Vilka gränser är det som gäller, C-G Bergstrand?

Nationalstater så som vi definierar dem fanns egentligen inte på NT:s tid, och blir därför knepiga att läsa in i texten från Apg 17.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

I Dagen (25 februari) skriver Claes-Göran Bergstrand en insändare som onekligen väcker frågor. Bergstrand menar bland annat att det inte kan vara Guds bästa vilja att människor flyr undan hot och död.

Läs tidigare artikel: Finns en tanke med Guds landsgränser

Mig veterligen motsäger ingen honom på den punkten. Det råder naturligtvis en rakt igenom förfärlig situation för människorna i Syrien, men nu ser det ju ut så här, och frågan är då hur den kristna kyrkan ska gensvara på den största flyktingkatastrofen i vår del av världen på många år.

Allt oftare refererar människor till bibelversen i Apg 17:26 som stöd för invandringskritik: ”Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo.” Också Bergstrand gör det, och menar: ”Guds mening är att människor ska bo inom de gränser Han stakat ut.”

Denna text är i princip den enda vers i Nya testamentet (NT) som vid en första anblick ser ut att stödja den starka nationalstaten­.

När Sverigedemokraterna söker koppla sin ideologi till kristen tro är detta favoritversen framför andra.

Detta är ett citat av Paulus då han predikar i Aten. Juden Paulus, född och uppvuxen i Tarsos i nuvarande Turkiet, predikar i Greklands huvudstad Aten. Hans poäng i texten är att frälsningen gäller alla människor, och inte endast judar. ”Av en enda människa har han skapat alla folk.”

Han trycker på att vi hör samman, och att frälsningen är tillgänglig inte bara för en from jude, utan också för en filosofisk atenare (observera versen som följer). Med tanke på att Paulus är så rörlig och kosmopolitisk är det en omöjlighet att han skulle mena att var och en ska hålla sig inom ”sina gränser”.

Inget tyder på att vare sig Jesus, Petrus, Paulus eller någon annan i NT tycker att judar inte får bo någon annanstans än i Israel. Inte heller något annat folk talas det om på det sättet. Fariséerna försöker pressa Jesus när det gäller den romerska ockupationen av Israel, men Han verkar inte ha fokus på nationens befrielse, utan på en större och djupare räddning. Nationalstater så som vi definierar dem fanns egentligen inte på NT:s tid, och blir därför knepiga att läsa in i texten från Apg 17.

Grundhållningen i bibeltolkning är att dels läsa i sitt sammanhang, och dels låta skrift förklara skrift. Det samlade nytestamentliga vittnesbördet talar tydligt om visionen om den nya mänsklighet som skapas i och med pingstdagen och församlingens tid.

Den inkluderar alla språk, nationer, socialgrupper och etniska folk och når sin fullbordan i Upp 5:9-10. Församlingens kallelse är att gestalta detta här och nu.

Att Bibeln på ett ställe plötsligt skulle hävda det motsatta menar jag är en orimlig läsning.

Man kan fråga sig: Vad skulle man dra för slutsatser om man läste in nationalstater i texten? Får man flytta till ett annat land, eller bryter man mot Guds ordning då? Vilka gränser gäller? Ska vi tänka in län och landskap i de gränser inom vilka man ska bo?

Alla gränser har ju kommit till över tid, somliga av dem på senare år, som delningen av Jugoslavien. För att spetsa till det: Tillhör Skåne Danmark eller Sverige?

Nej, att kränga på nationalisttröjan på NT menar jag inte låter sig göras. När Bergstrand hävdar att man gått i en ond fälla genom att öppna famnen för flyktingar, då blir hans text smått obegriplig:

Vill han att vi ska hjälpa flyktingfamiljen, eller tycker han att de borde ha stannat hemma i ett söndersmulat Syrien­?

Fredrik Lignellpastor Ryttargårdskyrkan Linköping

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons
Annons
Annons