Tillsammans kan vi hjälpa många

Det är nu snart två veckor sedan som vi först möttes av bilden på treåriga Alan, död på en strand. Bilden spreds blixtsnabbt över hela världen och ingen kunde nog lämnas oberörd. I en enda bild fångades den desperata flykten, det urskillningslösa våldet och den ofattbara sorgen som följer av krig och förtryck.

Det som sker i världen nu, med kriget i Syrien och oroshärdar på flera andra håll, saknar motstycke i modern tid. 60 miljoner människor är på flykt i världen. Det är en omfattning som vi inte sett sedan andra världskriget.

Halva Syriens befolkning är på flykt inom och utanför landet. Under året har nästan 400 000 människor korsat Medelhavet för att komma till EU. I rangliga båtar utsätter sig människor för livsfara i hopp om skydd och ett bättre liv. Och även om flyktingkrisen är akut nu, så har den pågått länge och kommer tyvärr inte att upphöra i närtid.

Denna humanitära katastrof kräver konkret handling. Sverige kan göra mer, men fler länder kan bidra bättre. Inte bara nu, utan även den dag journalisternas kameralinser riktas åt ett annat håll. En del åtgärder kan man vidta med en gång, men de viktigaste förändringarna kommer att fordra tid och svåra a­vvägningar. För att åstadkomma verklig förändring behövs fyra huvudfokus i våra insatser.

Ett solidariskt Europa. Alla länder i EU ska enligt internationella konventioner ta ansvar för de flyktingar som kommer till Europa. Ändå är det i huvudsak Tyskland, Sverige och ett fåtal andra länder som tar emot flyktingar. Om alla länder i EU tog emot lika många asylsökande som Sverige gör per invånare, skulle EU ta emot över fyra miljoner flyktingar. Det är ingen realistisk nivå men nog kan Europa tillsammans ta emot fler än de 600 000 som sökte asyl i Europa 2014. Därför behövs en uppgörelse om ett kvotfördelningssystem i Europa. Jag anser dessutom att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar inom ramen för UNHCR:s vidarebosättningsprogram, samtidigt som vi sätter press på andra länder att göra detsamma.

Vi behöver också skapa flera lagliga vägar in till Europa. Kristdemokraterna har tryckt på regeringen att ta initiativ för att inrätta ett EU-system för nödvisum, i samarbete med UNHCR. Endast fler lagliga vägar in minskar männi­skosmugglingen. EU måste också fortsätta bistå Grekland och Italien med flyktingmottagandet samtidigt som man ska fortsätta att rädda liv på Medelhavet och förhindra den inhumana människosmugglingen.

Ett starkt civilsamhälle. Vi behöver ta tillvara de enskilda krafter och organisationer som vill och kan hjälpa. Gåvor till frivilligorganisationer strömmar in. Enskilda vill hjälpa till i flyktingmottagandet. Här behöver kommunerna jobba tillsammans med enskilda och det civila samhället. Ofta är det organisationer som Röda korset, Läkare utan gränser eller Rädda Barnen som finns på plats i de mest drabbade områdena. Det civila samhället är oersättligt och förtjänar samhällets erkännande och stöd. I rådande läge är det därför obegripligt att regeringen väljer att höja skatten på gåvor till hjälporganisationer.

Även FN:s flyktingkommissariat UNHCR och andra hjälporgan behöver mer resurser för att kunna intensifiera sina insatser.

Ett gott mottagande i Sverige. Ska vi långsiktigt klara flyktingmottagandet på ett bra sätt kan vi inte fortsätta att välkomna asylsökande in i ett långvarigt utanförskap. Att snabbt få jobb och bostad är viktiga nycklar, men också att migrationsverket kan ge besked inom rimlig tid och att kommunerna klarar av mottagandet på ett bra sätt. Därför har vi kristdemokrater lagt en rad förslag för ett bättre mottagande och en bättre integration.

Att bekämpa IS och terrorn. Världens länder kan inte handlingsförlamade se på när i­slamistiska extremister begår övergrepp på kristna, andra minoriteter och muslimer som inte vill underkasta sig Islamiska staten (IS). Människor flyr både IS och den syriska regimens våld. Om inte världssamfundet och FN är beredd att vidta åtgärder behöver den internationella alliansen ta initiativ till förstärkta insatser. Sverige bör vara beredd att bistå med JAS-plan i en sådan internationell insats.

För att göra verklig skillnad behöver vi både hjälpa de som är på flykt men också bidra till att bekämpa kriget. Vi ska värna ett gott flyktingmottagande och ge alla människor som flyr från krig och förföljelse rätt att söka asyl i vårt land. Men vi måste även göra vad vi kan för de människor som blivit kvar i Syrien. När vi blickar tillbaka om några månader eller kanske år, vill vi inte inse att vi inte gjorde vad vi kunde. För vi kan hjälpa. Inte alla. Men alla kan hjälpa någon. Och tillsammans kan vi hjälpa många.

Ebba Busch Thor, partiledare, Kristdemokraterna