Trötta på kriget i DR Kongo

Just nu dödas och våldtas barn och kvinnor i konflikt­zonen i östra Demokratiska Republiken Kongo. Samtidigt agerar Sverige för ett ökat inflytande i världssamfundet, för att förebygga konflikter och skapa fred.

Vi som pingströrelse har i åratal höjt våra röster för fred i DR Kongo och stabilitet i regionen, men hittills med alltför liten framgång. Nu vill vi, som representerar miljontals medlemmar i Öst- och Centralafrika och Norden, uppmana svenska UD, FN, biståndsaktörer och kyrkor till ökat samarbete för att få till en förändring.

Konflikten i DR Kongo har pågått i 20 år. Miljontals människoliv har skördats och tiotusentals kvinnor och barn har våldtagits. För många är dessa liv notiser i en dagstidning, men för oss handlar det om människor som vi möter på plats i vårt dagliga arbete.

Sedan starten av Panzisjukhuset i DR Kongo, och partnerskapet med dess fredsprisnominerade chefsläkare Denis Mukwege, har vi höjt våra röster­ mot orättvisor och för fred och stabilitet i DR Kongo och konflikthärdarna i regionen.

I höst ska det enligt DR Kongos konstitution hållas presidentval i landet och risken för ytterligare våld ökar drastiskt. Grundorsakerna till våldet, som även involverar flera grannländer där vi som underskrivare verkar, är komplexa och mångbottnade. Det finns även kopplingar till Europa, genom­ tillgången till vapen som används i konflikten, och genom utvinningen­ av värdefulla naturtillgångar­ som säljs illegalt­ hit.

I maj samlades representanter från nätverket Ukiamka, som består av pingstsamfund från sju länder i Öst- och Centralafrika, tillsammans med den norska och svenska pingströrelsen och svenska biståndsorganet PMU, i Bukavu i östra DR Kongo, för en gemensam fredskonferens. Sammanlagt representerar kyrkorna i Ukiamka­nätverket fem miljoner medlemmar.

Mot bakgrund av att vi med oro noterar spänningar och motsättningar i regionen, och mot bakgrund av den samhällsroll vi ser att vi som kyrkor har, skrev vi en deklaration om hur vi som pingstkyrkor både i Norden och i den drabbade regionen bättre kan agera gemensamt för fred och utveckling.

Som kyrkoaktörer har vi under snart 100 år genomfört insatser för ökad rättvisa för människor i utsatthet i regionen. Kampanjen "En miljon steg för fred i Kongo" på sociala medier är det senaste exemplet. I vår gemensamma deklaration beklagar vi att vi inte fullt ut har tagit vara på de möjligheter vi har när det gäller att bygga en fredskultur, med tillit, förtroende­, ömsesidighet och dialog genom de tusentals församlingar, skolor och andra institutioner som vi i dag har i vårt nätverk.

Vi beklagar också att kvinnor inte beretts samma möjligheter som män på så många områden, inte minst i fredsarbetet. Vi vill nu ändra på detta och framöver gemensamt förstärka arbetet med att skapa en fredskultur i regionen.

Strax innan fredskonferensen ledde Sverige ett internationellt högnivåmöte i Stockholm med deltagande av politiker, FN-tjänstemän och civilsamhälles­organisationer. Arbetet med att förebygga konflikter stod i fokus och resulterade i den så kallade Stockholmsdeklarationen. Några veckor senare hölls FN:s humanitära toppmöte i Istanbul och i dagarna har Sverige ambitionen att bli invald i FN:s säkerhetsråd.

Vi anser att Sverige med sin feministiska utrikespolitik, sina ambitioner och erfarenheter inom internationellt fredsarbete, sitt förtroende i regionen och det faktum att Sverige sedan decennier så intimt är kopplat till regionen genom de svenska folkrörelserna, inte minst kyrkorna, har en särskild möjlighet att bidra till förändring i rådande konflikthärdar i regionen.

Vi uppmanar Sveriges regering att trycka på regeringar och inflytelserika makthavare på olika nivåer att ta ansvar för en fredlig utveckling. Om vi kunde förhindra fler konflikter skulle mycket lidande besparas och resurser istället kunna användas till utveckling.

Vi uppmanar världssamfundet till ökade insatser för fred, och till ett utökat partnerskap med kyrkor och andra trosbaserade aktörer i regionen i detta arbete. Vi menar att kyrkan kan spela en avgörande roll för förändring på marken. Vi menar att den förändringskraft som finns i trosbaserade aktörer och nätverk, på ett tydligare sätt måste tas tillvara av alla inom biståndet. Under fredskonferensen i Bukavu bjöd vi in FN:s kontor för humanitär samordning, för att uppmärksamma behovet av dialog med religiösa ledare. Vi noterar med glädje den positiva attityd vi mötte.

Som kyrka verksam i regionen vill vi uppmana det politiska ledarskapet i DR Kongo och närliggande konfliktdrabbade länder att ta sitt ansvar i respekt för de mänskliga rättigheterna, humanitär rätt och ländernas konstitutioner. Vi vill också uppmana alla berörda politiker att använda sig av existerande redskap för att mäkla fred och försoning, utifrån ramavtalet för fred, säkerhet och utveckling för DR Kongo, som antogs i Addis Abeba 2013. Avtalet inkluderade även elva grannländer.

Utveckling kräver fred. Vi är trötta på att hantera konsekvenserna av konflikter, och vill istället fokusera på att bygga upp och utveckla de länder vi verkar i. Men vi behöver världssamfundet och svenska rege­ringens stöd i detta och vi vill att ni framöver bättre tillvaratar de resurser vi besitter och inkluderar oss i fredsarbetet.

David Batenzi och Beatrice Robert Masano­, FPCT Tanzania

Isaiah Dau och Angelina Theophilo, SPC Sydsudan

Jean Sibomana­ och Mukaruzage­ Auréa, ADEPR Rwanda

Mateso Mouke och Kuzinsa Mariegorette, CEPAC DR Kongo

Lele Félicien, CELPA DR Kongo

Mwaka Mathew­, PMUC Uganda

Walter O Andhoga­, FPFK Kenya

Niklas Piensoho och Lena Tellebo, Filadelfiakyrkan Stockholm

Marcus Ardenfors­ och Bengt Klingberg­, Pingstkyrkan Jönköping

Urban Ringbäck och Stefan Rizell, Smyrnakyrkan Göteborg

Samuel Hedström­, Pingstkyrkan Borlänge

Niclas Lindgren­ och Maria Bard, PMU

Ingrid S Östhus­, PYM Norge