Utrikespolitisk demens hos svenska regeringen?

Det är dags att Socialdemokraterna vågar stå för vad de har sagt, annars skapar de ett allt större och förvärrat politikerförakt

Under sin korta tid i regeringsmakt har Socialdemokraterna, med Margot Wallström som utrikesminister, redan hunnit ge inkonsekvens och brutna löften ett nytt ansikte när hon som regeringsrepresentant valt att inte erkänna folkmordet som drabbade bland annat armenierna, assyrierna och pontigrekerna. Detta efter att Robert Hannah (FP) skickat en skrivelse och frågat när regeringen tänkte följa riksdagsbeslutet om att e­rkänna folkmordet och driva erkännandet internationellt och i möte med Turkiet.

Svaret han fick visade inte bara ett kunskapsförakt mot forskningen som redan har klargjort att det är ett folkmord och respektlöshet mot offrens överlevare. Svaret visar även vilken bristande respekt partiet har mot sig själva och sina egna parti­medlemmar eftersom detta har beslutats i partikongressen.

Under Socialdemokraternas valkampanjer kom flera av d­eras representanter till min hemkommun Botkyrka samt a­ndra sammanhang med en samling svensk-assyrier och stoltserade med hur partiet har ett kongressbeslut som säger att de e­rkänner folkmordet.

När Islamiska staten under sommaren ockuperade M­osul och fortsatte norrut ökade rädslan för assyrierna runtom i världen, inklusive i Sverige, för att assyrierna helt skulle tömmas från sina ursprungsområden, att vi skulle få se ett av de värsta Exodusuttågen i m­odern historia.

Världsomfattande demonstrationer anordnades och flera ledande socialdemokrater passade på att visa sitt solidariska stöd med tal som beskrev att de ser oss och att deras p­olitik inte kommer att tillåta ett nytt Seyfo. Men det tog alltså inte lång tid i regeringsmakten för att Margot Wallström att visa att utrikespolitiken lider av demens.

Att dessutom under interpellationsdebatten den 7 november nonchalera ett av de största och mest aggressiv­a hoten visar på handlings­förlamning och brist på både förståelse och empati för dem som har flytt till Sverige och, ännu värre, för de som inte har lyckats fly från IS/Daesh fascistiska och sexistiska våld.

Innan valet träffade jag flera som hade ett stort politiker­förakt, många av dem valde att proteströsta på Sverigedemokraterna. Denna nonchalans och detta osynliggörande har ökat politikerföraktet och respekten för demokratin ytterligare. Mina argument för varför det är viktigt att rösta på demokratiska partier börjar ta slut, speciellt nu när Socialdemokraterna själva inte respekterar de d­emokratiska värdena.

Isak Betsimon