Pekka Mellergård: Sätt inte upp onödiga hinder för kristen tro

Jag tror inte att Stefan Swärd vill hävda att jorden bara är 6000 år gammal – men det är där vi hamnar om vi ”ska läsa som det står”. Det skriver Pekka Mellergård i Adam och Eva-debatten.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

För några dagar sedan skrev jag i all hast ett debattinlägg med anledning av en debatt som ägt rum under januari månad, framför allt på den välbesökta blogg som Stefan Swärd driver. Jag borde ha hållit tassarna borta från tangentbordet, eftersom jag faktiskt inte vill diskutera Adam och Eva:s historicitet. Eller adám och chawwá som det står i hebreiskan, det vill säga ”jordvarelse” respektive ”livgivare”, som orden väl bäst översätts.

Men jag blev så bedrövad när jag fick höra talas om debatten att jag inte kunde låta bli. Lite överraskande har jag fått en mängd ”tack” via sms, mejl och (fru Annas) Facebook. Men jag har också sett totalsågningarna i kommentatorsfälten på Swärds blogg.

Det är inte så kul läsning.

Jag blev bedrövad av flera skäl. Ett var att jag blev påmind om fruktlösa debatter i mina tidiga tonår där försöken att förklara och försvara min och mina kristna vänners tro oftast fastnade just på frågor baserade på första kapitlen i 1:a Mosebok.

Kanske påverkades jag också av att jag fick kännedom om debatten samma dag som lögnaren, hycklaren, mobbaren och narcissisten Donald Trump svors in som USA:s 45:e president. Valvinsten var helt avhängig av stödet från 81 procent av de som definierar sig själva som ”vita evangelikaler” och/eller ”pånyttfödda kristna”. Det är samma grupp som betonar vikten av att läsa Bibeln bokstavligt, och som vill ha sina barn och ungdomar i ”home schooling” för att skydda dem från andra åsikter och tolkningar än de som uppfattas uppbyggande och trosstärkande.

Men framför allt blev jag bedrövad därför att för många av de människor jag numera har omkring mig i min vardag så utgör den här typen av debatt ett för dem typiskt exempel på att kristen tro inte går att ta på allvar.

Stefan Swärd med vänner gör ett helhjärtat arbete för Guds rike i Stockholms innerstad. Han refererar till hundratals människor som han fört till tro och som aldrig haft några problem med de första kapitlen i 1:a Mosebok. Kanske att Stockholmare är ett släkte helt för sig – men troligare är väl att dessa människor fått upp ögonen för Jesus Kristus och evangeliet på ett sätt som relativiserat behovet av att förstå Adam och Eva. Tack och lov dras människor till Kristus på olika sätt – och hindren kan också variera. Men Swärd sätter upp onödiga hinder, också för andra generationens kristna.

För att inse problematiken med att hävda att adám och chawwá måste ha varit historiska personer räcker det egentligen att med hjälp av Gamla testamentet läsa den släkttavla i Lukasevangeliet som Swärd refererar.

Det finns några luckor i bibelkronologin, men räknar man efter så landar man i att Adam skapades cirka 4000 år före Kristus. Jag tror inte att Swärd vill hävda att jorden bara är 6000 år gammal – men det är där vi hamnar om vi ”ska läsa som det står”. Jag har svårt att tro att det är den sortens galenskap det handlar om när vi utmanas att våga vara dårar för Kristi skull.

Den som arbetat hårdast och mest detaljerat med bibliska dateringsfrågor var den irländske ärkebiskopen James Ussher som under 1600-talets första hälft prickade in Skapelsen till januari 4004 före Kristus.

Det är lätt att i dag skratta åt honom – men han utgick ifrån de bästa metoder han hade tillgång till och ansträngde sig att göra sitt bästa.

Att i dag inte respektera och dra nytta av radioaktiva dateringsmetoder, molekylärbiologi eller astrofysik är i mina ögon att inte ta det ansvar att vårda och förstå skapelsen som vi uppmanas till bland annat i berättelsen om hur adám namnger – och därigenom klassificerar – ”varje levande varelse”. (För övrigt ett rätt omöjligt jobb utan mikroskop!)

Att nytestamentliga författare refererar till Adam förefaller ganska givet utifrån den kontext de skrev i – och som teologiska förklaringsmodeller mister de inte i styrka även om den Adam de talar om inte är en historisk person. De hade inte samma anledningar som vi i dag har att fundera kring historicitet, och de avsåg att tala in i sammanhang som inte heller ställde den sortens frågor. Detsamma gäller det Jesus säger.

Problemet med den bibelsyn som Stefan Swärd gör sig till förespråkare för – även i andra diskussionstrådar – är också att den för alltför många stänger till den spännande och utmanande bok som jag läser varje dag. Det gäller också många kristna som inser att det finns berättelser i Bibeln som bör läsas som en annan genre än historia – därför att de aldrig var menade som något annat. Jag misstänker starkt att en viktig orsak till att Bibeln får allt mindre utrymme är svårigheter för många kristna att hantera denna typ av bibelsyn.

Till sist: Stefan Swärd betecknar på sin blogg mig som ”en del av EFK:s etablissemang” och påminner om att jag varit rektor för Örebro Missionsskola. Jag vill därför klargöra att det nu är mer än fyra år sedan jag avslutade det uppdraget, och att inget samfund eller utbildning bör misstänkliggöras utifrån min personliga övertygelse.

Pekka Mellergård, läkare och skribent, Örebro

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons
Annons
Annons