Debatt

Plantering inte enda vägen

Det finns en enorm utvecklingskraft för kyrkan genom församlingsplantering. Men samma kraft kan få utlopp även i gamla församlingar, skriver Roger Arnfjell.

Mitt i sommaren möts vi av en rubrik på Dagens debattsidor: "Plantera nya församlingar för att överleva" – en artikel av Emmanuel Bäckryd.

Bara några veckor tidigare hade jag kontakt med en bekant som berättade om sin missionsorganisation och att den planterat 440 församlingar i en indisk delstat – från början av år 2017 och fram till hälften av juni månad. I de länder som är stängda för traditionell mission möter vi gång på gång rapporter om att husförsamlingar kommer till, knoppar av sig och utvecklas i en fart som många av oss inte hade kunnat tänka oss för bara några årtionden sedan. Det speciellt anmärkningsvärda kanske är den församlingsplanteringstillväxt som sker i muslimvärlden med nya och åter nya husförsamlingar i områden där kristna bekännare många gånger riskerar att dö för sin tro.

Den 22 augusti förstärkte Jonas Melin i Dagen tanken om församlingsplantering som ett missionellt viktigt steg för att nå nya människor med evangelium.

Jag är helt säker på att Emmanuel Bäckryd och Jonas Melin inte ser det som en motsättning till församlingsplantering att jag lyfter ytterligare två perspektiv: naturlig församlingsutveckling (NFU) och målinriktad evangelisation.

NFU är ett koncept som introducerades i början på 2000-talet i Sverige. Det handlar om att upptäcka vilka principer som gör att en församling växer.

NFU har sin styrka i att det finns tydliga igenkänningsfaktorer för vad som hindrar, respektive främjar, en kyrkas tillväxt. Dessa faktorer formades utifrån vetenskapliga studier om 1 000 församlingar i 32 länder.

Åtta kvalitativa särdrag, eller principer, för växande församlingar vaskades fram:

  • utrustande ledarskap
  • gåvobaserad verksamhet
  • hängiven andlighet
  • funktionella strukturer
  • inspirerande gudstjänster
  • livsnära smågrupper
  • behovsorienterad evangelisation
  • kärleksfulla relationer

Som grund för NFU-arbetet görs en enkät. Där ställs frågor som ger en analys av den nuvarande situationen som utgångspunkt för förändringsarbete. För de församlingar som genomfört tre eller fler församlingsenkäter har den genomsnittliga tillväxten varit 51 procent mellan första och tredje enkäten.

I NFU finns likheter med hur växande församlingar över hela världen arbetar. Saddleback church med Rick Warren och Willow Creek community church med Bill Hybels är två stora församlingar som under åren haft en kontinuerlig kraftig tillväxt genom en accentuering av liknande principer som finns hos NFU.

Så till målinriktad evangelisation. Kirk Hadaway har gjort studien: Is evangelistic activity related to church growth? (Är evangelisationsverksamhet relaterad till församlingstillväxt? red anm). Studien gjordes genom en undersökning av 990 storstadsförsamlingar som tillhörde Sydstatsbaptisterna.

Pastorerna fick betygsätta sina kyrkor vad gällde ”evan­gelisationsindikatorer”. Detta delades upp till ungefär lika uppsättningar växande, utplanande och minskande kyrkor vad gäller medlemsantal. Genom att utesluta kyrkor som var utan pastorer och som kanske på annat sätt kunde ge svårtolkade svar fick man en volym på 543 svar.

Dessa svar visade tydligt evangelisationens betydelse för tillväxt. “Evangelisation kan vara den enskilt viktigaste sak kyrkoledare kan göra om de vill att deras kyrka ska växa” säger Hadaway i sin slutsats i studien. Hadaways analys visar att utväxlingen mellan tillväxt och evangelisation är starkare än tidigare beräknat.

Hadaway avslutar studien med att konstatera: Var man befinner sig på "evangelisationsskalan" är den viktigaste möjligheten till förutsägelse för möjlig tillväxt eller inte tillväxt.

Han betonar också att det finns många faktorer som kyrkan inte kan styra, som ålders­pyramid, omgivning, hur en stad bygger ut, arbetslöshet och så vidare. Men varje kyrka kan välja att vara aktiv på evangelisationens område och genom det göra skillnad.

NFU och Hadaways studie pekar på att det finns tillämp­bara perspektiv för vilken församling som helst som har bestämt sig för en framåtriktad rörelse. Det innefattar en ärlig analys, en uttalad församlingsfilosofi för att erövra nya områden och ett utövande av kulturellt användbara metoder.

Inledningsvis berörde jag, genom ett exempel från Indien, den enorma utvecklingskraft för kyrkans framtid som finns i församlingsplantering. Samma kraft kan få utlopp även i gamla församlingar. Vid ett besök, för inte så länge sedan, i en kyrka som bildades för över 100 år sedan, berättades att man sett över 1 800 personer komma till tro bara de senaste två åren.

Roger Arnfjell, direktor Mission international

Läs mer: Jonas Melin: Bättre plantera nya församlingar om de gamla inte vill förändras

Läs mer: Emmanuel Bäckryd: Plantera nya församlingar för att överleva

Fler artiklar för dig