Nu måste Europa ta sitt ansvar

I Dagen den 22 april framhöll riksdagsledamöterna (KD) Sofia Damm, Désirée Pethrus och Roland Utbult behovet av ett medmänskligare europeiskt mottagande av desperata asylsökande. Den grymma sanningen är att tusentals flyktingar, även mängder av barn, tas emot på Medelhavets botten i stället för i något välkomnande EU-land.

Det är bra att röst ges åt allas vår frustration och sorg över den pågående flykting­katastrofen, en skam för Europa. Men för att få stopp på denna omänskliga ”trafik” och för att förmå hela EU till en solidarisk flyktingpolitik krävs en noggrann problemanalys och ett brett politiskt program.

1) Att så många misslyckade flyktförsök förvandlat Medel­havet till en massgrav hejdar knappast nya flyende att ta risken i de farliga vågorna. Nära en miljon sägs för närvarande vänta på de nordafrikanska stränderna på sin dyrköpta chans.

I 1800-talets emigrantströmmar till Amerika lockades ständigt nya utvandrare av breven från dem som nått ett bättre liv ”over there”. Föga fick de veta om de många misslyckandena. För den som bestämt sig för att våga språnget till en annan del av världen är optimismen en begriplig mänsklig drivkraft.

Tanken på att öppna fler lagliga vägar in i EU, som att hos en ambassad i tredje land kunna ansöka om humanitärt visum, är visst värd att pröva. Men ett sådant alternativ kommer bara att delvis minska antalet flyende på andra och livsfarliga vägar. Många asylsökande skulle ge upp i det långa väntandet i viseringsbyråkratins köer utanför ambassader och konsulat och i stället ta det osäkra före det säkra.

2) Slugt arbetande kriminella nätverk gör mycket stora förtjänster på att anordna en "infrastruktur" för flyktingströmmarna. En veritabel form av slavhandel.

Ett effektivare rättsligt EU-samarbete, även polisiära spaningsinsatser på plats i transit­länderna, måste snarast till. Chansen till enorma profiter kommer ändå att locka nya människosmugglare att ta över där andra fångats in och lagförts. Som ogräset som ständigt återkommer.

3) Mare Nostrum är för flertalet EU-länder inte Vårt Hav. Trots påtryckningar från EU-Bryssel erkänner de inte sin del av ansvaret för att växla in flyktinginvandringen på människovärdiga spår och för att solidariskt ta sin del av mottagaransvaret. Sådan är rädslan för att detta skulle spela den växande extremnationalistiska och flyktingfientliga opinionen i händerna.

Så långt har det gått i ett Europa där materiella intressen och eget välbefinnande förträngt respekten för alla människors lika värde och lika rättigheter. I den fortlöpande avkristningen av europeiskt liv och leverne tynar hos många den människokärlek bort som är beredd till egna uppoffringar till förmån för sämre lottade medmänniskors goda.

Ett sant humanitärt svar på flyktingströmmarna måste bäras upp av en ny våg för goda värden. Europa måste överrösta de populister som med politiskt lurendrejeri göder nationell egoism och främlingshat. Det duger inte att längre bara mumla i protest mot dessa falska profeter.

4) Samtidigt med flyktingdramat i Medelhavets vatten pågår ett krig i Syrien, Irak och Jemen. Och i Ukraina! Oron ökar i Östeuropa för Putins storryska ambitioner. EU:s södra flank kan inte räkna med de östliga medlemsländernas hjälp i flyktingmottagandet, om dessa inte får ett solidariskt stöd från sydeuropa mot de ryska aggressionerna.

5) Att hjälpa människor i akut behov av asyl till en säker väg undan krig och svår misär kan bara vara halva delen av en medmänsklig flyktingpolitik. Mottagandet i asyllandet är den andra, och då inte minst kravet på en väl fungerande integration i det samhälle flyktingarna kommer till. EU-ländernas vilja och förmåga att erbjuda ett minimum av rättslig, ekonomisk och social trygghet – jobb och bostad inte minst – avgör om nöden i går inte ska bytas mot en ny nöd i morgon.

Även Sverige måste visa större politisk vilja, kreativitet och handlingskraft för att inte flykten hit ska sluta med endast ett temporärt uppehållstillstånd, en ändlös tillvaro på ett asylboende med sneda blickar från grannarna, och just inte mer.

Detta sagt för att något komplettera bilden av den själs­prövande uppgift som flyktingvågen över Medelhavet ställt Europa inför. En utmaning som kan te sig som en Sisyfosuppgift. Det är den inte, men ska EU och dess medlemsländer verkligen kunna prestera ett människovärdigt svar på nöd­ropen från Medelhavets farliga vatten och andra europeiska yttergränser krävs ett mångfacetterat program för flyktingpolitiken.

Ett varmt hjärta är av nöden men också ett noggrant tänka efter.

Leif Hallberg, skribent och samhällsdebattör