Samhället styr vår bibelläsning

Har du någon gång hållit en andakt eller helt enkelt velat läsa en bibeltext i något sammanhang, och märkt att du vill få med till exempel vers 14–17 och vers 19–21, men att vers 18 känns svår, och riskerar att dra ögonen bort från det du egentligen vill säga?

Alla de texter som vi älskar och som hamnar på mannakort och dagens bibelord, de står där tillsammans, ofta flätade, med texter som kan få många av oss att snabbt läsa vidare, och en del att oroas och kanske börja tvivla på Guds godhet. Men för människor där och då verkar de inte ha varit ett problem på samma sätt som de blivit för oss.

Man kunde skriva ner ­Israels bekännelse "Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet" utan att rycka det från fortsättningen "han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led" (2 Mos 34:6-7, min kursivering). Man kunde skriva ner Jesu ord "jag kallar er inte längre tjänare utan vänner", utan att rycka det från föregående mening, "Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er" (Joh 15:14-15).

Jag tror att problemet är att vi lätt blir selektiva i vår bibelläsning, och jag tror att orsaken är dubbel. Dels har vi svårt för att läsa dessa texter och predika om dem i sammanhang där människor är med som ännu inte tror, eller för den del, som är nya i tron. Vi vill ju så gärna att de ska se Guds kärlek, hans godhet, hans omsorg. Och ­eftersom vi generellt betonar att våra samlingar ska vara ­öppna och tillgängliga för nya så blir risken stor att vi sällan pratar om de lite kärvare ­delarna som Guds helighet och gudsfruktan.

Jag vet själv hur jag som tonårsledare i många år brottats med att i andakter och bibelstudier vilja ge en sann helhetsbild till dem som kommer till Tonår, men alltid är det någon som är där för första gången, eller som är skör i tron, eller som brottas med skuld, eller som… Och likväl mötte jag för någon vecka sedan en före detta ton­åring som kom till tro under konfirmationstiden, men som lämnade tron när hon sedan gick Bibelskola, för att hon först då fick hela sanningen presenterad för sig.

Den andra sidan handlar om att vi i grunden själva har lite svårt för dessa texter och teman, såväl känslomässigt som i att förstå dem. Och det vi inte själva kan tacka Gud för, det kommer vi sällan heller att naturligt dela med andra. Och ju längre tiden går, desto mindre viktig del blir de av vår gudsbild.

På så sätt har vår förståelse och hållning kring frågor som handlar om vem Gud är och vad det innebär att vara kristen, för att inte tala om det alltmer diffust laddade "troende", anpassats successivt genom att vi inte vågat läsa, predika och prata om de texter vi tycker är svåra utan att samtidigt starkt betona och i praktiken bortförklara dem med Guds nåd. Detta samtidigt som samhället alltmer har kommit att värdera dygder som kravlöshet och inkluderande­. Inte konstigt då om alltfler även inom kyrkan börjar stöta sig med Jesu ord om att utvälja, att vägen är smal, att han själv är enda vägen till Gud, samt om att ta sitt kors, beräkna kostnaden, och dö bort från sitt eget. Hur mycket hellre vill vi då inte säga med vår ärkebiskop: "Gud är större". Inte heller konstigt att av alla möjliga adjektiv och karaktärsdrag så väljer vi allt oftare att nämna Gud som just väldigt inkluderande.

Jag skrev den här debattartikeln för att uppmärksamma hur lätt vi anpassar vår förståelse av vem Gud är och vad det innebär att bli kristen, utifrån samhällets förståelse av vad som är gott. Om du vill gå vidare med detta kommer här några avslutande frågor, att fundera på själv eller med fördel tillsammans med andra: Vad upptäcker du för "dygder" i vårt samhälle, och hur påverkar dessa vår syn på Gud och det kristna livet? Vilka teman/beskrivningar märker du i Bibelns syn på Gud och det kristna livet, som tenderar att få en tillbakaskjuten plats i ditt liv och i kyrkan? Vilka texter hittar du som du tycker är jobbiga att läsa i sin helhet, och varför?

Be Gud om ärlighet, ödmjukhet och trofasthet.

Emanuel Bratt,

Nässjö, pastor och ­missionär