Debatt

Låt oss inte hylla okunskapen

Ödmjukhet är viktigt men att tro innebär att ta konsekvenserna av det vi faktiskt kan veta, skriver Stefan Gustavsson i ett svar till onsdagens tre debattörer.

Svärdsmyr, Wagner och Varg (Dagen 20/7) längtar efter "en kristendom som i korsets tecken … finns mitt i sekulariseringen och gör skillnad underifrån i stället för överifrån". Den längtan delar jag till fullo. I verkligheten är jag överens med författarna på ett antal punkter.

Problemet är i stället att författarna ställer upp ett antal onödiga motsatser mellan tro och förnuft, tro och vetande, tro och argument, tro och liv ... I Nya testamentet hålls detta samman i ett konstruktivt, både och. Du kan vara kristen som hel människa, inklusive med din tankeförmåga.

Ironin är svår att undgå: de tre har skrivit en artikel som argumenterar för att argument inte är viktigt.

Församlingen är kallad att vara en del av sin tid och sin kultur: vi ska vara i världen men inte av världen. Vår kallelse är därför inte att bygga en subkultur, utan att bli delaktiga i världen omkring oss. Men i världen ska vi vara salt och ljus och inte en spegelbild av det som redan finns där. Den kristne behöver­ därför med integritet kunna tala om sin tro i relation till de många andra övertygelser som möter oss i ett pluralistiskt samhälle.

Det handlar inte om att "gå i klinch med hela samhället utanför", utan om att bygga meningsfulla relationer med omgivningen. Allt gott som förenar oss som människor kan bejakas,­ samtidigt som den kristne är kallad att bära vittnesbörd om Jesus Kristus, världens ende frälsare och Herre. Kärleken tvingar oss att också – helt i Jesu efterföljd – utmana vår samtid. Det är just detta, att hjälpa kristna att på ett konstruktivt sätt leva i kulturen och peka på Kristus, som vi i Svenska evangeliska alliansen kontinuerligt arbetar med.

Definitionen av tro som artikelförfattarna presenterar synes mig mycket bristfällig ”att acceptera att man inte vet”. Ödmjukhet och ett villigt erkännande av vår kunskaps begränsningar är viktigt, men tro handlar inte om att fira okunskapen. Nej, tro i Nya testamentet innebär att ta konsekvenserna av det vi faktiskt kan veta.

Tänk på Petrus tal på pingstdagen. Han hänvisar tre gånger till vad åhörarna känner till "Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet" (Apg 2:22). Han fortsätter att tala om Jesu uppståndelse med hänvisning både till vittnena som sett Jesus och till Skrifternas löften och hävdar att "Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst" (v 36). Det utgör bakgrunden till utmaningen att omvända sig, tro på budskapet och låta döpa sig.

Tro handlar om att låta det bli sant för mig, som redan är sant i sig, och träda in i en personlig relation av tillit och överlåtelse till en person man kan veta något om.

Stefan Gustavsson, Generalsekreterare Svenska evangeliska alliansen

Fler artiklar för dig