Allt svartnade - mitt i predikan

De flesta känner någon som har blivit utmattad. Frikyrkan är ingen fredad zon. Det kan till och med finnas faktorer som ökar risken för utmattningssyndrom just där. 
Pastor Hanna Enbom slets mellan de outtalade förväntningarna och till slut sa kroppen ifrån.

Pastorn Hanna Enbom, 36 år, stod längst fram i Immanuels­kyrkan i Stockholm och höll ett anförande i Equmeniakyrkans regionsgudstjänst när synfältet blev helt svart.

– Jag såg inga människor och kände tydligt att det var något som inte stämde. Jag var rädd att jag skulle svimma, men körde på. Och de som lyssnade märkte ingenting. Jag hade blivit expert på att hålla masken.

Den här händelsen var en i raden av tecken på att Hanna Enboms arbetssituation inte var hållbar. Ett år senare var hon sjukskriven, fick antidepressiva mediciner och begränsade kontakten med andra människor.

Stark kallelseupplevelse

Men vi backar bandet. Som sjuttonåring fick Hanna Enbom, som växt upp i Ansgariikyrkan i Jönköping, en stark kallelseupplevelse. Hon skulle bli pastor och uppmuntrades av sin omgivning som ofta använde ordet ”pastorsämne” för att beskriva henne. 2009 fick hon sedan sin första tjänst som ordinerad, i Stuvstakyrkan i Huddinge.

– Jag gick in i min tjänst med hull och hår och hade mycket energi. Jag körde på väldigt intensivt och ingen stoppade mig.

Under den här tiden var Hanna singel, vilket gjorde att ingen reagerade på att hon tillbringade allt mer tid i kyrkan. Det fanns ju alltid något att göra.

– Jag fick svårt att dra gränser och hamnade i ett läge där jag läste arbetsmejl i sängen innan jag la mig. Så jobbade jag hela första året.

Stimulerande arbetsuppgifter

Mycket i jobbet var stimulerande. Under åren av studier hade Hanna längtat efter att få börja jobba ”på riktigt” för Guds rike, men när hebreiskaglosorna var utbytta mot administration och budgetansvar, insåg hon att hon inte fått med sig alla redskap hon behövt.

– Pastorsyrket innehåller så många roller. Ut­över de traditionella sysslorna som gudstjänst, bröllop och begravning, pratar man i ena stunden med ungdomar som mår dåligt och föräldrar som skiljer sig, för att i andra stunden ha hand om rekvisita eller måla om en scoutlya.

Våren 2012 började Hannas kropp säga ifrån. Hon klarade inte ens av att gå till postlådan eftersom hon mötte människor på vägen dit.

– Jag mådde inte alls bra, kände mig överbelastad och stressad. I samma veva hamnade jag i en konflikt på jobbet som bidrog till att jag kraschade. Eftersom jag redan var så skör tog jag det mer personligt än vad jag borde ha gjort.

Hanna Enbom beskriver sig som en glad och utåtriktad person och därför blev det så märkbart när hon inte var det längre. Hon kunde inte längre gå och handla eftersom det innehöll en massa beslutsfattande och därtill utvecklade hon en telefonfobi eftersom att svara i telefonen ofta gav mer att göra. Hon blev ljud- och ljuskänslig, drog sig undan och tappade kontakten med många vänner.

– Jag mådde väldigt dåligt och behövde hjälp, men hade svårt att be om den hjälpen.

Till slut fick Hanna hjälp av en terapeut och kunde så småningom återgå till arbetet. Men strax därefter bytte Hanna jobb och började i en ny församling, den här gången i Kyrkan vid Brommaplan där hon genast fick ansvar för flera verksamheter. Efter två år kände Hanna hur tröttheten kom tillbaka och hon blev sjukskriven igen.

– Återigen ville jag klara allt själv, det är nog det typiska duktig-flicka-syndromet som spökar. Jag känner att jag får ångest nu när jag pratar om det, så jag har svårt att prata om det, säger Hanna och det märks hur hon blir berörd, stannar upp och letar efter orden.

Outtalade förväntningar

Hanna Enbom ser flera riskfaktorer för utmattning som är specifikt kopplade till pastorsrollen, som ensamarbetet eller outtalade förväntningar. Hanna kämpade med förväntningar från såväl styrelse som församlingsmedlemmar.

– Frågan som hela tiden återkom till mig var: Är jag en tillräckligt bra pastor? Som pastor blir man som en liten kändis i församlingen och det är en utsatt situation. Man blir granskad. Om man blir försvagad i sitt psyke blir det svårt att hantera stress och blickar. Jag fick till exempel kommentarer om hur jag såg ut, om mitt hår och mina kläder.

Hur mår du i dag?

– Jag är fortfarande stresskänslig, men har inte alls lika mycket ångest eftersom jag fått bra redskap. Nu jobbar jag som regionsamordnare på Equmenia Stockholm, men jag saknar att predika.

Vad har du lärt dig genom den här processen?

– I min nästa pastorstjänst kommer jag att predika och tjäna utifrån mina gåvor och inte försöka sträva efter att bli som någon annan. Det är ju svårt att försöka vara Niklas Piensoho när det bara är jag som kan vara jag.

– Jag kommer också försöka vara mer rakryggad och sätta ner foten kring vad vi bör ägna vår tid åt i församlingen. Så mycket handlar om verksamhet, men den har en tendens att stressa människor. Kanske borde vi ha mindre verksamhet i kyrkan? Jag tror att alla skulle må bättre av det.

alternative_text

Samtal med människor som har det svårt är en del i att vara pastor. Tystnadsplikten hindrar från att dela vidare och därmed få känslomässigt stöd.

Att brinna utan att brinna upp. Det är en stor utmaning för många av kyrkans anställda. Otydligt ledarskap, kritik som möts med bibelord och konflikter inom församlingen är några av de faktorer som gör att utmattning blir allt vanligare inom kyrkan. 

I PO Enquist bok ”Levis resa” berättas det om hur pingstpionjären och Dagengrundaren Lewi Pethrus åker till USA. Anledningen till resan är höljd i dunkel, men den som läst Lewi Pethrus memoarer eller Joel Halldorfs biografi över honom vet att orsaken var det vi i dag kallar för utbrändhet.

– Han var utbränd vid tre tillfällen minst. Det hände när han arbetat mycket men inte fått resultat, kan man säga. Han löste det genom att resa bort ungefär ett halvår i stöten och värsta gången var ju USA-resan 1941, berättar Joel Halldorf.

Och kanske är det inte så konstigt att en man som genomdrev förändringar, producerade i en rasande takt och skaffade sig både vänner och fiender, blev utmattad. Då liksom nu kan det vara utmanande att arbeta som pastor eller anställd inom kyrkan.

Omsorgsyrken överrepresenterade

Omkring 32 000 personer i Sverige är just nu sjukskrivna på grund av svår stress enligt Försäkringskassan – en siffra som stigit de senaste åren (i början av 2010 var samma siffra 6 800). Bakom siffrorna finns människor som gått in i väggen, vars kroppar sagt ifrån. Mer än hälften av dem är kvinnor och när man jämför branscher är omsorgsyrkena överrepresenterade. Likaså är åldersgruppen mellan 30 och 49 år särskilt utsatt.

Hur vanligt utmattningssyndrom är bland anställda i kyrkan är dock svårt att säga, det finns inte någon samlad statistik. Men Mats Carlsson, ordförande för frikyrkornas fackförbund Vision ekumeniska, berättar att de möter detta i större utsträckning nu än för några år sedan.

– Kyrkan är inte undantagen press och stress. Det är inte mer i kyrkan än i övriga branscher, men det är tyvärr inte mindre. Vi möter det mer och mer, säger han.

Ångesten gjorde ont

I researcharbetet inför det här reportaget får jag många förslag på personer att intervjua. Alla verkar känna någon anställd inom kyrkan som drabbats av utmattningssyndrom. Men att få någon att prata om det offentligt är svårare. En känsla av misslyckande blandat med att vara mitt uppe i sjukskrivningen gör att många värjer sig för att svara. Flera vill vara anonyma. Bland annat en kvinna som jobbar för en kristen organisation. Efter en ledighet kom hon tillbaka till jobbet – och bröt ihop.

– Det kändes som att jag hade fått en hjärtinfarkt, men läkaren konstaterade att det inte var något fel på mitt hjärta. Det som gjorde ont var ångest.

Ångesten berodde till stor del på en ohållbar arbetssituation med otydligt ledarskap.

– Det har hänt att jag påtalat kritik och då fått frågan om jag tagit det i enrum med den det gällde, med hänvisning till Matteusevangeliet, kapitel 18. Det finns också en snällhetskultur inom kyrkan som gör att kritik förminskas med att ”vi ska inte tala illa om varandra.”

– Svårigheten med att jobba i en kristen organisation är att man är en juridisk person, en arbetsgivare med samma skyldigheter som vilken organisation som helst, men samtidigt kämpar man för Guds rike och står för värderingar som ibland går på tvärs emot arbetsgivarens uppdrag. Det där glappet kan slita sönder en, säger hon.

Kvinnan som jag pratar med lyfter också svårigheten att jobba med något som är så mycket mer än ett jobb.

– Vi är genuint passionerade och vårt jobb berör något mycket djupare. Jag tror att vi har en tendens att acceptera dåliga omständigheter, för ingen vill ju vara den som stoppar Guds rike.

Konflikter kan få kroppen att kollapsa

En pastor i samma samfund berättar anonymt att det var konflikter i församlingen som fick hans kropp att kollapsa.

– Som pastor hamnar man ofta i skottgluggen för ouppklarade konflikter. Jag fick som föreståndare i en stor församling ägna massor av tid åt ett konfliktfyllt personalärende. Trots att jag inte själv var ifrågasatt upplevde jag en stor besvikelse över arbetsgivarens oförmåga att välja försoningens väg när det smäller.

– Direkt efter det kom jag in i en mindre församlingsmiljö med en stor mängd ouppklarade konflikter som skapade en mångårig osund miljö. Det kan äta upp en pastor att ta ansvar för all sådan galenskap och ständigt försöka medla fred. Man blir ofta ensam i rollen och ibland uppgiven inför folks beteenden.

Ytterligare en person anställd inom kyrkan berättar om sina erfarenheter som ledde fram till utmattning och lång sjukskrivning.

– Jag hade ingen arbetsbeskrivning och visste inte vad som förväntades av mig. Dessutom var min chef frånvarande. Men det jobbigaste var att det fanns så mycket outtalat som man antogs veta om; som hierarkier att förhålla sig till. Jag ombads till och med ringa upp en ledare för att be om ursäkt för något som jag omöjligt hade kunnat känna till.

– Samtidigt kände jag att jag var kallad till den här tjänsten. Jag brann ju för detta. Just det gjorde att jag nog bet ihop mer och inte sa ifrån fast situationen var ohållbar.

Faktorerna som de intervjuade tar upp stämmer väl överens med det som Arbetsmiljöverket listar som riskfaktorer för utmattningssyndrom:

Hög arbetsbelastning

Oregelbundna arbetstider

Ensamarbete

Omvårdnadsarbete

Stora organisatoriska förändringar

Oklara förväntningar

Problem med det sociala samspelet på arbetsplatsen

Ingen samlad statistik

Även om arbetsuppgifterna i sig är roliga och engagerande kan de bli påfrestande, särskilt om arbetstempot är högt och förväntningarna på arbetsinsatsen oklara, skriver Arbetsmiljöverket.

Inom kyrkan är det ofta den enskilda församlingen som har arbetsgivaransvar, vilket gör att många samfund saknar statistik på hur många som är sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom. Varken EFK eller EFS har samlad statistik och i Pingst och Equmeniakyrkan finns endast uppgifter om hur många som är sjukskrivna mer än 90 dagar. Inom Pingst handlar det om 27 personer av totalt 1 457 anställda och samma siffra för Equmeniakyrkan är 26 av 1 200 anställda. Då kan sjukskrivning också bero på annat än utmattning. Svenska Alliansmissionen har inte återkommit med några siffror.

Antalet sjukskrivningar konstant

Andreas Ardenfors som är verksamhetsledare på Pingst uppger att antalet sjukskrivningar har legat konstant de senaste fem åren, medan Øyvind Tholvsen, programledare för Sverigeprogrammet på EFK har erfarit hur sjukskrivningarna på grund av utmattningssyndrom har ökat. Han tror att det finns faktorer som gör kyrkan extra utsatt.

– Att församlingarna är arbetsgivare som utgörs av en ideell styrelse kan öka riskerna i arbetsmiljön. Dessutom finns det förväntningar på pastorn från många olika håll. Att man som pastor har en offentlig tjänst där man måste hålla uppe fasaden och predika även när man känner sig stressad, ökar också risken för att många biter ihop alldeles för länge.

För att stötta sina anställda samarbetar EFK och Equmeniakyrkan i att erbjuda och finansiera personalvårdsamtal i förebyggande syfte. Det finns också regionala nätverk för pastorer där de kan dela erfarenheter. Øyvind Tholvsen säger att dessa fungerar olika bra, men att dessa är viktiga stödfunktioner för medarbetare som har mycket ensamarbete.

– Vi behöver tillsammans hitta vägar att bättre förebygga stress. Olika former av stress är ett samhällsproblem där vi som församlingar kan gå före i att forma stressfria miljöer. Tänk om kyrkan kunde vara en förebild i hur detta kan gå till?

Utmattning

För att få diagnosen utmattningssyndrom ska flera kriterier vara uppfyllda, enligt Socialstyrelsen. Fysiska och psykiska symtom under minst två veckor till följd av identifierbara stressfaktorer som koncentrationssvårigheter, påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav, känslomässig labilitet, sömnstörningar, yrsel och värk av olika slag.

alternative_text

Många pastorer fortsätter att predika, även när stressen hänger över dem. Att hålla upp en fasad inför församlingen kan bli en svår börda att bära.

Karin Brydolf, leg. psykoterapeut på S:t Lukas i Stockholm möter många människor som drabbats av utmattningssyndrom. En kombination av yttre och inre stress ligger ofta bakom sjukdomen och resan tillbaka kan bli mödosam, förklarar hon.

– Vi klarar en viss nivå av stress, men det är när stressen blir långvarig och det inte finns något utrymme för återhämtning som vi kan drabbas av utmattningssyndrom.

– Den yttre stressen kan handla om arbetsbelastning eller saker som händer i andra delar av livet, medan den inre kan handla om egna krav eller styrande föreställningar om hur man bör vara.

Hjärtklappning, värk eller sömnsvårigheter

De första symptomen på utmattning är ofta fysiska, som hjärtklappning, värk eller sömnsvårigheter. Om vi inte lyssnar på kroppens larmsignaler och drar ner tempot följer de psykiska besvären: humörsvängningar, koncentrationssvårigheter och problem med minnet.

– Många känner inte igen sig själva, vilket är jätteläskigt. Det är som att inte ha tillgång till sig själv och många frågar sig då: Vem är jag?

Att arbeta inom kyrkan ser Karin Brydolf både som ett skydd och en risk för utmattningssyndrom.Karin Brydolf.

– Liksom i övriga idéburna organisationer skapar kyrkan en stark känsla av mening och samhörighet. Det ger energi, motivation, kraft och mod, vilket blir en skyddande faktor mot stress.

– Samtidigt är det ett tveeggat svärd, för det kan vara svårt med gränsdragning. Hur ska man som hjälpare möta de enorma behov som andra människor har? Är det okej att säga nej eller är jag självisk då?

Karin Brydolf nämner också tystnadsplikten som något som skiljer kyrkan från andra arbetsplatser.

– Många som lyssnar till människors problem får bära tunga saker eftersom tystnadsplikten hindrar dem att i sin tur dela med andra och därmed få känslo­mässigt stöd.

Viktigt med strukturer av handledning

För att förebygga stressrelaterad ohälsa hos bland annat präster och pastorer tror Karin Brydolf att det är viktigt att det finns strukturer av handledning och socialt stöd. För dem som drabbats av utmattningssyndrom börjar en mödosam resa där de måste ta hänsyn till och respektera sina gränser, och sedan anpassa livet utifrån det.

– I början kan det handla det om konkreta, vardagliga saker som att köpa färdigmat i stället för att laga själv, eller våga ta hjälp – ligga på sängen medan andra jobbar i hemmet.

– Det handlar också om att göra lite i taget, röra sig i naturen, gå långsamt, äta långsamt, prata långsamt.

Karin Brydolf ger också rådet att öva sig i att vara uppmärksam på kroppens stressignaler. En bra grund är att äta, sova och motionera tillräckligt och regelbundet. Men det är inte enbart individens ansvar att förebygga ohälsa.

– Arbetsgivaren i sin tur måste ha tydliga förväntningar och bra ledning. Det måste också finnas en kultur där det är okej att säga nej om det blir för mycket, säger hon