Debatt

Vi har ett ansvar att pröva våra pastorer

Ingen person i Guds rike kan skylla på andra, med hänvisning exempelvis till att man är godtrogen och lättledd.

Det finns synnerliga skäl att noggrant pröva kristna ledare, och då menar jag främst sådana som utgör sig för att vara, eller som avskiljts till att vara herdar för en hjord. I mer frikyrkliga sammanhang kallas ju dessa framför allt för pastorer, ibland med vissa skillnader i tjänster och befattningar, givna eller självpåtagna. Jag är själv en av dessa, som därmed också noggrant behöver prövas.

Har lagt märke till två vanliga beteenden som mer eller mind­re tydliggörs. Det ena handlar om att markera sin ställning som pastor, det andra rör sig om hur man brukar sin ställning som pastor. Så snart en pastor överdriver i att markera, visar på karriärbeteende, eller osunt utnyttjar sin ställning genom att manipulera och maktmissbruka, är det farligt läge. Men hit hör även två andra ingredienser som ger kännetecken åt en pastor, nämligen förkunnelsens innehåll och hur livet levs i allmänhet.

Det förstnämnda är oundvikligt för församlingen att missa, det andra är inte lika lätt att ha grepp om. Pastorer som förkunnar villolärigt eller som inte inbjuder till genomlysning, är det bäst att akta sig för. Bibeln varnar folket för hög­modiga apostlar och för felaktigt bruk av ledande tjänster.

Ansvaret som vilar på oss pastorer är heligt, och en gudomlig bedömning kommer att avgöra hur det ha skötts.

Men Bibeln ger också exempel på vikten av att bedöma vad som förkunnas och hur illa det kan gå om man väljer att efterlikna en osund förebild. Vilket alltså betyder att en församlings medlemmar, en väckelserörelses folk, inte är helt utan skuld när ledarna leder vilse. Prövandet är nämligen fastslaget i Bibeln.

Valet att hålla med och åka med när läromässiga avvikelser sker, när högmod har hamnat i förarsätet, kan inte enbart skyllas på pastorer. Inte så att folket får de ledare de förtjänar, men ingen människa i Guds rike kommer undan personligt ansvar. Ingen person ansluten till Guds rike kan egentligen skylla på andra, med hänvisning exempelvis till att man är godtrogen och lättledd.

Det är ju till och med så att varje människa här i tiden personligt ställs inför valet att välja Jesus eller att välja bort honom. Skulle det plötsligt vara så annorlunda för den som har blivit en troende? Samma valprincip måste väl gälla då? Det är absolut möjligt i Sverige att äga en egen bibel. Och Gud ger den helige Ande som hjälpare åt den som ber om det.

Nog får även en enskild kristen stå till svars inför Gud om man lät sig luras av ledare, om man inte sa ifrån till sin pastor när det höll på att barka iväg åt fel håll. Flera pingstpastorer som låtit sig bländas av andra mer namnkunniga pingstpastorer, som uppenbart försökt få dessa namnkunniga pastorers uppmärksamhet för statusens skull, har antingen sålt sin själ eller stått där med lång näsa. En hel bok kunde fyllas med vad jag har sett och hört på detta område. Nej, nu är det inte tid för folket att skylla ifrån sig. Däremot är det tid att var och tar sitt ansvar – och i fortsättningen noggrant pröva.

Sigvard Svärd

Fler artiklar för dig