Debatt

Stefan Holmström svarar: Berätta, Göran Skytte – hur gör ni?

Här erkänner jag att många av oss som är kristna ledare blir för isolerade i våra egna världar.

Tack Göran Skytte för din kommentar (Dagen 17/1) till mitt tidigare inlägg i Dagen (27/12-2013). Och tack för att du förstår att jag inte var ute för att vara nedlåtande. Tvärtom. Det är underbart om jag inte har sett potentialen i att kristen tro är offentligt synlig på ett annat sätt i dag än för 20 år sedan. Jag har gärna fel på den punkten. Min poäng är att denna välsignade trend inte räcker för att täcka upp för det bortfall av församlingsgemenskaper som pågår i vårt land. Men jag hoppas att ni som har, får och skapar er en plattform i det offentliga rummet kan ge råg i ryggen åt många kristna i vårt vardagsvittnesbörd.

Och då ska jag ställa den fråga du saknat: Hur gör ni? Men innan du svarar, så låt mig också få bidra: Vad ger dig och andra, som är kända eller gör sig kända (ursäkta kändisstämpeln) möjligheter som inte är alla givet? De personer du nämner är sinsemellan rätt olika – och står för ganska olika förståelse av kristen tro. Men jag ser några gemensamma saker. Det vi kallar kändisskap handlar ju om att man, ofta genom egen förtjänst men också tack vare stora gåvor och Guds suveränitet, har blivit känd i större grupper i samhället. Det ger en särskild plattform och gör en intressant. Människor kan identifiera sig i vissa avseenden. Och skickar mejl! För att ha möjlighet att kalla en känd person, som kanske också är frilansare, så krävs det ofta att kristna församlingar går samman kring inbjudan i sitt närsamhälle. Det är något gott och då blir det fler på mötena, drag under galoscherna och fullare mejlbox.

Det handlar också om att ha en story att berätta, en reseberättelse om upptäckten av Jesus och kristen tro, kanske om en tydlig omvändelse som är intresseväckande. Du har, eller i varje fall har haft, kontakt med världar som de flesta av oss har mindre tillträde till. Här erkänner jag att många av oss som är kristna ledare blir för isolerade i våra egna världar. För mig är det viktigt att leva i mötet med sökare i min vardag, men jag är inte ute i det offentliga särskilt mycket.

Så hur gör ni? Lär mig!

Stefan Holmström, missföreståndare i EFS

Fler artiklar för dig