Kyrkans ansvar för flyktingarna

På allt fler orter möter vi dagligen fattiga EU-migranter som genom tiggeri söker försörjning för sig själva och sina familjer. Som oavsett väder och kyla lever sitt liv på våra gator, sover under broar och i bilar då härbärgena inte har möjlighet att ta emot alla som behöver hjälp.

Frågan om tiggeri har d­ebatterats här i Dagen på sistone. Vi har respekt för att man kan komma till olika slut­satser kring hur hjälpen ska ske. Det viktiga är dock att den sker. Som kristna har vi ett ansvar för våra medmänniskor och särskilt för deras grundläggande behov. Vi är kallade att finnas med och göra skillnad. Det mest akuta vi kan och måste göra som kyrka, är därför att förse med mat och husrum.

Gud blev människa, föddes i ett enkelt härbärge och spenderade sina första år som flykting i Egypten. I både Nya och Gamla testamentet står det genom­gående om ett ansvar för invandraren, flyktingen. Evangeliet om Jesus Kristus är ett budskap om kärlek som vänder sig mot all form av diskriminering och förtryck, uppmuntrar till barmhärtighet mot våra medmänniskor och påminner oss om att vi som Guds folk också en gång varit flyktingar.

”Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder” (5 Mos 10:17–18).

I Stockholm har Stockholms stad tillsatt en samordnare och inbjuder församlingar att öppna lokaler för tillfälligt boende. I Göteborg har Räddningsmissionen ett antal husvagnar och s­öker församlingar som kan upplåta parkeringsplatser.

Nu när kylan och vintern är här är boendesituationen akut men det behövs också fler bas­insatser som plats för att duscha, tvätta kläder, mötesplatser för gemenskap och stöd.

Många kyrkor har faciliteter som skulle kunna fylla en funktion här. Gympahallar med omklädningsrum, tvättstugor och välkomnande kyrkbänkar.

Runt om i vårt land står läger­gårdar, församlingshem och kyrkor just nu tomma, utrymmen som i stället skulle kunna fungera som tillfälliga boenden. Genom egna insatser, samarbeten med andra församlingar, frivilligorganisationer och kommuner kan vi lokalt stödja och göra skillnad för dessa människor.

Vi närmar oss jul och advent. För många är detta glädje­fulla tider när vi bjuder hem nära och kära för att fira att J­esus Kristus kom till jorden och tog sin b­oning ibland oss. Guds son, vår frälsare – allvis härskare, g­udomlig hjälte, evig fader, fredsfurste – föddes som ett l­itet barn för att ge alla ljus, så att alla som vandrar i mörkret, skall få se ljuset bryta fram. (Jesaja 9)

Vår bön och vår önskan är därför att vi alla finns med och välkomnar de som kommer till vårt land, ger dem tak över h­uvudet, vänskap och gemenskap.

Må Gud ge oss fred, ro och mod att själva ta emot ljuset och bära det vidare till andra.

Lasse Svensson, Sofia Camnerin och Olle Alkholm, kyrkoledare för Equmeniakyrkan.