Tänk djupare kring sjukskrivningarna

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll fick den 23 augusti dra tillbaka ett starkt kritiserat förslag för att få ner sjukskrivingstalen. Nu ska arbetsmarknadsparterna i stället försöka hitta en lösning. Samhället oroar sig för skenande kostnader som tär på Sveriges budget.

Det som slår mig är att det känns som om man inte alls förstår vad detta handlar om. Som om det är en kostnadspost i en budgetförhandling. Om vi gör det svårare för människor att bli sjukskrivna och få sjukpenning så har vi löst problemet, frågan är bara hur vi ska tvinga folk att inte kunna få sjukpenning. Folk blir dock inte friskare för att vi gör det svårare för dem att få ersättning.

Det blir lite som att man sätter ett fint plåster på ett infekterat sår. När det är nyligen bytt så ser det rent och fint ut, men om infektionen fortsatt finns kvar kommer omlägget snart att bli både varigt och smutsigt, och resultatet blir att infektionen äter sig ännu djupare in i kroppen.

När ska vi i samhället på allvar ta en titt på orsaken till sjukskrivningstalen? Vågar vi det? Kan det vara så att det är vårt sätt att leva som i grunden är problemet? Kan slimmade organisationer, planeringsfilosofin just-in-time samt underbemanningar vara rotorsaker?

Kan vårt strävande efter ständig tillväxt och mer rikedom vara det som nu skördar offer efter offer? Skapar vi ett samhälle som vi människor i längden inte är kapabla att leva i?

Ekonomismen har förvandlat samhället från ett samhälle där vi hade människan och människans välmående i centrum till ett samhälle där ekonomin är i centrum. Vår budget och tillväxt är vår gud och på dess altare offras den ena människan efter den andra. Så länge siffrorna är svarta är allt gott och väl. Det blir kvittot på att vi är på rätt väg.

Jag har arbetat som managementkonsult under en mängd år och jobbat med några av Sveriges snabbast växande företag. Jag har sett glädjen i tillväxten, glädjen i att skapa­ nya jobb och se tidigare arbetslösa få anställning.

Tillväxt är inget fel utan i grunden bra och sunt. Jag ser den i min trädgård varje dag när en ny planta skjuter fart och ger betydligt mer frukt än det jag satt ner i jorden.

Men för mig har tillväxt alltid satt människan i centrum, ett företag växer när dess personal får växa och utvecklas. Samma borde det vara i vårt samhälle i stort. När kraven på tillväxt sätts i siffror börjar man i stället en kannibalistisk kamp där vi frångått omsorgen om individen.

Vore det inte dags att politiker och samhällets aktörer tog mod till sig och frågade om det fanns något grundläggande vi skulle kunna göra för att vända en sedan länge pågående trend inom detta område? Har de mod att leda Sverige i en ny riktning?

Kent Revedal,

företagare, föreläsare, författare, funktionshindrad