Mångkultur är bra för kyrkan

SD-sympatisören Carl Uhr skriver (Dagen 1/10) och kritiserar min tidigare debatt­artikel om att kristna inte bör stå i Åkessons hejarklack (Dagen 23/9).

När vi diskuterar invandring måste vi hålla isär två saker. Arbetsinvandring är en sak, människor på flykt som söker uppe­hållstillstånd en annan. Den första gruppen är resultatet av en global värld där människor flyttar mellan olika världsdelar och där man gifter sig och bildar familj över nationsgränser. Största delen av invandringen från 1950 till 1980 var arbetsinvandring, Sverige hade stort behov av arbetskraft och befolkningen berikades genom att greker, turkar, finländare och polacker kom hit. Även nuvarande invandring är i stor utsträckning arbetsinvandring.

Med tanke på Sveriges mycket begränsade befolkning på en stor yta samt låga födelsetal har denna invandring varit en stor vinst på alla plan, vi hade haft en befolkningsminskning utan den. Ska man beräkna kostnader för invandring måste man skilja ut arbetsinvandringen vilket är en ren vinst för Sverige, både på kort och lång sikt.

Den andra stora gruppen är flyktinginvandringen, räknar man in alla kategorier av skyddsbehövande så rörde det sig om cirka 25 000 personer under 2013 av en total invandring på 116 000. Carl Uhr nämner om alla som söker asyl i år, men han vet ju inte hur många av dessa som kommer att få uppehållstillstånd.

Tidigare vågor av flyktingströmmar handlade om latinamerikaner, assyrier, iranier och under 1990-talet blev flyktingar från forna Jugoslavien en stor grupp. På senare år har flyktingströmmarna dominerats av personer från länder som Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia och Eritrea.

När det gäller flykting­invandringen behöver man skilja på olika grupper och förstå att det är skillnad på kort och lång sikt när man beräknar effekterna. Mitt intryck är till exempel att de omfattande flyktingströmmarna från Latinamerika under 1970- och 1980-talen antingen har etablerats på svensk arbetsmarknad eller flyttat tillbaka.

För flyktingar som får uppehållstillstånd är det viktigt att de så snabbt som möjligt lär sig hyfsad svenska och får ett jobb. Alla är överens om att det behöver förbättras. Man bör dock komma ihåg att många flyktingar kommer från länder där man bara har en familjeförsörjare, så det är missvisande att strikt jämföra svensk sysselsättningsgrad med en viss invandrargrupp.

USA har byggt hela sin ekonomi på en massinvandring som pågått i flera hundra år. Israel har en massinvandring och har lyckats förena det med ett ekonomiskt välstånd utan like i Mellanöstern. Svensk ekonomi har gått betydligt bättre än Finland senaste 6–7 åren trots att vi har en betydligt större invandring och är mer aktiva på att ta emot flyktingar.

Men hela den här diskussionen bör inte framför allt handla om pengar utan om vilket samhälle vi vill ha. Ett traditionellt svenskt samhälle, etniskt homogent, kyrkan mitt i byn, folkhem och en folkkyrka med strikta gränser? Eller vill vi ha ett mer internationellt, mångkulturellt samhälle präglat av mångfald och tolerans?

Den kristna församlingen föddes fram i det mångkulturella samhället. Att kristna kyrkan i vissa fall utvecklats till en nationell kyrka sammankopplad med inhemsk identitet är ett långt senare påfund. Sverigedemokraternas ”fädernas kyrka” är inte ett bibliskt fenomen.

I samband med Breivik-massmorden i Norge fick jag i uppdrag av ett världsledande svenskt företag att granska det manifest på 1 400 sidor som Breivik publicerade. Det gav unika inblickar i det högerextrema tänkandet. Även om det är stor skillnad på Breivik och Sverigedemokraterna var min slutsats att ideologin i stor utsträckning är densamma: Att värna om nationen, etniciteten, vårt kulturarv, och att förändringar i detta uppfattas som katastrof. Den egna rasen betraktas som överlägsen, och den är förknippad med vissa landgränser. Högerextremismen har flera uttrycksformer, och SD försöker finna en folklig och populär framtoning. Faktum är att det parti som Jimmie Åkesson blev medlem i på 1990-talet hade tydliga kopplingar till nazism och högerextremism.

Rädslan för islam används av SD för att stoppa invandringen. Faktum är att det är en brokig skara människor som kommer till Sverige, många av dem är aktiva kristna, andra flyr från förtryck i muslimska länder. Det som framför allt utmanas av invandringen är den svenska sekulariseringen. Många muslimer i Sverige borde snarare locka till mer mission och kristna kärleksgärningar än skapa rädsla.

Muslimsk terror ska självklart fortsätta bekämpas, den drabbar muslimer ännu mer än västländerna.

Carl Uhr och SD drömmer reaktionärt tillbaka till ett samhälle som inte längre finns, med en luthersk statskyrka mitt i byn, en etniskt homogen befolkning och en hög nivå av kulturell enhet. Det nya mångkulturella samhället med olika hudfärger, där tron inte tvingas på genom statsmakten, där språk och brytningar varierar, där kulturen stavas mångfald – det är ett mer spännande och ett mer rikt samhälle. Och det är en utmärkt miljö för att bygga den kristna församlingen.

Stefan Swärd, statsvetare och pastor