Läste med intresse Sigfrid Demingers recension (Dagen 20/11) av Jonas Jonsons bok om Nathan Söderblom. För Dagens läsekrets och medlemmarna i pingstkyrkan kan det också vara intressant att känna till följande:
När pingströrelsen skulle skicka ut sina första missionärer till Afrika (dåvarande belgiska Kongo) krävde den belgiska regeringen – myndigheterna – en skriftlig rekommendation från en högt uppsatt auktoritet i det svenska samhället.
Svenska kyrkan var på denna tid en statskyrka och ärkebiskopen den högste i den kyrkliga organisationen.
Det var ärkebiskopen Nathan Söderblom som utfärdade det officiella rekommendationsbrevet för de svenska pingstvännernas missionärer. Och det var Lewi Pethrus som kontaktade Nathan Söderblom i ärendet.
Även om Lewi Pethrus och Nathan Söderblom ibland råkade i lite meningsutbyte (vilket framgår av Joel Halldorfs genomgång av Lewi Pethrus korrespondens i boken "Lewis brev") så hade Pethrus och Söderblom en ömsesidig respekt för varandra och Lewi Pethrus angrep aldrig Svenska kyrkan och dess ärkebiskopar. Tvärtom så betraktade alla ärkebiskopar honom som en vän till Svenska kyrkan.
Det framgick ju också i samband med såväl Lewi Pethrus 90-årsfirande som vid hans begravning då den dåvarande ärkebiskopen Olof Sundby var den ende utanför pingströrelsen som talade vid dessa tillfällen.
Sundby var även den som förelog kungen att Lewi Pethrus skulle tilldelas en framstående Orden och så blev det också; kommendör av Vasaorden.
Anders Zackrés
:quality(70)/cloudfront-eu-central-1.images.arcpublishing.com/mentormedier/JZJOY73UJNEMJN4J37O7C37L5A.jpg)
