Viktigt våga tro på omvända muslimer

Ett stort antal muslimer, som kommit som flyktingar, vill också lämna islam och bli kristna. De flesta omvänder sig och blir döpta till Kristus med övertygelse. Några väljer kristen tro som en del i hoppet om att få asyl och därmed uppehållstillstånd i Sverige.

Det är viktigt att varje omvändelse är genomtänkt och att inför dopet ha förberetts med bibelundervisning och själavårdande samtal. Deras tro kommer att prövas.

Även i Sverige tolkas Koranen så att den som överger islam måste straffas med döden. Även om det inte händer bokstavligt är konsekvenserna kännbara för dem som omvänder sig till Kristus och låter döpa sig.

Migrationsverkets handläggare gör sin bedömning. Det finns också en försiktig bedömning bland de kristna som kommit till Sverige från de områden i världen där de varit förföljda av muslimer.

Situationen påminner om hur Saulus av Tarsus blev ifrågasatt av de kristna i Jerusalem. Paulus ville då ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte trodde att han var en lärjunge, står det i Apostlagärningarna.

En man som hette Barnabas tog hand om honom och fick i flera samtal medverka till att apostlarna efter en tid tog emot honom.

Det dröjde mer än femton år efter hans omvändelse tills apostlarna helhjärtat räckte honom handen som tecken på att vilja gemenskap med Paulus, enligt Galaterbrevets andra kapitel.

En negativ bedömning av en nyomvänd muslim kan innebära en fruktansvärd katastrof som att asylansökan blir avslagen, eller att både kristna och muslimer överger personen som utlämnas till total övergivenhet.

Jag har bott i muslimska länder och här i Sverige fått följa ganska många i samband med deras omvändelse. Det har hänt att kristna avvisat omvända muslimer av ytliga skäl.

Kanske upptäckte man att det fanns en del muslimska åsikter kvar hos personen, eller ordval och beteenden. Det kan också ha uppstått personliga motsättningar i trångbodda flyktinganläggningar eller andra praktiska orsaker till irritation.

Det är viktigt att varje pastor eller ledare för verksamhet där muslimer kommer till tro, har en samlad bedömning och aldrig tillåter en enda person ha auktoritet att avgöra vem som är äkta och vem som eventuellt är falsk i sin omvändelse. Det handlar om männi­skors bokstavliga liv eller död. Sådana frågor måste avgöras i en större grupp av äldste, själavårdare, inom den gemenskap som har helhetsansvaret.

Invandrarkyrkor kan ibland­ ha en auktoritetskultur knuten till pastorstjänsten som ger en sådan person makt att avgöra vem som ska accepteras eller avvisas. Därför är Bibelns­ ideal helt avgörande om hur det alltid ska finnas flera steg i varje tillrättavisande bedömning och i varje avgörande beslut.

Stanley Sjöberg