Michael Anefur: Ställ krav på tiggarnas hemländer

Moderaterna har anslutit sig till SD:s förslag om nationellt tiggeriförbud, dessutom skriver KDU i Dagen att de vill ansluta sig till detta tankesätt. När parti två och tre i opinionen vill använda lagstiftning måste frågans problematik vara stor och påverka landet på ett synnerligen dåligt sätt - eller?

Sverige fick i samband med den största ekonomiska krisen i Europa sedan 1930-talet en ny grupp EU-medborgare på besök. Främst rumäner och bulgarer. De flesta romer. De flesta sökte enkla arbete, men många fick nöja sig med att tigga. De sitter stilla med en mugg framför sig och säger kanske ett försiktigt "Hej!" när vi passerar.

De var uppemot 7 000-8 000 som mest. Nya undersökningar visar att antalet kan ha halverats. Ingen större grupp, dock väl synliga i det offentliga rummet.

Varför de kom hit är uppenbart! Den försämrade ekonomin i södra Europa ledde till att daglönarna och tiggarna drabbades först när de inhemska tog de arbete som fanns. Då vändes blicken mot norra Europa som klarat sig bättre.

Det är lätt att, som vissa skribenter, mena att de fattigaste EU-medborgarna ska hålla sig hemma och skaffa ett hederligt jobb, inte snylta på vår välfärd! Romer har under århundraden varit illa sedda, utfrysta och förföljda. Detta har skapat ett totalt utanförskap. Levnadsvillkoren är på många håll helt oacceptabla. Man får inte äga mark eller hus, barnen uppmanas att hålla sig ifrån skolan. Många bor och försörjer sig på soptippar. Det blir meningslöst att säga att de ska skaffa sig ett arbete för de får inget. Ett ytterligare problem vi inte vet omfattningen av är att vissa tiggare utnyttjas av den organiserade brottsligheten. Att både vara utfattig och utnyttjad ger oss ännu större skäl att försöka hjälpa.

När det gäller att snylta på vår välfärd så finns inte den möjligheten. EU-medborgare har rätt att vistas i annat EU-land i tre månader men får inte ligga det besökta landet till last. Lagstiftning reglerar hur man kan uppföra sig på offentlig plats. Lagstiftning förbjuder att upprätta "bostäder" eller läger på allmän eller privatägd mark. Regler hanterar olika sanitära omständigheter. Lagstiftning förbjuder människohandel, prostitution och narkotikahandel. Inget av dessa brott kommer man åt via tiggeriförbud.

Ideella organisationer lägger resurser och engagemang på att göra de fattigas vardag lättare. Enskilda lägger en peng i muggen. Det finns de som ger pengar till frivilligorganisationernas arbete i tiggarnas hemländer. Några vill inte bidra alls.

Ett tiggeriförbud löser inte de fattigas problem. Möjligen kommer det att förflyttas till platser där vi inte behöver se armodet. Men kan det verkligen vara skäl nog för att lagstifta om förbud? Är det rimligt att använda polisens begränsade resurser för att schasa bort tiggare och försöka bötfälla de som inga pengar har?

Det som skulle hjälpa är att EU reagerar och ställer krav på de utsattas hemländer. EU anslår varje år tiotals miljarder till dessa länder för att utveckla minoriteternas villkor. Mycket lite av dessa pengar kommer fram dit de ska.

I stället för att förbjuda tiggeri borde Sverige och EU kräva att

• välfärd, sociala insatser och skolgång gäller för samtliga medborgare.
• om detta inte sker ska EU:s olika stödpengar hållas inne.
• EU:s bidrag ska kunna ges direkt till det civila samhället och dess organisationer utan att passera staterna.

Sådana åtgärder skulle efterhand förbättra bland annat romernas ställning och på sikt göra att ingen behöver resa till andra länder och tigga. Men detta är åtgärder som tar tid och kräver moral och beslutsamhet. Alltså inte lika enkelt som att införa lagstiftning som endast slår mot de allra mest utsatta.

Michael Anefur, tidigare nationell hemlöshetssamordnare (KD)