Debatt

Mikael Karlendal: Är kristna för fina och heliga för att vara soldater?

Det finns ingen antydan i Romarbrevet, att kristna inte skulle kunna upprätthålla rätten och skipa rättvisa genom att vara poliser eller soldater. Det skriver Mikael Karlendal.

Christian Mölk argumenterar i sin debattartikel den 14 mars för att kristna, särskilt pingstvänner, borde vara pacifister. Jag menar dock att hans resonemang är tunt ur flera synvinklar. Som pingstpastor vill han bygga sin tro och etik på bibeltexterna, men det är just hans utläggningar av dessa som inte håller måttet.

Han riskerar snarare att måla upp vad som kan uppfattas som ett hyckleri, att kristna gladeligen ska åtnjuta fördelarna av att andra, polis och försvarsmakt, använder våld mot våldsverkare och på så vis stoppar våld och anarki, medan man själva är för fina och heliga för att göra det ”smutsiga jobbet”.

Efter att ha talat för pacifism utifrån sin tolkning av Bergspredikan, försöker Mölk argumentera mot invändningarna från den traditionella kristna förståelsen av bibeltexterna – den som bygger på Romarbrevet 13 och säger att Gud har instiftat en överhet som har rätt att bruka svärdet för att upprätthålla fred, lag och ordning.

Mölk erkänner att det är nödvändigt att försvarsmakten och polisen upprätthåller lag och ordning med hjälp av våld, eftersom det annars skulle uppstå anarki. Han skriver att Gud "tillåter" detta i den tid vi lever i, fram till Jesu återkomst. Men samtidigt skriver han, att vi kristna får inte själva delta i våldet. Vi får nämligen inte hämnas, enligt Romarbrevet 12. Det sägs där att vi ska överlämna hämnden åt Herren. Och enligt Mölk är det "rätt svårt att avstå från att hämnas samtidigt som man hämnas".

Ett grundfel med detta resonemang är att Mölk får det att framstå som att skipandet av rättvisa i sig är något som är moraliskt förkastligt och som Gud egentligen inte tycker om och engagerar sig själv i, utan bara tillåter för att han inte kan göra annat. Men står det verkligen så i bibeltexten?

I Romarbrevet 12 skriver Paulus att vi ska hålla fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på oss. Vi ska inte hämnas, utan ge rum för Guds vrede. ”Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren”. I Romarbrevet 13 får vi veta hur denna ”hämnd” går till. Paulus skriver att Gud har tillsatt överheten. Den är Guds ordning. Han skriver tre gånger att överheten är Guds tjänare. Den är en hämnare som straffar den som gör det onda, på Guds uppdrag och till vårt bästa. Och det är därför vi betalar skatt och ska underordna oss, enligt Paulus.

Det överheten gör är med andra ord inte något negativt som Gud bara "tillåter" för att han inte kan göra annat, utan det står faktiskt skrivet att överheten är Guds tjänare när den utför just detta uppdrag från Gud. Att vi avstår från hämnden och "ger rum för Guds vrede", som Paulus skriver, är alltså inte att ge upp tanken på att rättvisa ska skipas, utan tvärtom ett uttryck för att vi önskar att den verkligen ska skipas, men att det inte är upp till den enskilde individen att skipa den. Det är rättsstaten som ska göra det.

Denna starka betoning på att rätten måste upprätthållas och rättvisa skipas är ett genomgående motiv genom hela Bibeln, inte minst i profetiorna om en kommande Messias.

Det finns ingen antydan i denna text eller i andra, att kristna inte skulle kunna delta i detta genom att vara poliser eller soldater. Tvärtom, vore det ju konstigt om inte också kristna som kallas Herrens tjänare skulle kunna vara en del av detta uppdrag. Hur skulle en ordning som Gud har instiftat för rättvisans skull, och en ställning att vara Guds tjänare i det uppdraget, kunna vara något smutsigt och oheligt? Skulle kristna vara för fina och heliga för att vara Guds tjänare på detta sätt?

Blir inte konsekvensen av Mölks resonemang en form av hyckleri? Kristna ska enligt honom åtnjuta lag och ordning genom överhetens försorg – genom våld som är nödvändigt för att inte anarki ska råda – men får inte själva ta del av det som i hans resonemang framstår som ”det smutsiga arbetet”, som ju dock är nödvändigt? Har Gud då verkligen instiftat en sådan ”dirty business”, och bestämt att de icke-kristna ska utföra det, men inte de kristna?

Och är det inte egentligen så, att det i vissa situationer vore ett moraliskt ont att inte använda det våld som nöden kräver för att stoppa ett större våld, enligt traditionell kristen tro? Och då kan man ju fråga sig om det inte också måste vara ett moraliskt ont, att i förväg, och av fri vilja och av principskäl, avhända sig möjligheten att i sådana tänkbara situationer faktiskt kunna använda det våld som nöden kräver.

Borde man inte egentligen ställa sig frågan om det inte är pacifismen som är moraliskt förkastlig och peta hål på den ballongen?

Mikael Karlendal,­ katolsk­ bloggare och skribent

Fler artiklar för dig