RFSU hindrade stöd till utsatta

I fredagens Dagen beskrivs utvecklingen i abortfrågan sedan 1974. I det stora hela är det en korrekt beskrivning av hur olika omsvängningar ägt rum genom åren. I dag välkomnas åter en problematiserande inställning, och även mer kritiska frågor får ställas.

När jag var med och startade Ja till Livet-rörelsen var det med tre mål: att bidra till attitydförändring, att verka för alternativ till abort och att stärka det legala skyddet för ofödda. Därför är det glädjande att se omsvängningen i frågan, och att alternativen till abort nu stärkts.

Som riksdagsledamot gläds jag åt att mitt parti på ett positivt sätt plockat upp den tanke som den statliga utredningen ”Den gravida kvinnan och fostret – två individer” kom fram till 1984. KD:s medicinsk-etiska program säger: ”Kvinnan och fostret är två skyddsvärda individer. Därför måste samhället sträva efter att minska antalet aborter. Detta ska ske inom en lagstiftning som ger kvinnan rätt att fatta det avgörande beslutet om abort under graviditetens första del.”

Vi duckar alltså inte för de svåra etiska frågorna, till skillnad från de flesta andra partier. Vi är inte heller rädda för att säga att vi vill minska antalet aborter – något vi fastställde så sent som vid rikstinget i Sundsvall. Detta innebär att vi förordar också andra insatser än de som minskar antalet oönskade graviditeter. Det behövs alternativ till abort när graviditeten är ett faktum.

Att många kvinnor tvingas till abort av ekonomiska skäl är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Vi behöver göra sociala investeringar, för att kvinnor som vill göra ett annat val än abort ska ha reella möjligheter. Det är just så man tänkt i Norge, och det är glädjande att höjt "golv" i föräldraförsäkringen – ett av våra bidrag till budgetpropositionen – ligger i linje med detta.

En annan aktuell fråga är den om utsorterande fosterdiagnostik. Här har jag som kristdemokratisk ledamot i Europarådets parlamentariska församling fått vara med och lyfta frågan om så kallade flickaborter.

En resolution antogs för ett år sedan, som uppmanar Europarådets 47 medlemsländer att vidta åtgärder för att stoppa flickaborterna. Här stod hela den svenska delegationen enad. Likaså har vi antagit en resolution om samvetsfrihet för vårdpersonal, som slår fast att samvetsfriheten är en gällande rättighet sedan Europakonventionen blev svensk lag vid EU-inträdet, men att detta nu behöver implementeras.

Det Dagen inte lyfter fram är att det ofta har varit de ivrigaste abortförespråkarna som hindrat arbetet för alternativ och stöd, och för att följa upp abortverksamheten. Extrema situationer har använts som tillhygge för att kväsa debatten i stort eller för att omöjliggöra ett seriöst samtal.

En av dessa aktörer är RFSU, vars tidigare ordförande Dagen bygger en stor del av sin artikel omkring.

I Europarådets parlamentariska församling är det liberaler och socialister som stoppat en motion från ett 40-tal parlamentariker, där vi lyfte fram den oroväckande utvecklingen att ofödda med sjukdomar, funktionshinder eller med en annan kromosomuppsättning sorteras bort.

Jag är övertygad om att mer medmänsklighet kunde ha fått genomslag om fler – däribland de kristna kyrkorna – tydligare tog parti för både kvinnorna och dessa våra allra minsta bröder och systrar.

I England sorteras ofödda bort för att de har fel pappa, eller för att de har en högre risk att få en genetisk sjukdom senare i livet. I Danmark beskrivs det som en ”succé” att det sista barnet med Downs syndrom snart föds till följd av utsorterande fosterdiagnostik och abort!

Det är viktigt att påminna oss om att abort inte är en perifer fråga, eller en "underlivsfråga" som den ibland benämns. Så talar dock inte Kristdemokraternas medicinsk-et wiska program om frågan, utan där talas om fostret som en "individ" – en människa med rättigheter. För mig är inte abort något lätt, något enkelt eller svartvitt. Abort inrymmer etiska avväganden och nyanser, som dessvärre ofta försvinner när tonläget stiger eller frågan förringas.

Sverige har i dag bland de högsta aborttalen i Europa. Det finns mycket att göra för att så få kvinnor som möjligt ska behöva genomgå abort.

Här hoppas jag att vi i framtiden ska finna många organisationer som praktiskt och diakonalt sträcker ut en hand till de behövande.