Vem är i fokus egentligen?

I år är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser i Wittenberg, en händelse som blev starten för reformationen – den rörelse som bland annat betonade människans möjlighet att närma sig Gud utan mellanhänder och avlatshandel.

Det blev också avstampet för de lutherska kyrkorna, däribland Svenska kyrkan som över sex miljoner människor i Sverige tillhör i dag. I år kommer stort fokus att läggas på reformationen och det budskap som Luther förde fram.

Redan i höstas tjuvstartade reformationsåret i Sverige när påve Franciskus gästade Lund och Malmö, liksom Lutherska världsförbundets ordförande, biskopen i Jerusalem, Munib Younan. Jag har mött den sistnämnde några gånger, framför allt i Det heliga landet, nu var det igenkännandets glädje.

Påven Franciskus och biskopen undertecknade ett unikt dokument med fem ekumeniska imperativ – fem uppmaningar till fortsatt dialog mellan lutheraner och katoliker.

Många av oss förfasas med rätta över allt elände och mörker som finns både i världen och i vår närhet. 2016 har varit ett omskakande år, minst sagt. Men mitt i mörkret finns det ett ljus och ett hopp – något som reformatorn Luther ville ta upp och förmedla på sitt sätt för sin tid. Reformationen, som Luther med flera verkade för, är inte enbart en historisk händelse utan något som kan påverka oss än i dag.

Som det kristna budskapets kärna och stjärna, Jesus Kristus, säger: Se, jag gör allting nytt! och med profeten Jesaja ord, att det folk som vandrar i mörker ska se ett stort Ljus!

Inför reformationsåret och kyrkovalet i september 2017 i Svenska kyrkan, får vi se om det är Luther, påven, biskoparna eller någon annan som är i fokus. Min förhoppning är att Gud, som vill komma med sitt Ljus till våra liv och vår värld, ska få hamna i centrum, så att firandet av det som benämns som ett 500-årsjubileum får bli en påminnelse om att Ljuset är starkare än mörkret.

Lennart Johnsson, teologie doktor, präst i Växjö