Israelisk arkeologi väcker känslor

En av få naturtillgångar

Arkeologiska fynd är en av Israels få naturtillgångar. Varhelst man sätter en spade i marken hittar man krukskärvor och andra lämningar som kan härröra från de tider då profeter och apostlar traskade omkring i sina sandaler.

Det finns mer än 30 000 arkeologiska fyndplatser i landet och runt 300 utgrävningar är i gång just nu.

Och det är inte underligt att forskarna knappast har lämnat någon sten orörd i ett land som är historiskt hem för judar, kristna och muslimer. Som varit boplats för filistéer och korsfarare och en knutpunkt i antikens handelsvägar. Som tillhört de persiska, grekiska, romerska och osmanska imperierna – och låg alldeles i närheten av tidiga stora civilisationer som Egypten och Mesopotamien.

Ger stora rubriker

Men det är den bibliska arkeologin och utgrävningarna från den tidigaste kristna tiden som ger de stora rubrikerna. Som intresserar människor både i Israel och långt utanför landets gränser. Och som lett till en livlig debatt bland forskare om huruvida arkeologiska fynd bekräftar Bibelns berättelser.

Amanda Borschel-Dan– Det finns ett mycket stort intresse för artiklar om arkeologi. Allt med biblisk eller tidigt kristen anknytning är mycket populärt. Vi har mest judiska läsare, men våra artiklar plockas upp av kristna sajter och når en mycket stor internationell publik, säger Amanda Borschel-Dan, arkeologiredaktör på nyhetssajten Times of Israel.

– Läsarna tycker att arkeologi är väldigt fascinerande. Vår rapport nyligen om att man grävt fram en romersk teater vid Västra muren är en av våra mest lästa artiklar någonsin, säger hon.

Populärt att läsa om mosaik

Amanda Borschel-Dan säger att artiklar om Dödahavsrullarna alltid är populära. Också nyheter om mosaiker, särskilt om de är vackra, får många läsare. Hon nämner två artiklar från senare tid som lockat både kristna och judiska läsare: en text om mosaiker och inskriptioner i bysantinska kyrkor i Galiléen samt en rapport om att man i en galileisk synagoga hade hittat den tidigaste mosaiken som visar Jona och valfisken.

Gideon AvniGideon Avni är chef för arkeologiska avdelningen på Israels fornlämningsmyndighet (IAA), som är landet motsvarighet till Riksantikvarieämbetet. Han säger att Israel är ett av världens mest utgrävda länder. Detta på grund av att varje markområde som ska bebyggas eller exploateras på annat sätt först måste granskas av arkeologer, enligt lagen. Det är något som ofta försenar byggprojekt, särskilt om viktiga fornlämningar hittas på platsen.

– Den israeliska arkeologin fokuserar just nu på tre huvudområden. Ett av dem är det intensiva studiet av de sena förhistoriska och tidiga historiska perioderna, till exempel den första utvecklingen av jordbruket. Sådana utgrävningar finns på Karmelberget och i Jerusalemområdet, säger Gideon Avni.

– Annan forskning rör den stora frågan om det tidiga israelitiska kungariket, om när Bibeln skrevs och av vem. Det pågår en intensiv diskussion om när och hur den bibliska israelitiska staten bildades. Utgrävningar i Megiddo, Hatsor och Jerusalem berör dessa ämnen.

Den bysantiska tiden

– Ett tredje område är den bysantinska tiden fram till ungefär år 800. Det var en mycket utvecklad period här med judar, kristna och senare också muslimer. Arkeologer har grundligt utforskat den perioden, till exempel i utgrävningar i Caesarea, Beit Shean och de bysantinska städerna i Negev, säger han.

Gideon Avni säger att allt mer arkeologiskt fokus riktas mot Jerusalem där allt större områden har grävts ut under de senaste 20 åren, till exempel i Gamla staden, Davids stad och jordbruksplatser runt Jerusalem. Andra arkeologer, både israeliska och palestinska, kritiserar flera av dessa utgrävningar och hävdar att de är politiskt motiverade.

Andra viktiga forskningsområden är Dödahavsrullarna med nya upptäckter som ger insikt i administration och vardagsliv under de romerska och bysantinska perioderna, säger Avni. Han förklarar att ny teknologi hjälper arkeologerna i deras arbete. Till exempel radar som gör det möjligt att kartlägga vad som döljer sig under jorden innan man börjar gräva samt 3D-scanning, virtuell verklighet och andra digitala hjälpmedel.

– Med de nya tekniska verktygen kan vi göra arkeologin mera levande för allmänheten i medier och på museer. Vår policy är att dela så mycket som möjligt av våra forskningsrön med den breda allmänheten, säger Gideon Avni.

alternative_text

Nyupptäckt grotta som innehållit Dödahavsrullar.

Stort intresse

Och israelerna är verkligen intresserade av arkeologi. Nyheter om fornfynd toppar ofta nyhetssändningar och förstasidor. Två stora arkeologiska utställningar på Israelmuseet i Jerusalem – en om relationerna mellan det gamla Egypten och Kanaans land samt en om kung Herodes – är bland de mest besökta under senare år.

Bland viktiga fynd under senare tid nämner Avni ett 1 500 år gammalt mosaikgolv som hittades intill Damaskusporten i Jerusalems gamla stad när man skulle installera kommunikationskablar. På golvet fanns en välbevarad inskription med en hyllning till den kristne romerske kejsaren Justinianus.

Ny grotta upptäckt

Tidigare i år offentliggjordes också att man för första gången på 60 år upptäckt en ny grotta som innehållit Dödahavsrullar – och som ger forskare hopp om att hitta flera rullar i området. Ett annat viktigt nytt arkeologiskt projekt är ett romerskt tempel i hamnstaden Caesarea, säger han.

Under Israels första decennier var arkeologi något av en folksport, en nationell hobby. Många israeler var arkeologer på sin fritid. General Yigal Yadin, en av landets första överbefälhavare, var också en framstående forskare som ledde klassiska utgrävningar i Masada, Qumran, Hatsor och Megiddo. Och den legendariske generalen och försvarsministern Moshe Dayan var entusiastisk amatörarkeolog som fick ihop en stor och värdefull samling antikviteter, det mesta på illegal väg genom att gräva utan tillstånd.

Arkeologin fyllde då en politisk funktion i Israels nationsbyggande genom att betona det judiska folkets koppling till landet. Kritiker säger att politik fortfarande spelar en viktig roll i arkeologin, något som Gideon Avni inte håller med om.

– I Israel är intresset för arkeologi fortfarande större än i andra länder, även om inte lika stort som under statens första år. I dag är attityden till arkeologi mera objektiv, inte lika emotionell som då. Vi lägger fram våra resultat och fakta, sedan får politiker och allmänhet tolka dem hur de vill, säger han.

alternative_text

Arkeologen Yonathan Mizrachi.

Ett politiskt verktyg?

Men arkeologen Yonathan Mizrachi är starkt kritisk till vad han kallar politiseringen av arkeologin. Han leder Emek Shaveh, en organisation på vänsterkanten som säger att den israeliska arkeologin används för politiska syften i allmänhet och bosättarnas syften i synnerhet.

– Arkeologi är ett politiskt verktyg här. Det är en vetenskap som handlar om land och historisk berättelse. Och har därför blivit central i den israelisk-palestinska konflikten som handlar om just detta, säger Yonathan Mizrachi.

– Det främsta exemplet är Davids stad i det palestinska området Silwan, mycket nära Tempelberget och Gamla stan. Det är en arkeologisk utgrävning som leds av bosättare. Den betonar bara den judiska anknytningen till platsen och används för att rättfärdiga bosättarnas närvaro i Silwan.

– På samma sätt leder bosättare flera andra utgrävningar i Jerusalem och på Västbanken. De vill bara visa den judiska anknytningen till landet och exkludera palestinierna. Men historien i det här landet tillhör båda folken, säger han.

Emek Shaveh ordnar turer, föredrag och konferenser för att understryka att ”det finns mer än en berättelse”. Gruppen föreslår ”alternativ” till hur arkeologiska fyndplatser ska hanteras och går till domstol i fall där arkeologi används för att lägga beslag på land, säger Yonathan Mizrachi.

– Vårt mål är att få bort nationalismen från arkeologin. Israeliska bosättare och politiker betonar bara den judiska historiska närvaron. Vi ser också palestinska politiker som använder arkeologi för att understryka sin anknytning till landet och ignorera den judiska närvaron, säger han.

Davids stad var Jerusalems forntida kärna

Arkeologen Gabriel Barkay tillbakavisar kritiken och säger att Davids stad var Jerusalems forntida kärna och att muslimer och kristna inte fanns där på den tiden. Men lämningar efter kristna och muslimer från senare perioder finns kvar att se på platsen, säger han.

Barkay leder det stora projektet att sila och sålla de schaktmassor som forslades bort från Tempelberget i slutet av 1990-talet. Den muslimska myndighet som administrerar den heliga platsen genomförde byggnadsarbeten under al-Aqsamoskén och tippade tonvis med jord i Kidrondalen nedanför – utan att låta arkeologer först gå igenom materialet.

Det av Barkay ledda silningsarbetet är ett av de största arkeologiska projekten i Israel under senare år, men han beklagar att det av politiska skäl är omöjligt att gräva på Tempelberget där muslimska helgedomar i dag reser sig.

– Vi får inte gräva på Tempelberget, den viktigaste arkeologiska platsen i landet. Så vi söker i tippmassorna som barbariskt grävdes upp med schaktmaskiner utan riktig tillsyn. Därför saknar materialet det arkeologiska sammanhang som är viktigt för att kunna bedöma det, säger Gabriel Barkay.

– Vi har ändå gjort viktiga fynd i silandet. Massor av sigill, krukskärvor och vapen från det första templets tid. Men dateringen kan diskuteras, vi skulle ha haft mycket bättre information om vi hade fått gräva under ordnade former på Tempelberget, säger han.

alternative_text

Utgrävning av pilgrimshotell.

Kan Bibeln bevisas?

Den ledande israeliska tidningen Haaretz publicerade häromveckan en stort uppslagen artikel i sitt fredagsmagasin med rubriken ”Är Bibeln en sann berättelse?”. Därmed var den gamla fejden mellan israeliska arkeologer i gång igen.

De flesta ledande forskare anser att det inte finns några som helst vetenskapliga bevis för många av Bibelns centrala berättelser. I alla fall inga arkeologiska kvarlevor som styrker att israeliterna var i Egypten, att de vandrade genom öknen, att de erövrade landet i en militär kampanj. Och heller inget som pekar på att Davids och Salomos mäktiga rike existerade, det var på sin höjd ett obetydligt litet stamkungarike.

Vetenskapligt mothugg

De som ifrågasätter Bibelns skildring av Davids och Salomos stora kungarike fick vetenskapligt mothugg för tio år sedan. Då upptäcktes lämningar efter en fästningsstad i Khirbet Qeiyafa i Elahdalen sydväst om Jerusalem med två portar, murar och byggnader – som tros vara den bibliska staden Saaraim.

Med hjälp av olivkärnor på platsen kunde den dateras till Davids tid. Och arkeologerna som gjorde upptäckten drog slutsatsen att det måste ha funnits en stark centralmakt i Jerusalem som kunde bygga en sådan stad. Andra arkeologer är dock inte övertygade. De säger det är oklart vilken relation fästningen hade till Jerusalem, att den var kortlivad och att man inte vet vem som bodde där.

Länge fanns det inte ens något arkeologiskt bevis för att kung David existerade. Men i mitten av 1990-talet hittades en hebreisk inskription med ordet ”beitdavid”, Davids hus. Skeptikerna hävdar att ordet kan hänvisa till vilken David som helst, inte nödvändigtvis den store kungen.

Försökte stå emot den bibelkritiska skolan

Den bibliska arkeologin i Palestina utvecklades kring sekelskiftet. Den hade religiös bakgrund, och dess främsta drivkraft var att med vetenskapliga metoder försöka stå emot den bibelkritiska skola som började vinna insteg i slutet av 1800-talet.

Ledande arkeolog i Palestina då var amerikanen William Albright som ville bevisa att ”Bibeln hade rätt”. Han trodde – till skillnad från bibelkritikerna – att Bibeln är ett historiskt tillförlitligt dokument. Albright och hans elever inledde en rad stora utgrävningar på viktiga bibliska platser: Megiddo, Lachish, Geser,Sikem, Jeriko, Jerusalem, Ai, Givon, Bet Shean, Bet Shemesh, Hatsor och andra. Och de fann en rad ”bevis” för att den bibliska kronologin och historieskrivningen var den rätta.

”Bibeltrogna” arkeologer

Denna skola kom att dominera den israeliska arkeologin där en internationell kändis som Yigael Yadin firade stora triumfer. Men under de senaste decennierna ifrågasätts den inställningen allt mer, även om det också finns mer ”bibeltrogna” arkeologer i Israel.

– Debatten handlar om huruvida Bibeln är ett historiskt dokument eller om den är skriven hundratals år efter händelserna och uttrycker det kollektiva minnet. Vi har bara hittat minimala arkeologiska lämningar, säger professor Gideon Avni, chef för arkeologiska avdelningen på Israels fornminnesmyndighet.

alternative_text

Romersk teater.

Historiska fynd

Några av de historiska fynd som hittats i Israel det senaste året:

Tyger i öknen

3 000 år gamla textilier i ljusa färger i de antika koppargruvorna i Timna i södra Israel. Tygerna är vävda i ull och belyser kulturen kring gruvorna i öknen och textilindustrin på kungarna Salomos och Davids tid.

Mosaik med Jona

En mer än 1500 år gammal mosaik med en bild av Jona i valfiskens buk i en synagoga i Huquq i Galiléen. Första kända bilden med det motivet.

Pilgrimshotell

Ett 1500 år gammalt mosaikgolv nära Damaskusporten i Jerusalem. Med en grekisk inskription som hyllar kejsar Justinianus. Hittade i ett härbärge/hotell för kristna pilgrimer.

Stark kvinna

En 1 600 år gammal mosaik med en inskription i grekiska som hyllar en kvinna, som donerat pengar till byns kyrka. Hittades i en bysantinsk kyrka i västra Galiléen. Texten visar att kvinnor hade en stark ställning i den tidiga kyrkan.

Gravid i gruvan

De 3 200 år gamla lämningarna efter en gravid egyptisk kvinna i koppargruvorna i Timna. Fyndet överraskar forskarna som inte väntat sig att finna en kvinna i gruvorna. De drar slutsatsen att hon var en ”viktig” person.

Gömda pengar

Nio mynt i brons som gömts i en tygpåse, troligen av kristna pilgrimer som flydde undan de invaderande persiska styrkorna. Mynten är 1 400 år gamla och hittades vid vad som i dag är vägen mellan Jerusalem och Tel Aviv.

Romersk teater

En mer än 1700 år gammal romersk teater nära Västra muren i Jerusalem. Med plats för runt 200 åskådare med bänkrader, plats för orkester och en del av scenen. Första fyndet av en offentlig byggnad från romartiden i staden.

Grotta vid Döda havet

En ny grotta som innehållit Dödahavs­rullar i Qumran nära Döda havet. Första hittade grottan på 50 år, nu känner man till sammanlagt tolv. Ger forskarna hopp att det kan finnas fler rullar.

Herodes tempel

Herodes pampiga tempel i Caesarea byggt för att hedra kejsar Augustus och flera andra av Herodes 2000 år gamla byggnader i hamnstaden. Ett av de största arkeologiska projekten någonsin i Israel.

Försvunnen hamnstad

Ruinerna efter den försvunna 1 500 år gamla bysantinska hamnstaden Azotos Paralios, nära stadens Ashdod. Arkeologer hittade en grekisk inskription i en kyrka eller kloster och hoppas fortsatta utgrävningar ska leda fram till själva staden.

Försvunnen apostelstad

Den försvunna romerska staden Julias vid norra stranden av Genesarets sjö. Hemstad för apostlarna Petrus, Andreas och Filip. Arkeologer hittade ett badhus vilket tyder på att det låg en stad på platsen.

alternative_text

Herodes tempel.