Stefan Swärd: Vi behöver lära av Graham

Grahams liv präglades av två saker: Förkunnelsen av evangeliet om frälsningen i Kristus Jesus och kristen enhet. Han var extremt framgångsrik i båda sakerna, skriver Stefan Swärd i en replik till Pekka Mellergård.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Pekka Mellergård har skrivit en kritisk betraktelse om Billy Graham (27 februari). Jag och Pekka är nog rörande överens om frågetecknen kring trender i amerikansk kristen­het, inte minst stödet till Trump. Mellergårds guilt-by-association-argumentation där Graham kopplas ihop med allt i amerikansk kristenhet man ogillar är dock inte hållbart och enligt fakta.

 

Läs mer: Pekka Mellergård: Billy Graham var inget helgon

 

Grahams liv präglades av två saker. Förkunnelsen av kristen tro, evangeliet om frälsningen i Kristus Jesus. Det andra huvudspåret var kristen enhet. Han strävade alltid efter att samla så stor andel som möjligt av lokala kristenheten vid sina kampanjer. Han var extremt framgångsrik i båda sakerna. Den kristna enhet som Graham skapade kring sina kampanjer var något unikt i västvärlden. Det fokus han hade på evangeliet och utmaningen till frälsning, det var också något unikt.

I svensk kristenhet brukar vi ofta hävda att kristna ledare bör höras i det offentliga rummet och nå maktens öra. Vi har inte haft någon kristen ledare i Sverige som har varit i närheten av Billy Grahams förmåga på detta område, han var både en medie­profil och en rådgivare till ett stort antal presidenter. Enligt min mening har han alltid eftersträvat att hålla partipolitiken på flera armslängders avstånd, det innefattade också att han undvek för tydliga och radikala politiska ställningstaganden. Frågor där han profilerade sig, till exempel antikommunismen, var frågor där det vid den tidpunkten fanns en bred enighet i amerikansk politik över ”blockgränsen”. Han blev ofta kritiserad från falanger i amerikansk kristenhet för att han inte tydligare tog ställning, hans nära vänskap med Bill Clinton till exempel var inte särskilt populärt i breda kristna kretsar.

Billy Graham var en mycket offentlig person som ständigt kritiskt granskades. Det går säkert att hitta uttalanden och kommentarer av honom som med facit i handen var tveksamt, det skulle vara märkligt annars med en så lång livsgärning och den enorma mängd av offentliga tal och texter som han levererade under många år. Han kritiserades ständigt från vänster och höger, från teologiskt konservativt håll och teologiskt liberalt håll. Det ligger i sakens natur.

Grahams livsgärning handlade om att finna det som samlar, det som förenar. Det var också därför han blev en samlande ledargestalt för hela amerikanska kristenheten. Man bör också komma ihåg att Graham var en mycket transparent och självkritisk ledare. Han har själv i efterhand ångrat och bett om ursäkt för ord och handlingar där han inte varit helt rätt, han är ett föredöme för andra kristna ledare när det gäller insyn och självkritik.

Inför Stockholmskampanjen 1978 kritiserades Billy Graham av en teologiskt liberal och kristen vänsterfalang i kristenheten, framför allt inom Missionsförbundet.

 

Läs mer: Han tog väckelsen till  maktens rum

 

Mellergård missar det faktum att Billy Graham i sin strävan att samla och ena kristenheten, var huvudinspiratören bakom Lausannedeklarationen och Lausannerörelsen. Ett av dess tydligaste kännetecken är att förena det sociala engagemanget med omvändelseförkunnelse, evangelisation och bibeltro. Att peka på detta är en mer rättvis analys av Grahams gärning än att som Mellergård hävda att han tonade ned radikala politiska implikationer i Jesu budskap.

Lausannedeklarationen är ett teologiskt styrdokument för både Evangeliska frikyrkan, Örebro missionsskola och tidningen Dagen, Grahams inriktning och teologiska hållning är därför ledstjärnan för dessa rörelser.

Den fråga som jag och Pekka Mellergård behöver ställa oss är: Hur ska vi predika evangeliet så att människor blir intresserade och lyssnar, och faktiskt omvänder sig och kommer till tro på Kristus? Här var Billy Graham expert och jag tycker ärligt att vi är urusla på detta i Sverige i de flesta kristna sammanhang. Trots att jag har ägnat hela mitt liv åt församlingsplantering i Stockholm har mina insatser varit helt mediokra när det gäller att predika evangeliet så att människor kommer till tro. Vi behöver ödmjukt lära oss av Billy Graham.

Stefan Swärd, fil dr och pastor

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons