Skilj mellan nykterhet och absolutism

Anette Kyhlström och Sofia Modigh frågar retoriskt (Dagen 22 juni): "Varför det är viktigare att försvara bruket av alkohol än att stå för en solidarisk nykter gemenskap?" Även om frågan i sig är vinklad är svaret tämligen enkelt: Därför att Bibeln tydligt tillåter troende att dricka alkohol, och därför att det är fel av kyrkan att lägga till förbudsregler som inte har stöd i det som Gud har uppenbarat.

Att Bibeln tillåter troende att dricka och ser vin som något gott är tydligt. För att exemplifiera: En av Israels välsignelser är riklig vinskörd (5 Mos 7:13) och i samband med lövhyddofesten är både öl och vin tillåtna under festligheterna (5 Mos 14:22-27).

Att vinet är ett naturligt inslag i festen märks även i Nya testamentet, kanske tydligast i det under Jesu gör i Kana (Joh 2:1-11). Här bör en sak tilläggas: Att vinet i nytestamentlig tid skulle vara nära nog alkoholfritt är en myt. Enligt Rikard Roittos artikel ”Vin i bibelns värld” (på www.bibeln.se) hade det outspädda vinet en alkoholhalt på 7-10 procent och det utspädda vinet en alkoholhalt på 2-5 procent. Knappast druvjuice med andra ord.

I Bibeln finns det endast två fall där vin- och alkoholkonsumtion är uttryckligen förbjuden. Det första fallet gäller nasirlöftet (4 Mos 6:1-3) och det andra fallet gäller prästerskapets tjänst i uppenbarelsetältet (3 Mos 10:8-11). Båda dessa saker handlar om specifika omständigheter och kan inte användas i ett argument för absolutism.

När vin omnämns i negativa ordalag kopplat till ledarskap i Nya testamentet (Ef 5:18, 1 Tim 3:3 och Tit 1:7) är det den okontrollerade berusningen som avses, inte konsumtionen i sig. Ingen av dessa passager säger heller att pastorer helt måste avstå från alkohol! Det står visserligen i 1 Thess 5:6-8 och i 1 Pet 4:7 att vi skall vara nyktra, men helnykterism kan det inte det betyda eftersom det skapar svåra självmotsägelser med resten av det Bibeln säger om alkohol.

Kyhlström och Modigh skriver att: "Sedan urminnes tider har många (min kursivering) i civilsamhället sett kristna som nyktra och kyrkan som en alkoholfri zon." Att tala om "många" här är missvisande. Helnykteristiska idéer får ett större genomslag i begränsade delar av kristenheten först under 1800-talet. Att det sker just då är uppenbart kopplat till samhälleliga och hälsomässiga faktorer snarare än bibelutläggning.

Argumentet att kyrkan bör vara alkoholfri för att vara en motpol till en hedonistisk värld full av alkoholmissbruk låter bättre än det faktiskt är. Om man läser Bibeln är det väldigt tydligt att alkoholism fanns redan under antiken­ – ändå läser vi ingenstans i Paulus­ brev att man ska spä ut vinet för att göra församlingslivet enklare för dem som har missbruksproblem. Kyrkans samlingar är inte AA-möten.

Även om kristna ibland är kallade att avstå från viss typ av mat eller dryck för en broders skull (Rom 14:13-21), är det en överdrift att göra en sådan situationell samvetsfråga till en allmän regel för kyrkan.

Jag vill inte bagatellisera de problem som en nykter alkoholist kan ha, men att kyrkan skall styras av detta är inte en biblisk idé.

Varför argumenterar jag alls i denna fråga kanske någon undrar. Delvis därför att kyrkan behöver mer fest och glädje, men också därför att frikyrkan lider av ett präktighetsideal som svårgör evan­gelisering. Synen på alkohol är en del av detta präktighets­ideal. Precis som judarnas matregler skapade distans gentemot hedningarna, skapar frikyrklig absolutism onödiga hinder gentemot de icke­frälsta.

I stället för att alkoholcertifiera sin församling, som Kyhlström och Modigh föreslår, vore det bättre om fler pastorer uppmanade sina medlemmar att kritiskt pröva sina traditioner mot Bibeln. Gör man detta i frågan om alkohol, inser man snabbt det konstiga i att verka för absolutism samtidigt som den nattvard Jesus instiftade innehöll alkohol. Måttlighet och nykterhet är bibliska idéer. Absolutism är kvasilagisk frikyrkokultur. Det är bra om man förstår skillnaden.

Erik Åkesson