De lämnade sina hemländer för att bli missionärer i Sverige

Restenäs, ljungskile. En ukrainare, en sydkorean, en zimbabwier och en brasilianska.De är på många sätt olika, men har ett gemensamt: De känner sig kallade av Gud till Sverige.Hos Ungdom med uppgift i Restenäs i Bohuslän finns några av de missionärer som vill få kyrkan att växa.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Grå är himlen och dovt gulbruna är fälten. Mellan husen som utgör Ungdom med Uppgifts utbildningscenter Restenäs sveper en kall vind från Skagerrak. Det är tyst och öde, och det finns inte något som avslöjar att detta faktiskt är en av plats som sjuder av aktivitet och missionsiver. På platsen lever 90 heltidsmissionärer från 26 länder och dessutom många studenter.

I den gula huvudbyggnaden väntar fyra personer som lämnat vänner, släktingar och varmare hemländer bakom sig för ett liv i Sverige. Anna, Youngbo, Dima och Shirley sitter runt ett bord i samlingsrummet. De kommer från fyra olika världsdelar men är i mycket samstämmiga: De känner att de har en uppgift i Sverige.

Detta är deras berättelser:

 

 

Dima Zhyvov, Ukraina:

Jag visste inte mycket om Sverige innan jag kom hit. Vi hade hört talas om svensk buffé och så har vi uttrycket ’svensk familj’ i Ukraina som betyder att någon har många partners på samma gång.

Här arbetar jag med apologetik, jag vill träna kristna att kunna försvara sin tro intellektuellt och också att kunna vara stolta på ett bra sätt över sin tro. Sverige är ett sekulariserat land, kanske det mest sekulariserade tillsammans med Frankrike, och därför känner jag att jag kan göra något meningsfullt här. Min fru har arbetat mot trafficking i Nigeria och undrat om vi inte skulle åka till Afrika. Men vad kan jag göra där? Där tror alla på Gud, jag känner att min uppgift är i Sverige.

Det är inte så lätt att nå svenskar. Vi har haft evangelisation i Uddevalla, och de som är onyktra kan öppna sig och det går att prata med dem. Jag tror att det finns ett behov att prata om tro hos svenskar men det tar tid.

Mina kristna vänner i Ukraina förstår inte riktigt att jag kan vara missionär i Sverige, de tänker att missionärer är sådana som åker till Afrika. Jag är i ett mer utvecklat land än Ukraina och många har svårt att förstå varför jag skulle få ekonomiskt bidrag för att vara här. Men de som känner mig vet att jag lämnat bra jobb bakom mig i Ukraina och jag har det inte materiellt bättre i Sverige. Människorna i Sverige behöver också höra evangeliet lika mycket som människor någon annanstans.

 

Youngbo Kim, Sydkorea:

Jag ser mig inte som missionär i första hand, utan de kristna i Sverige är mina bröder och systrar. Jag låter mig inte nedslås av statistiken om att kyrkan krymper i Sverige, jag ser många människor som bär på en eld inom sig och vill förändra landet. Jag tvivlar inte på att min uppgift är att stanna i Skandinavien och jag försöker också uppmuntra fler koreaner att åka hit som missionärer.

Jag kom hit 1999, jag hade samlat ihop alla mina pengar för att kunna stanna ett år. Men jag har blivit kvar sedan dess i Skandinavien.

När jag kom till Sverige fick jag höra profetior om att väckelsen skulle komma från norr. Vi flyttade till Norge där jag hjälpte till i pingstkyrkan och i den lutherska kyrkan. Där träffade jag samer, men på grund av att våra visum gick ut kunde jag inte stanna i Norge. Nu vill jag åka norrut igen, men jag har familj att ta hänsyn till.

Jag har fyra barn, och för mig är det väldigt viktigt att de förstår att vi är missionärer och varför vi är här. Även om de går i svensk skola är deras identitet koreansk.

 

 

Shirley, Zimbabwe – som av säkerhetskäl önskar vara anonym

Jag ska snart åka till Egypten för att lära mig arabiska. Sedan ska jag återvända till Sverige för att försöka nå muslimer som kommer till Sverige, det är det jag brinner för. Jag vill arbeta med muslimer, och många muslimer kommer hit som invandrare. För mig som afrikan är det också nästan helt omöjligt att få visum till muslimska länder, därför har Gud gett mig en möjlighet att arbeta här i Sverige.

Kulturen i Sverige är annorlunda jämfört med den i Afrika. Hemma kan man börja prata om tro vid busshållplatsen med en helt okänd människa, och det är ingen som tar illa upp. I Sverige är det omöjligt. Hejar man på en okänd så hejar de tillbaka, men de blir misstänksamma: Vad vill du? Här måste man också vara försiktig så att man inte kränker någon.

Jag tror att Gud har kallat alla nationer för att tjäna varandra, och kyrkan tjänar på att vara mångkulturell, det gör kyrkan i Sverige starkare. Svenska samfund har också länge skickat missionärer till Afrika, och att jag och andra afrikanska kristna nu är här ger människor en chans att möta afrikanska kristna och visa att missionen fungerat. För mig är det också viktigt att visa människor hemma att afrikaner också kan vara missionärer, vi behöver inte bara ta emot mission av västerlänningar. Det får vara ett utbyte och jag tror det vi har i Afrika är att vi har mycket erfarenhet och kunskap om Gud som vi kan förmedla.

Det är många hemma som inte alls förstår att jag kan vara missionär i Sverige, de tycker det är väldigt konstigt: ’Du kan väl vara missionär här i Zimbabwe, det finns så många fattiga här.’ n

 

 

Anna Leitao, Brasilien

Jag kom hit 1999 för att träna ungdomsledare. Det som fångade mig med Sverige var att jag såg ungdomar som hade allt, men som inte trodde på sig själva. Jag ville se det förändras, jag ville att de skulle få en annan syn på Gud och sig själva.

2001 kände jag att Gud talade till mig att jag skulle flytta till Sverige, men det var först 2009 som jag kunde bosätta mig här. För mig är det också stort att komma till Sverige eftersom de första pingstmissionärerna till Brasilien kom från Sverige. Förra året fick jag möta Bertil Vingren, som är son till missionären Gunnar Vingren, och för mig var det en enormt stor upplevelse att få möta honom.

Jag har lärt mig mycket i Sverige. Jag kom till exempel hit med en bild av hur evangelisation ska fungera: Att jag direkt skulle komma med budskapet ’Ni är syndare, ni måste omvända er och bli frälsta’. Jag har insett att det inte fungerar här, människor kan ha negativa erfarenheter som gör att det inte går att gå på så direkt. Man måste bygga relationer, lära känna varandra, och då kan man få respons.

Vi som är missionärer kommer hit med olika erfarenheter och olika uttryck. Vi kommer med nya perspektiv, men också med en förmåga att se vad som finns hos svenskar och hur vi kan bidra till att ta fram det. Svenskar vill inte skryta med vad de kan, men vi kan göra det åt dem. Jag ser att det finns en massa styrkor hos svenskar som inte används, det vill jag hjälpa till att lyfta fram.

När jag besöker Brasilien får jag i dag en kulturchock. Jag har påverkats mycket av Sverige. Det gäller till exempel detta att vara i tid, att inte lova mer än man kan hålla. Och så har jag blivit väldigt rak, jag pratar inte runt, runt själva saken som man ofta gör i Brasilien. I Brasilien är det också intensivare samtal, vi pratar i mun på varandra, men här har jag fått lära mig att vara tyst när den andre pratar.

Hade jag åkt till Afrika hade jag kunnat få ekonomiskt stöd från Brasilien, men inte när jag är i Europa. Vi som är missionärer har lärt oss att lita på Gud och att vara generösa mot varandra. Därför har jag inte saknat någonting.

 

 

 

 

Val 2018
Skogsbränderna
Annons
alkohol i kyrkan
Annons