Debatt

Ogenomtänkt kritik av kyrkohandboken

Teologins uppgift i alla tider har varit att tolka tron, traditionen och erfarenheten in i nya tider och sammanhang.

Hur vi talar om Gud i gudstjänstens liturgi är inte i första hand en teoretisk diskussion föranledd av abstrakt ideologi, utan handlar om våra mänskliga erfarenheter och möjligheten för människor i dag att relatera till det gudomliga. Det känns som om min kära kollega Joel Halldorf skjuter sig i foten när han i Dagen diskuterar kyrkohandboksspråk som "tippex-teologi" (Dagen 2 juni).

Jag finner det naturligt att jag som equmeniakyrklig och Halldorf som pingstvän närmar oss Svenska kyrkans handboksarbete med intresse och respekt, men Halldorf ondgör sig över strävan efter inklusivt språk med argument som bättre passar en populist än en teolog. Alla tycker faktiskt inte att benämningen av feminism som ”f-ordet” är lustig.

Kulturkrig eller inte, vårt språk för Gud spelar större roll än många tror. Alltför ofta skymmer kristna människor och kyrkans språk den Gud som är större än våra hjärtan och vår föreställningsförmåga genom att begränsa, definiera, rama in och benämna. Teologins uppgift i alla tider har varit att tolka tron, traditionen och erfarenheten in i nya tider och sammanhang – och med ett språk som öppnar snarare än stänger ute.

Enligt Halldorf är detta onödigt vad gäller benämningar på Gud. Han är kritisk till ”den som hittar på nya namn på Gud” eftersom människan bara ”har rätt att ge namn åt skapelsen. Skaparens namn får hon nöja sig med att ta emot.” Och dessa namn är huvudsakligen patriarkala och hierarkiska. Slutsats: Låt ”Gud som fader och härskare förvandla det mänskliga språket”.

Hur tänker Halldorf egentligen? Är de namn på Gud som återfinns i Bibelns texter givna senkrecht von oben, medan alla andra är illegitima (tippex)? Är inte en sådan hållning rejält fundamentalistisk och ganska perspektivlös i förhållande till teologins uppgift och kyrkans historia?

Menar Halldorf att alla namn som människor kallat Gud för under Bibelns tillkomstperiod är sakrosankta och varken kan ifrågasättas eller kompletteras? Vi får hålla till godo med härskarornas Gud, hämndens Gud och härskaren – och anpassa oss därefter! Nog är det lite ironiskt att det gudsnamn som uttryckligen uppenbaras för Mose och Israels folk – Jahve – varken är patriarkalt eller hierarkiskt, men däremot flertydigt och svåröversatt.

Jag gillar inte att diskutera med kollegor i pressen, men Joel Halldorfs offentliga och ganska ogenomtänkta kritik mot arbetet med ett inkluderande gudstjänstspråk i allmänhet och alternativ till maskulina gudsnamn i synnerhet ber om reaktioner. Kritiken kommer att apostroferas av många som inte bara ogillar feminism utan är kritiska mot jämställdhet i kyrkan, mot all kontextuell teologi, och har en statisk syn på traditionen.

Många som applåderar håller knappast med när Halldorf säger att "frågan om inkluderande språk rör vid en rad spännande teologiska ämnen". Menar Halldorf verkligen detta? I så fall är kanske alla som kämpar för att hitta språk och teologi som inte skymmer Gud för mänskligheten – feminister eller inte – värda en liten ursäkt?

Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap, Teologiska högskolan Stockholm

Svar direkt av Joel Halldorf: Missförstånd om min krönika

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar