Skapa inte kristen subkultur

Svenska evangeliska alliansen (SEA) med generalsekreteraren Stefan Gustavsson i spetsen har på senare tid i artiklar, intervjuer, nystartade webbsidor och böcker lyft några problem de ser i svensk kristenhet. Det gäller framför allt två områden speciellt riktat till den yngre generationen.

Dels handlar det om vikten av försvarandet av tron (apologetik) dels synen på kärlek och sexualitet. Gustavsson diskuterar bland annat en existentiell krock som han menar uppstår i unga människors liv. Krocken sker när de i ena stunden möter ett sekulärt kritiskt tänkande i skola och utbildning för att i nästa stund möta ett församlingsliv som inte hjälper till att resonera intellektuellt omkring tron eller stå emot den moral som de ser som normativ i samhället.

Vi ser också några av de problem som SEA lyfter upp. I sak finns det en del viktiga aspekter, men vi ser inte att lösningen på dessa problem skulle vara att gå in i polemik och motsättning mot det som den unga människan möter i skolans eller utbildningens värld. I ivern att försvara tron och förhindra den existentiella krocken som Stefan Gustavsson talar om bygger man i stället på krocken och skapar en illusion om en svartvit värld som är ofattbart ansträngd att leva i, inte bara för unga människor.

Kristna är inte kallade att vara en grupp vid sidan av samhället som sliter sitt hår för att få sin röst hörd. Man kanske får några anhängare på vägen och bildar några fler församlingar eller kollektiv. Man kanske upplever sig vara en motkultur, men i verkligheten är man bara en av många subkulturer. Hur spännande är det egentligen? Hur intressant är det för unga människor i dag att gå i klinch med så gott som hela samhället utanför kyrkans murar?

Visst är det intressant med vissa hårda fakta omkring kristendom. Visst finns det vissa samtal som är nyttiga omkring moral och etik. Men har inte kristna levt med pekpinnen i högsta hugg tillräckligt många gånger genom världshistorien för att inse att den vägen inte håller i längden? Det är enormt energikrävande och tungt att hela tiden behöva känna bördan av att försvara, argumentera och moralisera så fort tillfälle bjuds.

Kristen tro kan aldrig stå och falla på möjligheten att skärpa intellektet. Att vara snabb, smart och kvick i sina argument eller att ha förutsättningar för en korrekt "kristen moral" om det nu finns en sådan. Vi är alldeles för många som känner otillräcklighet på dessa plan och tyvärr riskerar SEA att elda på den känslan.

Tänk om kristna i Sverige i stället hade börjat lita på och luta sig mot Gud, i tro. Tro allena. Tänk vilken märklig och ovanlig rörelse i samhället. De som bara tror. De som på allvar sätter sitt hopp till något högre och större än sig själva - utan empiriska eller vetenskapliga bevis. De behöver inte några storartade argument eller någon övertygande retorik. De är brustna och ibland totalt vilse, men de tror ändå. De bara tror, trots allt. I allt och genom allt. Tror på något större än sig själva. Inte för att de vet bättre än alla andra i samhället, men för att de förstår att de är älskade och funna av livets Gud, en gång för alla. Är det inte det vi alla längtar efter? Vilan i tron på att det är Gud som bär. Inte jag och mina argument. Inte jag och min felfria livsstil.

Visst kan det vara intressant att hitta argument för tron som till och med håller rent logiskt, men det är väl inte därför man är troende? Tro handlar om något annat än vetande. Det handlar om att acceptera att man inte vet. Att lägga ner stridsyxan mot gudsförnekarna och inse att jag faktiskt ändå inte vet bättre än dem. Tro är ödmjukhet inför livets mysterium. Det är livsnerv och existens på en helt annan nivå. Den existentiella krocken i den unga människan uteblir för striden om livet, verkligheten och alltings mening vilar i nåd genom tro.

Är det inte dags för en kristendom som i korsets tecken i stället finns mitt i sekulariseringen och gör skillnad under­ifrån i stället för överifrån? En rörelse som påverkar och inverkar med liv och görande mer än med regler, argument och pekpinnar. En generation som ser, lyssnar, hjälper och skapar förutsättningar för universums livskälla, den levande Guden att nå in och förvandla människohjärtan på allvar.

Peter Svärdsmyr, församlingspedagog och författare

Emma Wagner, tidigare missionär och ungdomsledare

Samuel Varg, edutainer och bloggare

Svar från Stefan Gustavsson: Låt oss inte hylla okunskapen