Ryms jag i Svenska kyrkan, Antje?

Min upplevelse är att Svenska kyrkan och dess ledning skyr de konservativa som pesten. Det skriver Maria Landgren i ett öppet brev till ärkebiskop Antje Jackelén.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Hej Antje Jackelén, jag är trettioårig tjej som är medlem i Svenska kyrkan, bor på en mind­re ort och arbetar som sjuk­sköterska kombinerat med studier.

Jag har länge funderat på om jag fortfarande får vara en del av Svenska kyrkan och skriver därför nu till dig, ärkebiskopen.

Svenska kyrkan har alltid varit en del av mitt liv, jag har tagit del av dess verksamheter och gudstjänstliv sedan barnsben. Längs vägen och med åren har jag ifråga­satt tron på olika sätt och det är viktigt för mig att definiera och uttala att den är självständig från Svenska kyrkan. Jag tror på Jesus, och Svenska kyrkan är den plattform som är mig given att utgå ifrån i mitt vardagsliv vad gäller min tro.

Jag uppfattar det som att du och jag har en del likheter men även en del olikheter, Antje, bland annat tror jag att vår gudsbild skiljer sig åt på en del punkter men hoppas och tror att vår människosyn i sin helhet ser likadan ut.

Människors lika värde är viktigt för mig. Jag tror på demokrati och rätten att få uttrycka sin åsikt utan att diskrimineras. Jag tror på ett öppet samhälle där vi tar hand om de minsta och har en öppen famn ut mot dem som behöver ta del av vår välfärd och som på grund av brister på hemma­plan behöver få hjälp av och bli en del av vårt välfärdsystem. Jag tror på män och kvinnors lika rättigheter och skyldigheter gentemot varandra.

De här värderingarna uppfattar jag som sagt att du delar, du tycks ha en klok och sund inställning till människan som helhet. Människosyn är ett stort och viktigt kapitel i Svenska kyrkan.

När det kommer till gudsbilden så grundar den sig för min del på en syn att samhällen och kulturer förändras, de kommer och går, medan Gud är vår skapare med en annan helhetssyn än vår. Jag identifierar min litenhet i detta och är långsam, om inte stillastående, i vissa uppfattningar om var Gud kanske står eller inte står. Märk väl min försiktighet i mina påståenden.

Jag tror att Bibeln är Guds ord, skriven av människor. Jag tror inte att vi ska vara för snabba att bara spegla den mot hur just vårt samhälle ser ut i dag. Vi bör i stället ha en ödmjukhet inför, även om vi inte förstår allt eller känner för allt, att Gud kanske inte ändrar sig och alltid följer ett samhällssystems riktningar. Om 50 år kommer våra barnbarn ifrågasätta delar av det vi står för i dag och delar av den Gud vi skapade, på samma sätt som vi gör i dag när vi ser femtio år tillbaka. Därför vill inte jag på eget bevåg möblera om Gud efter vad jag själv uppfattar och sedan tolkar.

Min egen uppfattning av hur Bibeln ska tolkas är att det delvis sker i förhållande till tradition, men främst såklart utifrån vilken kontext Jesus lade fram det och vad han menade vid tillfället.

Detta får som konsekvens att många skulle placera mig i det rigida facket ”konservativ”. En väldigt fattig och intetsägande beskrivning av en grupp människor som inte är homogen över huvud taget, men som har en gemensam grundnämnare i bibelsynen (märk väl inte människosyn).

En annan punkt, Antje, där jag funderar på om vi tänker lika eller inte handlar om att jag inte ser mig som en sökare. Jag ser mig som finnare, som en person med en tydligt definierad tro på Gud, en tro som har ett tydligt centrum och tydliga linjer utstakade av Jesus men som ska yttra sig i en brokig och inte alls fyrkantig värld. Därför kan denna tro ta sig mycket olika uttryck vid olika tillfällen och vid olika platser, framförallt i olika möten.

Låt mig nu till sist sammanfatta mitt ärende och tydliggöra min frågeställning.

Min upplevelse är att Svenska kyrkan av i dag, utifrån sin ledning, skyr de konservativa som pesten. Det känns som att jag tillhör en förföljd grupp och att de finns en dold diktatur för tyckande inom det samfund som jag älskar.

Jag upplever även att Svenska kyrkan ser ner på människor som menar sig ha definierat sin tro och som inte vill kalla sig sökare. I Svenska kyrkans arbete premieras sökandet ur många perspektiv, men inte finnandet. Det känns inte välkommet att utrycka att man har funnit Jesus, att Han har mött, hjälpt och förvandlat ens liv. Det känns inte välkommet att tro att Jesus är en tydlig del av treenigheten, att Han är en person och kan förvandla andra människors liv. Det känns inte välkommet att tro att Jesus i varje andetag verkar på jorden genom den helige Ande.

Så frågan blir: Är jag välkommen? Får jag plats i det samfund som du leder, Antje Jackelén, eller bör jag söka mig till ett annat?

41159.jpg

Foto: BERTIL ERICSON
[x]
Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons
Annons
Annons