Stora nyheten om ny kyrkohandbok

Per Eckerdal (Dagen 28 mars) har alldeles rätt i att somligt i handboksdebatten varit osakligt och snedvridet. Till exempel ska ju Gud inte börja omtalas "hen", som det påståtts i bland annat Danmark. Att somliga av vår kyrkas präster vill lansera en icke-teistisk kristendom utan övernaturligheter (jo, det är sant, se Kyrkans Tidning 15 mars) borde visserligen komplicera saken, men dessa tycks i varje fall acceptera handboken (de tolkar väl "Gud" metaforiskt, antar jag).

Men nya kyrkohandbokens verkligt historiska betydelse är ju att den knäsätter det könsneutrala äktenskapet, som sedan 2009 varit en realitet i stat och kyrka men först nu legitimeras fullt ut som kyrklig handling! Ska vi följa nya handboken – som vi i Svenska kyrkan åläggs göra från och med pingst – vigs ingen där i fortsättningen till det redan i skapelsen instiftade äktenskap som Jesus åsyftar i Matteus 19, där mannen ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru och bli ett kött med henne (i samlaget men kanske också i det möjliga barnet). Det där speciella man-kvinna-förbundet som det nu inte ens finns ett särskilt ord för – ens i kyrkan.

Nej, alla kontrahenter, tvåkönade liksom enkönade par, vigs i stället till ett könsneutralt förbund mellan två älskande personer i största allmänhet, där orden "underbart har du skapat man och kvinna" utgått ur ritualet, och där vår Herres och Frälsares ord om äktenskapet blir fakultativa (alltså kan utelämnas, även där det faktiskt är en man och en kvinna som vigs). Nog är detta av historisk betydelse, vare sej man ser det som en seger för kärleken eller som en kapitulation för staten och tidsandan.

Andreas Holmberg, Iggesund, orgelspelare och utbildad historielärare