Kunskap om en enda väg

Att berätta att Gud genom Jesus röjt vägen tillbaka till sig för alla människor är inte exkluderade. Det skriver Stefan Holmström i replik till Åke Bonnier.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Biskop Åke Bonnier diskuterar frågan om Gud i religionerna i en debattartikel (Dagen 18 mars). Han lyfter viktiga frågor om tron på Jesus, om bibeltolkning, om mission till judar och muslimer och om människors eviga öde. Men debattartikeln får mig att undra både hur hans tankar hänger ihop och vad Svenska kyrkan vill stå för. Det hela kokar ner till några för tron, kyrkan, missionen och mänskligheten avgörande frågor: Hur unik är Jesus? Har Gud uppenbarat vägen till frälsning i Bibeln?

Läs mer: Daniel Norburg: Alla behöver Jesus, Bonnier!

I Svenska kyrkans stadgar, den så kallade kyrkoordningen, står det: ”Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär. Svenska kyrkan inbjuder alla att tillhöra trons folk och dela dess liv”. ”Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Hur rimmar biskop Bonniers tankar med Svenska kyrkans egen självförståelse? Vem är Jesus, hur nödvändig är Jesus och vad har kyrkan för uppdrag?

Åke Bonnier försöker sammanfatta den kristna trons centrum. Det jag tycker saknas är talet om vad korset betyder, vad det innebär att Jesus är Frälsare och Herre, om det finns något att räddas från och räddas till och om en relation till Jesus, genom tro och dop, är nödvändig för detta. Att som jag hävda att detta är centrum även i Svenska kyrkans tro handlar inte om att ha monopol på sanningen eller att vilja utesluta andra vägar till Gud. Vi får lämna den som allvarligt söker Gud eller inte fått möjlighet att höra evangeliet i Guds barmhärtiga och rättfärdiga händer.

Läs mer: Åke Bonnier: Gud är bortom alla världens religioner

Men evangeliet, den glada och överraskande nyheten, handlar om att Gud genom Jesus har öppnat den enda väg till Gud som vi har kunskap om, och som är så revolutionerande att vi vill ”inbjuda alla att tillhöra trons folk”. Gud är över alla religioner, men också ett med Jesus som är ”upphöjd över allt annat”. Gud är inte kristen, han är Kristus. Är det inte detta som ligger i att Jesus är unik, ensam i sitt slag?

Det är sant att vår förståelse av Bibeln påverkas av bibelforskning och att det finns svåra passager, men att forskningen på ett avgörande sätt underminerar Nya testamentets massiva vittnesbörd om Jesus som Gud hos oss och världens nödvändige frälsare är inte sant. Det är för övrigt samma vittnesbörd som ligger till grund för tron på Jesu uppståndelse som vi de facto (!) tror på. Men tror vi inte längre att vi i Bibeln finner en avgörande uppenbarelse om Guds vilja med sin skapelse, om vem Jesus är och vad Jesus betyder, om kyrkans kallelse och uppdrag så undrar jag över varför Bibeln ska kallas helig.

När det gäller frågan om olika religioner tillber samme Gud har den flera aspekter. Biskopen håller tyvärr inte i sär dessa när han talar om monopol på sanningen eller om risken att tala illa om någon annans hustru. Bön, sökande och religion riktas förstås ytterst till samme Gud, den ende Gud som vi tror finns. När det gäller allmän kunskap om Gud finns olika källor. Naturen och samvetet är de klassiska och därför finns också delar av sanning i alla religioner. Eftersom människan är fallen finns därtill i olika hög grad osanning, ofullkomlighet och ondska i alla religioner och bland alla som tror, även bland oss kristna.

Men när det gäller den särskilda uppenbarelsen om Jesus och räddningen från det onda, så finns den i Guds ord, inte någon annanstans. Där ser vi också att Jesus själv räknade med möjligheten att gå förlorad.

Angående våra judiska vänner måste vi i stor ödmjukhet ändå fråga: Är Jesus den Messias­ som Gamla testamentet längtar efter och förebådar? ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” (Matt 11:3). I samtal med mina muslimska grannar blir frågan kanske ”får jag berätta om vad evangeliet säger om Isa” (Islams namn på Jesus) eller ”vet du att Gud har gjort allting färdigt för att kunna ge oss evigt liv och evig frid”? Vi måste alltid våga föra ett sådant samtal utifrån evangeliets karaktär av erbjudande.

Att berätta om att Gud genom Jesus röjt vägen tillbaka till sig för alla människor är inte exkluderade. Att inte göra det, när förutsättningarna är de rätta, det menar jag är exkluderande. Vem är jag att undanhålla någon påskens budskap om försoning och nytt liv? Att det för med sig ett stort ansvar och en stor vånda, särskilt över min egen kärlek och bidrag, det är sant.

Nyckeln till vila och glädje mitt i det allvaret är att mission handlar om att få gå in i Guds mission, i det Gud har på gång. Därför är det nåd att få lovsjunga Jesus både genom diakoni och mission.

Stefan Holmström, EFS missionsföreståndare, präst i Svenska kyrkan.

Säg din mening

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Se tidigare frågor

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
TORPKONFERENSEN
Annons
Annons
Annons
Annons