Vilken värld lever Migrationsverket i?

Många är de konvertiter från muslimska länder, kanske främst Afghanistan, som finns i våra kyrkor, men som Migrationsverket inte bedömer har skäl att stanna i Sverige.

På några timmar ska en handläggare med juristbakgrund sätta sig in i ett ärende och få en uppfattning om personen ifråga har skäl att stanna eller inte. Många handläggare är unga och välutbildade, men med liten livserfarenhet och med mycket knapphändiga kunskaper i den religiösa terminologin. Samtidigt finns erfarna pastorer och präster med livserfarenhet, som under lång tid lärt känna personen i fråga, kanske flera år och har sett hur ett beslut mognat fram. Min fråga är: varför till­varatas inte pastorer och prästers kunskaper mer i asylärenden? Varför gäller exempelvis inte deras intyg lika mycket som ett intyg från en läkare? Detta är djup beklagligt.

Pastorer och präster har dessutom många vittnen, det vill säga församlingsmedlemmar som kan intyga om personen i fråga har en genuin tro eller inte. Inom kyrkornas värld finns mycket av ideellt arbete och djupt engagemang som många gånger inte uppmärksammas och värdesätts av samhälle och myndigheter.

Är det så att vi fått myndigheter i landet som bara tjänar sina egna syften och inte de medborgare de egentligen är satta att tjäna?

Att bli en kristen, att lämna islam, för med sig mycket stora konsekvenser; man förlorar familj, arv, arbete, allt! Man kan också bli misshandlad, som mina vänner blivit, och i värsta fall mördad. Ibland fungerar det att bo på hemlig ort i en annan del av landet. Vissa måste lämna landet. Jag undrar ibland, vilket värld lever Migrationsverket i? Världen ser sannerligen inte ut som i Sverige.

Situationen för konvertiter i Afghanistan är speciellt svår, även om den håller på att förbättras något, enligt de kontakter jag har. Men ett dödsstraff hänger i luften, från familj, från släktingar eller från bekanta. Vi har att göra med en mycket stark hederskultur.

Man kan också ställa sig denna fråga: Om en asylsökande från Afghanistan inte vet om han får stanna i Sverige eller inte, varför väljer han då att bli en kristen med tanke på den fara han utsätter sig om han skulle återvända till hemlandet?

Josef Sjöberg, Vekhyttan