Vad har Sverige gjort för Raoul Wallenberg?

Raoul Wallenberg räddade tiotusentals människor. Det är dags att skapa ett museum för honom så att historien inte faller i glömska, skriver Magnus Oscarsson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

När jag nyligen var i Israel träffade jag Asher och hans brorson Segev, de berättade en otrolig gripande levnadshistoria­ om hur de båda räddades till livet av svenske diplomaten Raoul Wallenberg. Segev var vid tillfället bara två år och Asher var sjutton år, de växte upp med sina familjer i Budapest. Asher berättade hur svårt och tufft det var att växa upp som jude och att det nästan var omöjligt att få tag på mat. Vid ett tillfälle lyckades Asher få tag på några syltburkar, men pilkorsarna, de ungerska fascisterna, slog ut tänderna på honom och slog sönder ena ögat så han förlorade synen. 

Skadad, svältande och sjuk med tyfus tvingades Asher, tvåårige Segev och deras familj tillsammans med alla Budapests judar gå mot österrikiska gränsen. Asher berättade om att han kommer ihåg när de alla står i långa led vid järnvägsstation för att vänta på att kliva på boskapsvagnarna som skulle gå mot Auschwitz- Birkenau.

 

Läs mer: Raoul Wallenbergs familj stämmer Ryssland

 

I vårt samtal börjar nu Asher gråta när han berättar att han fick se en person som gick och ryckte ut människor som redan börjat stiga på tåget. Personen var medhjälpare till Wallenberg som delade ut skyddspass. Asher frågade sig vad han hade att förlora. Han och Segev med familj ställde sig vid ett annat led. De flesta andra judar tvingas följa med tåget mot en säker död men några få, de som fått passen fick följa med ett annat tåg som gick tillbaka till Budapest. 

När de klev av vagnen möttes de av en god och vänlig man, Raoul Wallenberg, som gav alla vindruvor att äta, något som han fortfarande minns med stor tacksamhet. Efter att ha bott i ett skyddat hus i Budapest kom de båda pojkarna med familj efter ytterligare prövningar till slut till Israel. Segev utbildade sig till psykolog och Asher startade ett företag som i dag har många anställda. ”När jag var jude i Ungern var jag en andra klassens människa som ingen brydde sig om. Men när jag kom till Israel blev jag en fullvärdig människa”, säger Asher. Båda är så tacksamma till Wallenbergfamiljen och Sverige för Raoul Wallenberg som räddade livet på dem. Men innan vi bryter upp säger båda herrarna kritiskt och uppmanande – vad har Sverige gjort för att hämta hem Raoul och för att få fram sanningen om vår räddare?

Raoul Wallenberg räddade tiotusentals människor undan nazisternas fruktansvärda dödsmaskineri. I krigets slutskede, 17 januari 1945, blir Raoul bortrövad av röda armén och fördes till Lubjankafängelset i Moskva. Vad som sedan hände vet vi inte, allt är dolt i mörker. Det är en skamfläck att den dåvarande svenska regeringen visade en sådan undfallenhet när det gällde att rädda Wallenberg ur den sovjetiska fångenskapen.

Från svensk sida kunde vi gjort mycket mer för att få fram sanningen från de sovjetiska arkiven när de öppnades efter Sovjetunionens fall. Vi står fortfarande, över 73 år senare på ruta noll.

I riksdagen har vi ett rum, till minne av Raoul Wallenberg. När jag träffar skolelever på rundturer i riksdagen och frågar om de känner till Raoul Wallenberg så svarar de flesta ”Ingen aning, vem är det?”

Jag menar att vi håller på att förlora historien om en man som gav sitt liv för att rädda många andra. Han är ett stort föredöme för många i världen och skulle kunna bli ett positivt föredöme för unga människor också här i Sverige. Vi behöver i dag goda exempel på människor som inte bara tänker på sig själva utan faktiskt gör något handgripligt för andra utan tanke på egen vinning. Raoul Wallenberg är en sann hjälte.

 

Läs mer: Unik film med Raoul Wallenberg upptäckt

 

Ett utmärkt sätt att sprida kunskap om Raoul Wallenbergs liv och insatser vore att skapa ett museum till hans minne. Många turister som besöker Sverige tar för givet att det redan finns, det är genant att förklara att vi faktiskt inte har något Raoul Wallenberg museum. Raoul Wallenbergs museum skulle kunna bli en naturlig plats för att berätta om en viktig men förfärande del av 1900-talets historia. Det skulle bli en påminnelse om den yttersta konsekvensen av hat mot judar eller andra särskilt utpekade grupper. Inte minst skulle ett sådant museum visa på betydelsen av en enskild människas personliga mod och beslutsamhet och därigenom låta Raoul Wallenberg inspirera nya generationer till att välja det goda även när ondskan har övertaget.

För Asher och Segev och alla andra som Raoul räddade livet på förpliktigar det oss, att vi måste hålla Raoul Wallenberg goda gärning levande. Sverige har ett stort ansvar att historien inte faller i glömska.

Magnus Oscarsson, riksdags­ledamot (KD), Östergötland

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons