Låt oss skapa frizoner i samhället, du och jag

För en tid sedan följde jag "alkoholdebatten" som fördes i tidningen Dagen. Där sades mycket tänkvärt. Innan jag går in på vad jag vill ha sagt så vill jag klargöra mitt utgångsläge. För mig handlar det här inte om någon syndakatalog. Jag vill inte heller komma med någon moralisk pekpinne. Utgångsläget är omsorg.

När jag läste artiklarna så tänkte jag på mitt hem, på min mamma och pappa. Båda har sedan länge flyttat till sitt himmelska hem. Vad sa de i den här debatten? Ingenting! Men som barn visste jag att i vårt kylskåp fanns mjölk, ägg och lite till. Såg aldrig ens en lättöl under hela min uppväxt.

Jag tror inte att det var bara jag som barn som visste att det inte fanns alkohol hemma, det tror jag var allmänt känt i hela bekantskapskretsen.

Tiderna förändras och i dag är trycket så mycket större på till exempel ungdomar att "prova" alkohol. Alkoholen finns med i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Hur ska då den som fastnat i ett alkoholberoende klara sig? Vart ska de ta vägen? Frestelserna finns i stort sett alltid och överallt.

Det är bland annat här jag tror att det är så viktigt med frizoner. Nu mer än någonsin. Platser där den utsatte kan släppa garden, slappna av, busa, leva, växa, blomma ut; ja, bara få vara.

Låt mig ge ett exempel på ett helt annat område. Jag lyssnade en gång på en flicka som berättade att hon tvingades att lyssna till tilltalet "hora" varje dag på sin skola. Hon sa också att det inte var unikt för henne.

Jag tänkte: ”Måtte våra hem och våra ungdomssamlingar få vara frizoner för dessa ungdomar”. Min definition på frizon i detta sammanhang är en plats för frihet, glädje, drömmar, liv och utveckling, en trygg växtmiljö helt enkelt.

När jag började skriva den här lilla texten så tänkte jag det som ett inlägg i "alkoholdebatten". Nu tror jag att det svänger om till att bli några ord till dig som betyder så oändligt mycket med din frizon. Du mormor, din kram och ditt "hur har du det"-samtal över din hemmagjorda rabarbersaft kan förändra ett helt liv för ditt barnbarn, särskilt när det åtföljs av dina förböner. Dessa 12-13 minuter kan vara livsavgörande för den som står dig nära.

Så mormor, morfar, farmor, farfar eller vem du än är som läser detta: Du vet väl om att du är värdefull, viktig här och nu?

Det jag skrivit här är definitivt inte teknologiskt, inte heller speciellt teologiskt, hoppas inte heller ologiskt, vill att ni finner det avskalat och logiskt. Ni får gärna kalla mig gammaldags (för det är jag). Påstår ni att det jag skrivit ”bara” är sunt bondförnuft så blir jag inte ledsen utan stolt. Jag är ju bondpojk.

Lennart Grön