Debatt

Upprättelse sker inte per automatik

Jag har tagit del av diskussionen om dömande och fördömande som nu pågår, av bland annat Diana Pa­duch Abrahamsson utifrån situationen kring pastor Robert Ekh (Dagen 19 februari).

Utifrån mitt perspektiv blandas självkänsla och självförtroende ihop. Det vill säga, det en person gör blandas ihop med det den bedöms vara. Det innebär att en person som gjort något som enligt gängse regler är fel bedöms som en dålig och förkastlig människa.

Som jag förstår det visade Jesu reaktion när han rensade templet inte på fördömande utan på tydlig gränssättning mot handlingen att ha försäljning där bön skulle förekomma. Han drev ut månglarna och kastade ut borden. Han visade också på förståelse och medlidande med Petrus som i sin rädsla förnekade Jesus och han gav honom chans till upprättelse när han omvände sig och bekände sig till kärleken och inte rädslan i fortsättningen.

Upprättelse sker inte per automatik. Om en person söker upprättelse och försoning måste, som jag ser det, personen dels be om förlåtelse byggt på en insikt och vilja till förändring, dels ändra sitt beteende. Det handlar alltså om en vilja till förändring och en handling att be om förlåtelse för att försoning ska kunna uppnås.

Jag tycker att alla människor har rätt att få ett gott liv även om de gjort något som är fel. Förutsättningen är dock att det inte finns plats för att tycka synd om och krympa ner personen i fråga. Personen behöver få hjälp att ändra sitt beteende och bli förlåten, människovärdet har den i vilket fall som helst.

Björn Ogéus

Fler artiklar för dig