Ta av dig kragen, Olofsgård

Exakt vilket bibelord stödjer sig Jakob Olofsgård på, när han tycker att det är vår uppgift att uppfostra snarare än att hjälpa de EU-migranter som sitter på våra gator? Det undrar frilansjournalisten Johanna Linder.

Debatt

När klockorna ringde i Sofiakyrkan den 1 maj hände något unikt i Jönköping. Kristna, kommunister, gamla, unga – alla lade vi våra meningsskiljaktigheter åt sidan och förenades i ett gemensamt, universellt faktum: Alla människor är lika mycket värda. Vi är systrar och bröder på denna jord, oavsett var vi kommer ifrån eller hur vi ser ut.

För många av oss fick den här dagen konsekvenser. För vissa, som för psalmsångarna, blev efterspelet rättsligt. För andra blev klangen från kyrkklockorna ett moraliskt imperativ. Solidaritet och medmänsklighet får aldrig bli tomma ord – de uppmanar till handling. Och här fanns fattiga romer, rumäner och bulgarer på våra gator. Människor så oändligt mycket sämre lottade än oss själva.

Skulle vi vända dem ryggen eller öppna våra församlingslokaler och våra hjärtan? Svaret var självklart och Kyrkhjälpen, ett samarbete mellan alla kristna församlingar i Jönköping, som bland annat driver daghärbärgen, startades.

Det har varit en resa som gått fort och där vi lärt oss mycket. Som i alla biståndsprojekt är lärdomarna ibland hårda. Det som till en början verkar vara en bra idé visar sig ibland inte fungera. Då får man göra om och göra rätt. Det gäller all mission och all biståndsverksamhet.

I dag vet vi att stora klädinsamlingar riskerar att stjälpa lokal textilindustri, snarare än hjälpa fattiga människor, för att nämna ett exempel. Att hjälpverksamheter, på plats i byarna i Rumänien och Bulgarien, måste komma igång parallellt med biståndet här, har stått klart för de allra flesta av oss från början.

Men därifrån, till att som pastor Jakob Olofsgård, uppmana människor att omedelbart sluta ge av sitt överflöd till Europas mest utsatta människor – det är ett tankefel, en logisk kullerbytta, så grov, så felaktig och så långt från Bibelns evangelium som en kyrklig företrädare över huvud taget kan komma. I en intervju i Jnytt utvecklar Olofsgård sitt resonemang och hävdar att ge pengar till en tiggare är detsamma som att ge godis till ett barn.

Olofsgårds ogenomtänkta uppmaning är extra allvarlig med tanke på hans position som andlig ledare. Att rasister, som vill förbjuda tiggeri och kasta ut romerna, får vatten på sin kvarn är illa nog. För dem blev pastorns osorterade tankegods en ursäkt för att återigen hetsa öppet mot EU-migranter i kommentarsfälten. Men vad värre är: Olofsgård missbrukar sin maktposition genom att låta påskina att hans privata ställningstagande är en kristen hållning.

Jag är ingen pastor eller präst, men jag kallar mig kristen. Och jag ogillar att kasta bibelverser i ansiktet på folk. Men jag undrar: Exakt vilket bibelord stödjer sig Olofsgård på, när han tycker att det är vår uppgift att uppfostra snarare än att hjälpa de EU-migranter som sitter på våra gator? Är det berättelsen om den barmhärtige samariern (Lukas 10:30–37)? Är det ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig”? (Matteus 25:31)

Som en direkt konsekvens av Olofsgårds utspel kommer nu många pappmuggar att gapa tomma, och därmed också många hungriga barnamagar som finns i byar som ännu inte nåtts av några biståndsprojekt – och de är många. Livsnödvändiga operationer får ställas in. Förlossningar kommer att ske i skitiga skjul i stället för på sjukhus. Kyrkhjälpen i Jönköping har redan fått avhopp av förvirrade volontärer som nu undrar om de i själva verket gör något dåligt när de brer mackor till hungriga medmänniskor?

Som en god vän till mig uttryckte det: ”Pastorn blandar samman korten och får en felaktig hand. Hur går det att tolka evangeliet så burdust motsatt till vad som sägs? Ur vilken mörk grop grävde han fram denna okunniga exegetik?”

Jag ställer mig samma frågor. Och kommer inte till någon annan slutsats, än att det har blivit dags för Jakob Olofsgård att ta av sig pastorskragen. En pastor som bidrar till att underblåsa de djupt rasistiska och antiziganistiska strömningarna i vårt samhälle, bör ta en timeout och fundera länge och noga över sitt yrkesval.

Johanna Linder, frilansjournalist, initiativtagare till gudstjänsten utanför Sofiakyrkan i Jönköping den 1 maj och volontär i Kyrkhjälpen.

Annons
Annons
Annons
Annons