SD: ”Kyrkan ska fortsätta vara kyrka”

[ I sin ledare (Dagen 8 september) skriver Carl-Henric Jaktlund att jag och vår nomineringsgrupp i kyrkomötet skulle ha som mål att göra Svenska kyrkan svensk igen framför att i första hand låta kyrkan vara kyrka och mindre partipolitiserad. ]

Sin tes bygger Jaktlund på debattartikeln jag skrev som reaktion på Svenska kyrkans bemötande av kampanjen ”Mitt kors” (Nyheter24 12 augusti).

Carl-Henric Jaktlund har antingen fått mycket om bakfoten utifrån att enbart ha läst min debattartikels rubrik eller så har han kraftigt förvrängt mitt budskap.

Min tes i artikeln som det hänvisas till var, har alltid varit och är fortsatt, att kyrkan ska våga vara kyrka, så även i orostid. Att kyrkan ska våga behålla sin särart, sin tro och naturligtvis sina traditioner, men i första hand vårdas av de som utgör kyrkan. Teologer i form av präster och diakoner, annan församlingsvårdande personal, kyrkomusiker och andra medarbetare, samt församlingsmedlemmarna – de som är kyrkan.

Vi förtroendevalda har ett ansvar att förvalta och styra kyrkan i dagens folkvalda organisation och ska så göra i nära samverkan med Svenska kyrkans medlemmar, anställda och ideella. Det är mitt budskap och jag har mig veterligen inte uttryckt att vi primärt ska göra Svenska kyrkan svensk igen utan snarare kristen, om än mån om sin svenska särart och fri från den vänsterliberala politiska tvångströja som i dag omhuldar den.

Rubriken jag själv satte till min artikel var "Våga vara kyrka i orostid". Att det sedan blev till "Gör Svenska kyrkan svensk igen" är snarare ett resultat av medial dramaturgi än något jag som politiker styr över, tråkigt nog speglade det inte budskapet.

Rätt ska vara rätt, särskilt då min debattartikel drev just den tes Jaktlund nu förfäktar, att kyrkan i första hand ska vara kyrka och i andra hand nationell.

Till skillnad från socialdemokratin är målet med mitt engagemang inte att ytterligare partipolitisera kyrkan eller radikalt förändra den i grundvalarna, snarare tvärtom.

Jag är intresserad av att förvalta efter bästa förmåga och, mot bakgrund av mitt engagemang i kyrkan och min ideologiska kompass, leda Svenska kyrkan mot att våga vara en kyrka som visserligen är relevant i samtiden men inte präglas av tidsandan eller för stunden politisk korrekthet, utan står upp för trygghet i tro och tradition.

Det är uppenbart att jag och mina partikamrater i kyrkomötets SD-grupp i högre utsträckning än flera andra politiska partier drivit frågor som handlar om att låta kyrkan vara kyrka och präglas av en klassisk kristendom samt visa respekt för olika fromhetsinriktningar, i stället för att bli partipolitisk eller uttalat mer svensk än kristen. Sin karaktär har den av föreningen mellan dessa två element.

Mot bakgrund av vårt kyrkliga engagemang har vi drivit frågor om stöd till utsatta kristna, mission och kristen identitet, balans i Israel-Palestinakonflikten och inte minst medarbetarundersökningar i ett långsiktigt arbete för att stävja arbetsmiljöproblem och interna konflikter inom kyrkan.

Vi är sverigedemokrater och kristna, flera av oss har en bakgrund och ett engagemang i kyrkan och drivs av det samt visionen om en kyrka som vågar vara kristen även i orostid. Kyrkan ska vara mer präglad av bekännelseskrifterna och en socialkonservativ identitet, snarare än en sverigedemokratisk sådan.

Det är sedan självklart att Svenska kyrkan i sitt språk, sin kultur och i sina traditioner är just Svenska kyrkan och har en nationell identitet, för oss lämnad att gemensamt vårda, utveckla och förvalta.

Aron Emilsson,

kulturpolitisk talesperson (SD)

Carl-Henric Jaktlund svarar:

Ska kyrkan få vara biblisk kyrka?

Jag har förstås läst Aron Emilssons debattext, därav mina citeringar­ ur den. Och förvrängt dess budskap anser jag mig heller­ inte ha gjort, för även om rubriken inte sattes av Emilsson själv – det normala är ju att sådana­ sätts av tidningen – så är den bra utifrån textens innehåll.

Visst fanns där formuleringar kring att kyrkan ska få vara kyrka men det krävs ingen förvanskning av texten för att konstatera att dess kärna handlar om, som jag konstaterade, längtan efter en mer fosterlandsälskande kyrka som förvaltar sitt kulturarv.

Och den riktigt intressanta frågan är vad Aron Emilsson och SD egentligen menar med att kyrkan ska få vara kyrka. Några specificeringar kring det hörs nämligen inte, bara allmänna uttryck som inte förpliktigar.

Bibelns budskap, som kyrkan har att rätta sig efter, handlar som jag skrev i ledartexten om hur hela världen beskrivs som en och hur mänskligheten inte delas upp utan tvärtom förenas. Språk, kön, nationalitet, etnicitet eller social status spelar ingen­ roll, alla är lika inför Gud.

Håller Emilsson med om att Svenska kyrkan ska verka utifrån det och att all form av bejakande av ”sin roll som kulturbärare och förvaltare av ett svenskt, nordiskt och västerländskt kulturarv”, som han skriver i sin debattartikel, därför är totalt underordnat det perspektivet?

I så fall är det bra och gott, men det vore väldigt överraskande eftersom det inte skulle rimma med SD:s politik.

Carl-Henric Jaktlund