samtidigt är det att delta i en radikal omvälvning, av samhället och sig själv. Det är helt i julbudskapets anda: i det lilla sker det stora, i det jordiska det heliga.

Den som dessa dagar bestämmer sig för att avveckla sin delaktighet i exploateringen av kor och andra varelser firar en högtid där julens innebörd har vidgats och fördjupats.

Pelle Strindlund, teol kand och författare