Stöd Mellanösterns utsatta

Det finns en grundläggande oförståelse i Sverige för förföljda minoriteter i Mellanöstern. Det skriver Gabriel Yousef, svensk-assyrisk högskolestudent.

Debatt

Ingen kan ha undgått den senaste diplomatiska kris som seglat upp mellan Israel och Sverige till följd av att utrikesminister Margot Wallström kallat Israels självförsvar mot terrorattacker för ”utomrättsliga avrättningar”.

Uttalandet bottnar i Sveriges brist på förståelse för utsatta gruppers behov att skydda sig själva och avslöjar klyftan mellan hotade folk i Mellanöstern och europeiska samhällen i en tid då vi snarare bör betona det västerländska stödet för Israel och dessa grupper.

Den så kallade ”arabiska” eller­ ”muslimska” världen är en anmärkningsvärt komplex region­ som tyvärr, under det senaste århundradet, förlorat en stor del av sin mångfald till följd av det assyriska folkmordet, det armeniska folkmordet, judar som blivit fördrivna från alla arabländer och kristenheten som varit på ständig nedgång. Framförallt sedan 2003 står i synnerhet assyrier, mandéer och yezidier inför hotet om total utplåning.

I västvärlden saknar man ofta en tillräcklig förståelse för denna tragedi eftersom man i vår tid inte haft erfarenhet av jämförbara hot. En principiellt generös och överseende hållning som har allt berättigande när de svagare folkens rättigheter garanteras på demokratisk väg riskerar dock leda till ett svek av de allra mest utsatta om den tillämpas på Mellanöstern utan hänsyn till den rådande verkligheten där. De universella principer som är en förutsättning för mänskliga rättigheter – såsom en grundläggande jämlikhet i samhället – existerar ännu inte i Mellanöstern.

När man i väst inte är klarsynt nog att förstå de existentiella hot och utmaningar som regionens ursprungs- och minoritetsbefolkningar står inför, skapas också grogrunden för den oproportionerliga kritiken av Israel. Oviljan att förstå Israels svåra situation återspeglas i ett lika tydligt ointresse för de ursprungsbefolkningars rättigheter som ännu inte uppnått självstyre. Bevekelsegrunderna är också av alldeles samma slag.

Med eller utan stat är sveket mot de berörda folkgrupperna detsamma – för att vinna majoritetsbefolkningarnas välvilja och de stora oljenationernas röster i internationella organisationer.

Däremot ser förtryckta och marginaliserade nationer, framför allt många assyrier, Israel som en triumf för överlevnad emot alla odds för det judiska folket, och därutöver som ett viktigt demokratiskt föredöme präglat av sann pluralism och mångfald.

På grund av det faktum att Israel från begynnelsen varit omgivna av fientliga krafter har Israel dessvärre inte fått möjligheten att i önskvärd utsträckning utveckla band med andra inhemska och hotade folk i regionen – något som i allra högsta grad ligger i Israels intresse.

Judiska företrädare och organisationer har i många västländer – inklusive Sverige – gått i bräschen för stöd till assyrierna och andra minoriteter i Mellanöstern. Vi har sett Israels­ ambassadör besöka det assyriska­ nyårsfirandet Akitu, ett växande samarbete mellan den judiska församlingen och assyriska organisationer i Sverige, israeliska hjälporganisationer på plats bland våra flyktingar i norra Irak och många viktiga enskilda initiativ för flyktingarna av framträdande judiska företrädare i världen.

Den starkaste appell som publicerats­ i Sverige med krav på handling för att stoppa folkmordet och stöd till assyrierna undertecknades av Judiska centralrådets ordförande Lena Posner­-Körösi som representant för Sveriges alla judiska församlingar.

Världens ledande judiska organisation World jewish congress har uttalat att stödet för Mellanösterns minoriteter är en av organisationens främsta prioriteter i vår tid.

Det finns inget lämpligare tillfälle än nu för israeliska politiska företrädare att tydligt uttala sig mot samma fruktansvärda krafter som ledde till fördrivningen av judar från arab­länderna och att ge stöd till assyrier som står inför ett existentiellt hot.

Vi får nu hoppas att det ständigt ökande intresset i israeliska­ media för det assyriska folkets och andra minoriteters öde i regionen­ också ska resultera i ett än tydligare uttalat stöd från ledande israeliska företrädare och Knesset för den etniska rensningens offer.

Den judiska och assyriska folkgruppen har mycket att tjäna på ömsesidigt samarbete med tanke på delad historia, erfarenheter, likartade nationella projekt och samma typ av motstånd från regionens majoritetsfolk.

Förhoppningsvis kan samarbetet i diasporan ligga som grund för ett samarbete som finner en väg tillbaka till Mellanöstern, där fram till vår egen tid judar och assyrier levt sida vid sida under 3000 år.

Gabriel Yousef, svensk-assyrisk högskole­student

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Annons
Annons