Debatt

Viktigt med kristna i politiken

Om det inte finns kristna som är beredda att axla det politiska ansvaret så ger man ifrån sig möjligheten att påverka en viktig del av landets utveckling. Det skriver riksdagsledamot Roland Utbult i en replik till Tomas Lundström.

En kristen politiker kan utgöra "en positiv påverkan på samma vis som för varje kristen som inte lämnar tron hemma utan tar med sig den till sitt dagliga jobb, inte minst i den brännande frågan om invandring och integration", skriver Elisabeth Sandlund (Dagen 13/1). Det är klokt skrivet. Jag ser i riksdagsarbetet min kristna tro som en enorm resurs där jag aldrig upplever mig stå ensam. I den utsatthet och de utmaningar som jag befinner mig i är mitt andliga liv och min inre övertygelse en inspirationskälla och en tröstande kraft i motgångens stund.

Tomas Lundström, teologistuderande, menar i sin replik (Dagen 23/1) till Elisabeth Sandlunds ledare att det är mycket tveksamt att kristna engagerar sig politiskt och blir en del av makten. Han återger Jesu ord i Matteusevangeliet "Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav" (Matt 20:25). Tomas Lundström menar att "Jesus med dessa ord vill lära oss som irrar runt i hans fotspår ett nytt förhållningssätt till den makt som lockar. Han skriver också: För med handen på hjärtat, nog är det svårt att se Jesus uppmana oss att sträva efter politisk makt och ledande positioner."

Jag har givetvis respekt för Tomas Lundströms tolkning av Jesu ord. Men jag har kommit till en annan slutsats. I Sveriges riksdag, där jag är verksam som ledamot, stiftas lagar och fördelas skattemedel till både inhemska och globala behov. Men det betyder också att om det inte finns kristna som är beredda att axla det politiska ansvaret så ger man ifrån sig möjligheten att påverka en viktig del av landets utveckling. Här tror jag istället att kristna politiker har mycket att bidra med, inte minst när det gäller att "den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare". Och det allra viktigaste är det som Elisabeth Sandlund berör i sin ledare, att den personliga tron bär frukt i det dagliga arbetet.

Den norske politikern Erik Lunde skriver i sin bok "Kristen demokrati" att ordet "kristen" i kristdemokratin har varit rörelsens styrka och svaghet. "Styrka för att de kristna värderingarna har haft avgörande betydelse när det gäller utvecklingen av mänskliga rättigheter, demokrati och omsorg för de som behöver samhällets stöd. Svaghet eftersom kristdemokratin har blivit missförstådd som kristendomens, eller kyrkans, representant i politiken."

Kristdemokrati är inte detsamma som "kristen politik". Kristdemokratin är en politisk ideologi byggd på värderingar och principer ur den kristna idétraditionen. Man behöver heller inte vara uttalat kristen för att kallas kristdemokrat eller rösta på Kristdemokraterna. Det handlar bland annat om en radikal politik för att säkra social rättfärdighet.

I det ideologiska landskapet är kristdemokratin unik eftersom den skiljer sig från högerns övertro på marknadskrafterna, liberalismens individcentrering och socialismens materiella människosyn. I kristdemokratin har alla människor ett unikt och okränkbart värde inte bara ur ett etiskt perspektiv utan också ur ett juridiskt. Om politiska beslut inte följer dessa principer skapas orättvisa, eget berikande och kaos.

Bland de kristdemokratiska principer som tilltalar mig mest är ofullkomlighetstanken. "Föraktet för de svaga och önskan om en fullkomlighet kommer alltid att kulminera i katastrof", skriver Erik Lunde. De kristdemokratiska partierna växte fram i kölvattnet av andra världskriget som en absolut motsats till mellankrigstidens totalitära strömningar och ideologiska fanatism, där människan var reducerad till ett medel.

Ingemar Olssons sång "Du vet väl om att du är värdefull"! är älskad. Den talar om det medmänskliga och varje persons unika förmåga att bidra till samhället utifrån de gåvor man fått. Vi är alla sårbara och ofullkomliga och vi behöver varandra. Vi har alla en uppgift och rätten att vara en fullvärdig del av samhället. Därför är utvecklingen med selektering av människor i olika former en utveckling som leder åt fel håll. Människan har rätt till skydd från livets början till en naturlig död.

Politik är att påverka. Det är i de ständigt pågående frågeställningarna och processerna som jag går till jobbet och bär min kristna tro med mig in i arbetet. Anledningen till att jag engagerat mig politiskt bygger på en inre kallelse. Den kristna tron är inte bara en energikälla, det är också en kompass i svåra etiska frågor. Och som andra som går till jobbet och bär sin tro med sig är jag målmedveten och inställd på att göra skillnad. För mig personligen är det viktigt att leva på ett sätt som är i samklang med det jag tycker är rätt och inte skylla på någon annan det jag själv kan påverka men inte gör!

Roland Utbult, riksdagsledamot (KD)

Fler artiklar för dig