Debatt

Själens långvård i mikrovågens tidevarv

Förmågan att inte hålla fast är även en fråga om mognad.

Mikrovågsugnen finns i de flesta hem. Den står där som en ständig påminnelse om att i den moderna kulturen är människan angelägen om att spara tid. En maträtt ska inte ta två timmar att göra. När det välbekanta plingandet hörs har det i regel gått tre minuter och sedan är det bara att äta.

Det är svårt för nutidsmänniskan att ta till sig att något måste ta lång tid eller att vissa processer kräver förmågan att leva med längre perspektiv. Egentligen är det inget att förvånas över. När allt kommer omkring lever vi alla i mikrovågsmentalitetens tidevarv. Självklart påverkar den mentaliteten även livet i kristna församlingen och teologiska utbildningar.

Låt mig ta ett exempel från min erfarenhet som pastor i en lokal församling och lärare på en teologisk högskola. I samtal med församlingsmedlemmar samt med blivande pastorer och ledare, noterar jag ofta att många tvekar inför förändringar eftersom förändringar för med sig någon form av förlust.

Men om vi inte är beredda att acceptera förluster riskerar vi att förlora allt. Konsten att släppa taget är en fråga om överlevnad. Ingen kan eller ska bära omkring på allt och alla hela tiden. Den människan går under.

Förmågan att inte hålla fast är även en fråga om mognad. Personen som klarar av att släppa taget har insett och blivit vän med sina begränsningar.

För den människan är det möjligt att vara nöjd även om inte allt hinns med. En sådan insikt behöver många år för att slå rot och bära frukt. Det är inte lätt att se skillnad på vad som är viktigt att hålla kvar vid och sådant som det är dags att släppa taget om. Själen vårdas därför bäst under lång tid. Men om och om igen är det som att den långa tiden blir människans fiende i jakten på kvicka lösningar.

Vad är då möjligt att göra åt situationen? Jag tror att många skulle må bra av att ta minst två onödigt långa promenader i veckan. Vi behöver nämligen odla vanor som praktiskt illustrerar och befäster övertygelsen: Mognad behöver själens långvård.

Ur ett kristet perspektiv är tid något vi varken investerar för att få avkastning eller kämpar med för att den ska räcka till. Tiden är oss redan given, den är nåd. Tron mognar och själen får ro mitt i tiden.

Alla har fått tillräckligt med tid för att lära känna Gud, vår nästa och oss själva. Lång tid är den andliga mognadens och den djupare vilans viktigaste allierade i de slag vi alla utkämpar i en kultur präglad av mikrovågsmentalitet.

Mikael Hallenius,

pastor i församlingen Mötesplatsen och lärare på Örebro teologiska högskola

Fler artiklar för dig