Debatt

Sveriges elever behöver oss

Missionsfältet finns inte bara långt borta i dag, det finns på våra gator och torg. Och på skolor och universitet, inte minst. Det skriver Brad Hawkes från elev- och studentorganisationen Ny Generation.

Nyligen drog skolåret igång och barn och ungdomar över hela landet återvände till sina skolbänkar. För vissa har uppstarten varit efterlängtad, för andra innebär varje resa med skolbussen en klump i magen. En del har lätt för skolarbetet och det sociala och har en stor tro på sin egen förmåga och framtid, för andra är både nuet och framtiden mörk. Det varierar mycket från skola till skola och från elev till elev, men alla har de detta gemensamt o­avsett hur de känner: De är faktiskt framtiden – morgondagens Sverige.

Landets framtid pratas det extra mycket om så här under ett valår. En del känner sig hoppfulla, andra uppgivna. Själv känner jag mig både och. Det sker mycket bra, men det finns också enorma behov.

Några av de viktigaste frågorna som tas upp i valrörelsen gäller just nästa generation: Alltifrån arbetsgivaravgifter och jobb för unga till skolans struktur, finansiering och kvalitet.

Något det däremot inte pratats särskilt mycket om är trons plats i samhället, eller kyrkans och kristenhetens utveckling, vilket förstås är viktigt ur en kristens perspektiv. För 100 år sedan levde 71 procent av världens bekännande kristna i Europa. I slutet av 1900-talet låg den siffran på 28 procent, den största geografiska förändringen för kristen tro sedan den första församlingens tid.

Det här är något som ska firas förstås, det är en riktig seger för kristna missionsrörelser från exempelvis Sverige. Men samtidigt har den parallella utvecklingen sett helt annorlunda ut här på hemmaplan.

Att det till exempel var fler anglikaner som gick i Sydafrikas kyrkor förra söndagen än i USA, Kanada och Storbritannien tillsammans är en glädjande och samtidigt oroväckande nyhet. Och att det var fler kristna i Kina än i hela Europa, är både bra och dåligt på samma gång. I många delar av Europa riskerar kyrkan att dö ut nästan helt de närmsta 50 åren om ingenting händer. Och Sverige är inget undantag.

Varför tar jag upp detta? Jo, för att det har hänt mycket på 100 år; det finns en helt ny onådd folkgrupp i dag: Inte bara i djungeln någonstans på andra sidan jorden utan mitt ibland oss på våra gator och torg, i våra bostadsområden. Och inte minst på våra skolor och universitet.

De flesta ungdomar går aldrig till någon kyrka, och majoriteten av dem som växer upp i kyrkan lämnar den. Detta är oroväckande, och något jag hoppas kunna vara med och förändra. Men det kommer att kräva att vi slutar blunda för verkligheten och att vi inte räknar med att alla kommer till oss. Vi behöver gå till dem.

Det finns kristna skolgrupper på över 300 skolor i det här landet. Tusentals unga kristna som gör skillnad på skolan, sprider ljus och lever ut sin tro på olika sätt i vardagen. Det är vi oerhört glada över, men det finns många skolor kvar, och många fler svenska ungdomar som skulle behöva lite goda nyheter.

Det vill vi på Ny Generation göra någonting åt. Det är inte särskilt lätt att vara kristen i dag, ungdomarna behöver all uppbackning de kan få. När de sätter upp affischer, ger bort bullar och delar ut kramar för att sprida en god stämning eller arrangerar bibelutdelningar och ber regelbundet för skolkompisarna vill vi vara deras resursbank, fackförening och hejarklack.

Jag är tacksam för alla röster och insatser för en bättre framtid, och det finns onekligen en hel del bra lösningar bland partiernas planer, men min övertygelse är att om vi ska förändra Sverige på riktigt behöver vi inte bara bra politiska lösningar, vi behöver även göra Jesus synlig och tillgänglig för nästa generation. Och det räcker inte med att vi på Ny Generation gör det. De fantastiska kristna ungdomarna behöver så mycket uppbackning de bara kan få, och hela kyrkan behövs. Oavsett om du är ungdomsledare eller bönetant, så kan du göra skillnad!

Det handlar framförallt om små saker. Att ha en generös attityd och tala positivt om de unga i kyrkan. Att le mot dem, krama, fråga hur de mår och hur det går, bjuda över dem till era bord när ni dricker kyrkkaffe. Eller varför inte fråga ungdomsledaren om det är något konkret ni kan bidra med för ungdomarna; kanske sponsra en bibelutdelning, hjälpa till med en svår situation med en rektor eller lärare eller baka ett gäng bullar till den kristna skolgruppens bullsatsning. Små enkla saker som kommunicerar att vi tror på dem kan göra stor skillnad.

Låt oss rösta för skolan och ungdomarna, men låt oss inte stanna där, inte nöja oss med att läsa på, sätta oss in i frågorna, lägga vår röst och sedan lämna resten till politikerna. Låt oss även ta vårt ansvar och kavla upp ärmarna och engagera oss – för landets skolungdomar och för morgondagens Sveriges.

Brad Hawkes, ledare för Ny generation

Fler artiklar för dig