Debatt

Språklig tveksamhet i trosbekännelsen: Hade Jesus en son?

När vi säger oss tro ”… på Jesus Kristus, hans enfödde son …” inställer sig frågan om Jesus hade en son, skriver Rolf Ekelund, filosofie magister.

Den apostoliska trosbekännelsen är sannolikt den mest centrala och betydelsefulla av de texter som förekommer i den kristna svenska kyrkans gudstjänster.

Texten i trosbekännelsen manar till eftertanke. Vad är det egentligen vi bekänner?

Vid en närmare språklig granskning av texten framkommer ett syftningsfel och ett misslyckat försök till förtydligande.

När vi i trosbekännelsens tredje och fjärde rad säger oss tro "… på Jesus Kristus, hans enfödde son …" inställer sig frågan om Jesus hade en son. Bokstavligt tolkad är det ju så det står i texten. Ordet "hans" syftar på den sist nämnda personen, nämligen Jesus Kristus.

Vi inser förstås att det handlar om ett syftningsfel, som läsaren förmodas överse med eftersom det är allom bekant att Jesus är Guds son, men visst vore det bra om formuleringen ändrades så att den blev språkligt korrekt.

Ett mer bekymmersamt språkfel finner vi på den tionde raden: "på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,"

Här handlar det om ett uppenbart språkfel som består i felaktigt ordval. Det troliga är att författarna med emfas velat understryka att Jesus verkligen kom tillbaka till det levande livet. Därför skriver man: uppstånden igen.

Vi inser att uppsåtet är gott, men i sak blir det helt fel. Jesu uppståndelse inträffade förstås vid endast ett tillfälle. Av den anledningen blir trosbekännelsens formulering förvirrande. Ordet "igen" bör helt sonika tas bort.

Det är praktiskt taget omöjligt att via nätet och e-post få kontakt med Svenska kyrkan centralt, i frågor som rör de kyrkliga texternas innehåll och språk.

I andra sammanhang är vi måna om att medborgarna, i synnerhet våra ungdomar och skolelever, ska besitta förmågan att kritiskt kunna granska en text och att språkligt någotsånär korrekt kunna uttrycka sig i skriftlig framställning.

En kyrka i tiden bör förstås undvika språkliga tveksamheter och felaktigheter, alldeles särskilt i trosbekännelsen − en text vars innehåll och budskap samtliga församlingsmedlemmar förväntas instämma i.

Rolf Ekelund, filosofie magister

Fler artiklar för dig