Mångkulturell kyrka – en nyckel till väckelse

Svensk kristenhet förändras i dag snabbt. Det sker till stor del genom invandringen. Migrantförsamlingarna blir allt fler, samtidigt som många invandrare också söker sig till de redan e­tablerade kyrkorna.Det märks inte minst i pingstförsamlingen S­myrna i Göteborg, där de nu talar om väckelse.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Det är en helt vanlig onsdagseftermiddag, en sådan tid på dagen då de flesta kyrkor är tomma och nedsläckta. Men i Smyrna är det tänt. Till ett av de större samlingsrummen i kyrkan kommer en jämn strid av människor, de hälsar på varandra, några får en påse med bröd, andra går in för att lyssna till Ramin Parsai som håller bibelutläggning och svarar på frågor på farsi inför åtminstone 70 personer.

I ett angränsade rum sitter Azita Daghestani, som är gift med Ramin, tillsammans med Amir Hossin Mirpouy och Farzin. De, som har olika ledarfunktioner i den farsitalande gruppen, är tydliga med målet för verksamheten.

– Vi vill inte ta kristna iranier från andra församlingar. Vårt mål är att nå de hemlösa, de prostituerade, de som går till moskén. Alla vill vi nå med evangeliet, säger Azita.

Amir är ett exempel på att målsättningen inte är tomma ord utan att den faktiskt ger resultat. Han och hans fru kom till församlingen första gången 2012, då de blev rekommenderade av en persisk vän.

– Vi blev väldigt förvånade över alla iranier här som var kristna. Det var något vi aldrig sett. Vi kom hit en vanlig torsdag och vi såg hur hängivna människorna var Jesus. De prisade Jesus helhjärtat.

Se på Gud och inte på världen

Som asylsökande levde de under stor press, men när de valde att bli kristna blev det inte enklare för dem, snarare tvärtom. Amir läste då Jobs bok och identifierade sig med hans prövningar.

– Jag förstod att det viktiga var att i alla lägen se på Gud och inte på världen. Vi stannade i församlingen och i kyrkan trots svårigheterna. Och i fjol öppnade Herren alla dörrar för oss, säger han.

Bredvid honom sitter Farzin. Han är framgångsrik artist, men innan han blev kristen levde han med olika sorters missbruk.

 I min familj är nu 90 procent kristna, det gäller både de som lever i Sverige och de som är i Iran. Det beror mycket på att de sett hur Jesus gjort mig till en annan människa, säger han.

I Smyrna har det länge funnits enstaka männi­skor med persisk bakgrund, men fröet till dagens utveckling såddes 2011. Det var då som asylsökande iranier arrangerade en protest mot hur de behandlades. E­ftersom de inte hade någonstans att vara knackade de på Smyrnakyrkans dörr. Föreståndaren Urban Ringbäck var först mycket tveksam till att låta dem ha sin bas i kyrkan, men ändrade sig. Beslutet gjorde att människor kände sig välkomnade av kyrkan.

– De som kom hit började att lära känna folk, de intresserade sig för verksamheten, de kom på gudstjänster. Och så kom många till tro. Vi har inte ställt krav på att du måste gå på gudstjänster för att få mat. Det är den helige Ande som verkat, säger Mark Beckenham, pastor i den farsitalande gruppen.

Han betonar att det som sker inte är begränsat till en grupp, människor med annan bakgrund kommer också till tro.

Urban Ringbäck, som inte är en person som i onödan använder stora ord, valde nyligen att i en predikan kalla det som sker för väckelse.

 Jag hörde många i församlingen som bad om att få väckelse. Och det medan människor faktiskt strömmar till oss, kommer till tro och döps. Då kände jag ett behov av att säga att ni kan sluta be om just detta, vi har väckelse nu, även om den kanske inte ser ut som vi förväntat oss, säger Urban.

Smyrnaförsamlingen har på några år växt från 2 900 till 3 200 medlemmar. Dessutom har församlingen dop en gång i månaden, och nära 500 människor har döpts mellan 2011 och 2014. Utvecklingen beror till stor del på att människor med invandrarbakgrund kommer till kyrkan.

Smyrnas historia inrymmer flera kulturer

Smyrna har en lång historia av att inrymma flera kulturer. Under 1960-talet tog församlingen till exempel emot arbetskraftsinvandrare från Finland och Jugoslavien. Under 1990-talet startade den internationella engelsk­talande gruppen, som är högst livaktig än i dag. Smyrnaförsamlingen kan sägas bestå av tre grupper i dag, den traditionella svensktalande gruppen, den engelsktalande och den farsitalande. Målet är dock inte att dela upp människor i olika grupper, utan att integreras.

 När vi tittar på kyrkokartan i Göteborg märker vi att det finns både större och mindre etniska församlingar där man har det som hemma fast i Sverige. Vi vill i stället skapa något som är kopplat till Smyrna, som är en svensk pingstförsamling, men där vi samtidigt är mångkulturella, säger Mark.

Det är lätt att tala vackert om integration, men det kan vara väldigt svårt att genomföra i praktiken. I Smyrna sker mötena mellan människor ofta i det praktiska arbetet. Eftersom församlingen inriktat sig på olika former av socialt arbete möts till exempel iranier, svenskar och ugandier för att tillsammans hjälpa till i soppköket.

Ett annat exempel är de konserter och musikaler som församlingen sätter upp. I förra årets julmusikal fick de farsitalande stort utrymme, vilket de är märkbart stolta över.

– Församlingen räknar med oss, räknar med att vi ställer upp. Jag har upplevt att vi blir behandlade med otrolig respekt, säger Farzin.

Azita instämmer.

 Ibland blir det misstförstånd, och det kan vara kämpigt, men det är verkligen integration som sker här på riktigt och det är fantastiskt, säger hon.

”Pingstvänner måste också anpassa sig”

Det är ingen som hymlar med att det blir krockar, allra minst Urban Ringbäck. Han tycker att det finns frågor som är relativt enkla att lösa, som hur gudstjänster ska utformas så att de passar alla. De stora utmaningarna och konflikterna kan röra hur värderingar i olika kulturer ska jämkas samman, om olika syn på ledarskap och delaktighet i beslut.

 Det är ofta som man känt att det här reder vi inte ut. Men så är det som att Gud säger: ”Det här tar jag hand om.” Så löser det sig.

Det är inte bara de som kommer från andra delar av världen som behöver anpassa sig till svensk församling. De pingstvänner som kanske varit med sedan 1950-talet måste också acceptera förändringar.

– De äldre känner inte igen sig, åtminstone inte i det de ser med ögonen. Sen har många vittnat om att de känner igen väckelseatmsofären, säger Mark.

Integrationen fortsätter. Hur Smyrna kommer se ut i framtiden är förstås omöjligt att säga, men församlingen kommer säkert att vara präglad av mångkultur. De som till exempel kommer från Iran vill inte försvenskas helt.

– Vi tror att barnen som är födda i Sverige ska evangelisera Iran. Då måste de kunna persiska, de måste kunna sånger på persiska, säger Azita.

Urban vill fokusera på det centrala.

 Vårt yttersta mål är inte att göra alla till svenskar eller att alla ska bevaras i sin kultur. Vårt första uppdrag är att bygga församling och att göra människor till lärjungar.

IT-skandalen på Transportstyrelsen
Annons
Annons
Annons
Annons