Vart tog bibellärarna i pingströrelsen vägen?

Av Bibeln framgår det att Gud har satt in några speciella tjänster i den kristna församlingen. I Korintebrevet heter det: "I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare (grek. didaskalus)". Det upprepas på ett liknade sätt i Efesierbrevet: "Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare (didaskalus)."

Under min uppväxt inom Pingströrelsen och tid som pingstpastor, från 1977, har de pastorer betraktats som lärare (didaskalus) som hållit bibelstudieveckor i församlingarna eller anlitats som lärare på bibelskolor. De kännetecknades av tydlig trohet till Bibeln som Guds ord, samt ansågs ha en särskild förmåga att utlägga Skriften. Det kunde ibland sägas om dem att de var vår tids "skriftlärda".

Vissa av de här predikanterna hade utbildning i teologi från universitet bakom sig, exempelvis Carlo Johansson i Lund, men inte alla. Somliga var i den meningen rätt ”olärda”, men menades få bibelinsikt genom den helige Ande. Istället var så kallad ”vetenskaplig” boklig bildning inte självklart ett plus. Bibellärarna kunde få erkännande som ”ideologer”, men att använda uttrycket ”teologer” om dem var knappast gångbart i församlingarna, där följande bibelställe gärna hölls fram: ”När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus  …” (Apg.4:13)

Vart tog bibellärarna vägen? Numera hör man sällan benämningen bibellärare användas inom Pingströrelsen. Har tjänsten övertagits av vetenskapsteologer? Och det verkar inte längre heta bibelstudier utan teologiska seminarier?

Nåväl, denna förändring behöver inte vara ett problem i sig. Under förutsättning förstås att teologi är det samma som Bibelns lära om Gud, och att teologer är lärare (didaskalus) i enlighet med Guds ord. Att vara kritisk mot Bibeln som Guds sanna ord, är långt ifrån den bibelfromhet som gårdagens lärare (didaskalus) i församlingarna stod för. Universitetsexegetik kan visst ha sina fördelar. Det existerar många bevis för det.

Men om det är likvärdigt med ifrågasättande och tvivel, då kommer det i förlängningen att mer skada bibeltron än tillföra något gott. Bibelkritikens resultat blir inget annat än förvirring. Den kristna tron uppstår och växer i alla tider av predikan. Men då måste förstås predikan under tro vara hämtad och hållen utifrån Bibelns texter.

Sigvard Svärd, pingstpastor