Läkare slipper medverka vid aborter – men kan inte berätta om det

Samvetsfrihet har de senaste åren varit ett omdiskuterat ämne, och två barnmorskor har drivit frågan till Europadomstolen eftersom de inte vill medverka vid aborter. Samtidigt finns det vårdpersonal som i det tysta haft uppgörelser med sina chefer och på så sätt haft samvetsfrihet. Här är en läkares berättelse.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Narkosläkaren berättar:

Det började med att jag pratade med en kvinna som skulle genomgå en kirurgisk abort, vilket hos oss är ett ingrepp där man söver patienten. Vi pratar alltid med patienterna för att göra en riskvärdering inför narkosen.

Jag har alltid mått väldigt dåligt över det här och funderat om det inte finns någon annan utväg än att göra en abort. När jag kom ut från samtalet var det en undersköterska som uppmärksammade att jag såg förtvivlad ut. Hon var också skyddsombud på arbetsplatsen och gick och pratade med min chef.

Jag berättade att jag ville undvika att söva de här patienterna, både för min del men även för patientens, de ska inte behöva möta någon som har jobbigt med den här frågan.

Vi gjorde en muntlig överenskommelse att jag skulle befrias från uppgiften.

 

Vi gjorde en muntlig överenskommelse att jag skulle befrias från uppgiften att vara ansvarig narkosläkare vid aborter, såvida det fanns annan som kunde vara ansvarig. Sedan dess har jag inte varit med och sövt någon patient i samband med en abort. Däremot har jag i nödfall varit ansvarig på pappret, men har aldrig själv varit med på operationssalen under ingreppet.

Alla vet om det här på arbetsplatsen och vi styr om resurserna så att jag inte hamnar i de här situationerna. Jag har inte mött någon som säger emot eller som tycker att det är besvärligt.

Jag är kristen och tror att det mänskliga livet börjar vid befruktningen. Detta är grunden till att jag inte vill medverka vid aborter. Men jag menar att man inte måste vara kristen för att ha den hållningen, den synen kan man ha som ateist eller utövare av vilken annan religion som helst.

Formellt sett har jag inte samvetsfrihet, men informellt har jag det.

Det här kan bli problem i framtiden eftersom det bygger på en muntlig överenskommelse och alla kanske inte kommer att förstå och acceptera min hållning. Hade jag fått en underskrift på ett dokument hade det varit juridiskt gångbart. Men det hade också varit kontroversiellt, jag skulle förmodligen bli omskriven som läkaren som vägrar att jobba med aborter.

Därför vill jag inte sätta ut mitt namn. Jag har förstått att de här frågorna är väldigt laddade. För det här är principiellt samma debatt som med barnmorskorna som vill ha samvetsfrihet, bara att det är en annan yrkeskategori.

Läs också: Barnmorska: Klimatet har hårdnat för barnmorskor

Läs mer om samvetsfrihet

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons