Mer support till leprasjuka

Strategierna för behandling av lepra har i stort sett varit oförändrade under flera årtionden. Riktlinjerna för lepra­kontroll, upptäckt och behandling av nya fall, har i stort sett varit desamma i mer än 60 år och den nuvarande behandlingsmodellen har använts i 30 år.

En viss stagnation i arbetet har varit märkbar sedan år 2000. För att kunna planera framtida strategier är det därför viktigt för oss att analysera lepra­sjukdomens nuvarande status.

1. En granskning av den aktuella globala bilden av n­yupptäckta fall avslöjar flera betydande problem. Trenden är oförändrad. Många nya fall är barn. Kvinnor är underdiagnostiserade. Det förekommer fler fall med mycket svåra funktionsnedsättningar. Allt detta tyder på en ökande fördröjning av nyupptäckta fall.

2. Uppskattningsvis har flera miljoner nya fall förblivit oupptäckta och obehandlade alltsedan 2006. Från 1985 till 2000 var antalet nyupptäckta fall omkring 600 000 per år. Mellan 2000 och 2006 sjönk a­ntalet med 60 procent, en osannolik nedgång som knappast kan förklaras med en minskning av smittade fall utan snarare med att de inte upptäckts. Om den sannolika mängden nya fall är omkring 600 000 per år, skulle omkring 350 000 nya fall förbli oupptäckta varje år och med tiden öka till många miljoner obehandlade fall av l­epra. Detta skulle väsentligt öka infektionsrisken i samhället.

3. Otillräckligt engagemang i hanteringen av nya kontakter har inneburit att smittbärare inte upptäckts i tid. Brist på f­örebyggande kemoterapeutisk behandling av de exponerade betyder att tiotusentals nya fall har insjuknat, vilket kunde ha förhindrats. Detta har funnits dokumenterat sedan 2008.

4. Många miljoner människor som har avslutat Multipl­e Drug Therapy-behandling (MDT, en kombination av läkemedlen rifampicin, clofazimine och dapsone) kan anses botade men upplever ett allvarligt tillstånd av kvardröjande sjuklighet. Omfattningen och arten av detta tillstånd har inte undersökts tillräckligt. De åtgärder som behövs innefattar behandling av reaktioner, före­byggande av funktionsnedsättning, rehabilitering samt frågor om mänskliga rättigheter och diskriminering. Resultaten av effektivt förebyggande av funktionsnedsättning finns dokumenterade, men uppföljningen av de drabbade är mycket bristfällig.

5. Neglected Tropical D­iseases-rörelsen har vunnit enormt genomslag men förutsätter att det endast finns få utmaningar kvar beträffande lepra. The Global Burden of D­isease underestimerar problemets omfattning och de mål Neglected Tropical Diseases har satt för lepra är orealistiska.

6. Lepraforskningen har under de senaste 20 åren lidit av en allvarlig brist på investeringar. Medan The International Federation of Anti-Leprosy Associations har identifierat en lång rad forskningsobjekt är det endast till helt nyligen som en budget blivit tillgänglig genom The Leprosy Research Initiative. Gensvaret på uppmaningen att söka forskningsanslag visar att efterfrågan vida överstiger de medel som för närvarande är tillgängliga.

Låt mig sammanfatta:

Fram till år 2000 gjordes stora framgångar i kampen mot lepra, en av 17 försummade tropiska sjukdomar. Under de senaste 8 åren har lepra­programmet gått i stå och tidigare framgångar har gått tillbaka. Många nya fall blir inte d­iagnostiserade och behandlade, speciellt inte kvinnor. P­atienter upptäcks ofta sent, när de redan fått bestående funktionsnedsättning. Det krävs en betydande satsning på lepravården för att få p­rogrammet på fötter igen.

Nya, effektiva, förebyggande kemoterapeutiska behandlingar behöver prövas och genomföras. Ytterligare forskning krävs för att utveckla nya diagnostiska test. De aktuella målen för 2020 kommer med all sannolikhet inte att nås om inte större åtaganden och större ekonomiska resurser ställs till förfogande utan dröjsmål.

Fotnot: Nu på söndag, den 25 januari, är det Världslepradagen som uppmärksammas världen över.

"Strategierna för behandling av lepra har i stort sett varit oförändrade under flera årtionden.

Cairns Smith, University of Aberdeen