Lars Adaktusson: Aftonbladet ljuger och lägger locket på om samvetsfriheten

Att vänsterdebattörer som Aftonbladets Eva Franchell kallar mig för mörkerman (Aftonbladet 13/10) kan jag stå ut med. Men att hon ljuger sina läsare rak i ansiktet är oacceptabelt och oförskämt. När tidningen dessutom vägrar att publicera mitt genmäle är det uppenbart att Aftonbladets ledarsida medvetet försöker lägga locket på den angelägna diskussionen om rätten till samvetsfrihet.

Oavsett vad Franchell försöker inbilla Aftonbladets publik är det inte så att jag förespråkar abortförbud. Kristdemokraternas och min syn i frågan finns utförligt formulerad i partiets medicinsk-etiska program (avsnitt 6:2, sidan 18):

"Kvinnan och fostret är två skyddsvärda individer. Därför måste samhället sträva efter att minska antalet aborter. Detta ska ske inom en lagstiftning som ger kvinnan rätt att fatta det avgörande beslutet om abort under graviditetens första del".

Inte i något land med lagstadgat abortförbud är antalet aborter noll. Aborter förekommer i alla länder och i alla kulturer, oavsett hur lagstiftningen ser ut. Få om ens någon i vårt land vill tillbaka till den tid när förtvivlade kvinnor med livet som insats tvingades sökte hjälp hos amatörläkare och kvacksalvare.

När detta är sagt måste det också vara möjligt att problematisera och föra ett samtal kring det faktum att det vid en graviditet finns två skyddsvärda individer och att det ligger i samhällets intresse att förebygga antalet aborter.

Att motverka offentlig diskussion kring dessa frågor a la Aftonbladet är att förneka abortfrågans etiska dimension och förringa betydelsen av reflexion kring existentiella frågor om livets början och slut.

Försvar av rätten till samvetsfrihet är i Eva Franchells föreställning synonymt med abortmotstånd. Detta är, med all respekt, nonsens. Dels därför att 41 av 47 länder i Europarådet idag har lagstadgad samvetsfrihet i kombination med aborträtt. Dels därför att det är i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som rätten till samvetsfrihet regleras (artikel 18):

"Var och en har rätt till religionsfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet".

Att Franchell rationaliserar bort det faktum att rätten till samvetsfrihet är stadfäst i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är minst sagt anmärkningsvärt. Än mer anmärkningsvärt blir det i relation till att Europakonventionen, som är en integrerad del av svensk lagstiftning, på samma sätt slår fast rätten till samvetsfrihet.

Diskussionen i den här frågan har alltför länge präglats av intolerans och bristande respekt. Samtidigt understryker påhoppen, inte sällan kombinerade med fördomsfulla omdömen om kristna, vikten av att aldrig medverka till att relativisera betydelsen av mänskliga fri- och rättigheter. Även om majoritetssamhället och starka åsiktsetablissemang ifrågasätter dess legitimitet.

När Eva Franchell försöker förleda sina läsare att tro att respekt för samvetsfrihet är synonymt med abortmotstånd inställer sig frågan vad som händer med sjukvårdsanställdas rätt till samvetsfrihet i samband med dödshjälp. Opinionen för aktiv dödshjälp växer just nu i Sverige och i flera europeiska länder finns redan sådan lagstiftning på plats.

Är sjuksköterskor som inte vill medverka vid aktiv dödshjälp olämpliga i sitt yrke?

Värn av samvetsfriheten är inte extremism, det är gängse synsätt och praxis runt om i Europa. Så även i USA, där presidenten Obama i början av året uttryckte sig så här:

"Alla människor har rätt till samvetsfrihet. I alla världens länder är det regeringarnas men också varje medborgares ansvar att försvara den friheten".

Lars Adaktusson, Europaparlamentariker (KD).