Så tänker barn om himlen

Barn och döden

LJUNGBY. Kan himlen finnas här på jorden? Söndagsskoleläraren AnnaSara Roos berättar att vi kan få se Guds rike redan här och nu, och att Jesus säger att Guds rike tillhör barnen.

– Tur att jag är barn! ropar Jonah.

Det är söndag förmiddag i Betelkyrkan i Ljungby:

– Tänker ni på döden ibland? undrar söndagsskolfröken AnnaSara.

Alla barnen skakar på huvudet. Men när vi har pratat en stund kryper berättelserna fram om en gammelmorfar vars hjärta slutade slå och en älskad katt som blev påkörd och dog.

Döden är kanske inget man brukar prata om till vardags. De allra minsta förstår inte fullt ut vad döden innebär. Det sägs att först i sex–sjuårsåldern börjar ett barn förstå att döden är något slutgiltigt och någonstans där väcks tankarna. Varför måste vi dö? Hur känns det att dö? Och var hamnar jag när jag dör?

alternative_text

Upplevelsevandring hos Svenska kyrkan i Karlskrona. Halloween, alla helgons dag och alla själars dag.

Kanske kan den stundande helgen ge tillfälle till samtal om döden. En undersökning från SOM-institutet i Göteborg visar att ungefär varannan svensk besöker en kyrkogård och tänder ljus under allhelgonahelgen för att hedra minnet av en närstående som gått bort.

Det skulle i praktiken innebära att ungefär 5 miljoner svenskar tänder ljus vid en grav nu till helgen, och en betydande andel av besökarna är faktiskt barn, något som man uppmärksammat i Svenska kyrkan i Karlskrona.

104059.jpg– Barn har många tankar om döden, det är bara det att de sällan har något forum att prata om det. Döden är ofta inte så dramatisk för barn, de är ganska avslappnade och nyfikna, säger Elisabeth Ekman, församlingspedagog.

Sedan några år tillbaka arrangerar församlingen inte bara jul- och påskvandring utan även en upplevelsevandring för skolorna i anslutning till allhelgonahelgen. Under de senaste två veckorna har man mött mer än 300 barn tillsammans med deras pedagoger.

Halloween, allhelgona och alla själars dag

Besökarna får gå igenom tre rum där det första är halloween-pyntat. Här får man lära sig mer om den från början keltiska traditionen som alltid firas den 31 oktober och som inte ska blandas ihop med allhelgonahelgen.

I nästa rum hamnar barnen i ett kloster där de möter en nunna som berättar om Heliga Birgitta och hennes liv. Här är fokus alla helgons dag.

Och i det tredje och sista rummet kommer barnen till något som ser ut som en kyrko­gård. Här handlar det om alla själars dag. Barnen får lära sig mer om hur man begravs och får fundera på vad själen egentligen är för någonting. De barn som vill får också se hur en riktig kista ser ut.

– Och det är många barn som faktiskt vill göra det, berättar Elisabeth Ekman.

Lockat besökare från andra delar av landet

Upplevelsevandringarna har rönt en hel del uppmärksamhet och lockat besökare från andra delar av landet som vill hämta inspiration till sina församlingar.

– Det är en banbrytande satsning vi gör, att vi som församling kan avsätta och prioritera så stort utrymme för upplevelsebaserade vandringar för barn och ungdomar och att vi kan möta skolans och läroplanens krav på icke-konfessionell undervisning om religion och tradition i Sverige. Det är viktigt att få reda ut begreppen och lära barnen skilja på vad som är halloween och vad som hör till allhelgonahelgen, säger Elisabeth.

För Svenska kyrkan Karlskrona är upplevelse­vandringarna en del av allhelgonafirandet. En annan del är själva allhelgonahelgen när man också lyfter fram barnperspektivet på ett speciellt sätt.

– Vi ser ju att många som besöker kyrkogården under allhelgonahelgen kommer med hela familjen. Ibland kan det också vara ett barn som kommer med en mormor eller farmor. Generationer möts och jag tror att många barn tycker att det är lite mysigt att få vara tillsammans med familjen och se ljusen tändas på kyrkogården, säger Elisabeth.

Fyra av församlingens pedagoger är på plats varav två med fokus på de allra yngsta. Barnen erbjuds möjlighet att göra en gravprydnad att ställa vid en gravsten eller i minneslunden. Församlingen bjuder också på ett enkelt fika.

– Och även här blir det en hel del samtal, säger Elisabeth

Allhelgonahelgen

Alla helgons dag, som från början var tänkt att uppmärksamma helgon och minnet av martyrer, firas den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Dagen efter firas Alla själars dag som historiskt sett är dagen då vi minns och hedrar våra döda närstående.
I dag brukar hela helgen präglas av kyrkogårdar som lyses upp av tända ljus och smyckade gravplatser.
Ungefär hälften av svenskarna tänder ljus vid någons grav under allhelgonahelgen, enligt en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs Universitet.

alternative_text

Händer det att du tänker på döden? Alla barnen skakar på huvudet. Men när vi har pratat en stund kryper berättelserna fram om en gammelmorfar vars hjärta slutade slå och en älskad katt som blev påkörd och dog.

Självklart behöver vi prata om döden, både barn och vuxna. Vi beger oss tillbaka till söndagsskolan i Betelkyrkan Ljungby. Fröken AnnaSara Roos läser en berättelse om himmelriket ur barnens Bibel och låter sedan barnen tänka högt: Vad är himlen?

– Himlen är blå! Moln finns det där!

– Nä, gul! Stjärnorna!

Ett av de äldre barnen räcker upp handen, det här är tydligen något man har pratat om på skolan:

– Himlen är ett skal runt jorden. Atmosfären.

En annan av de äldre säger:

– Om man kommer upp dit så lever man där.

Att man kommer till himlen när man dör, och att man faktiskt liksom lever där uppe, är inte en obekant tanke för barnen. Jesus finns i himlen och när man dör får man vara tillsammans med honom.

Älgar och björnar i himlen

AnnaSara plockar fram skålar med frukt och alla barnen samlas i en liten ring.

Brukar ni tänka på döden? undrar jag. Och även om den spontana reaktionen är nej visar det sig ganska snart att flera av barnen i den här gruppen har egna erfarenheter av döden.

Någons gammelmorfar dog alldeles nyligen, han låg och sov i sin säng när hjärtat slutade slå.

– Vår katt har dött. Den var två år, säger Oskar, 5 år.

Oj då! Blev den sjuk eller varför dog den?

– Den blev överkörd.

Hur kändes det?

– Dåligt. Vi begravde den.

Får ett älskat husdjur komma till himlen när det dör?

Här är barnen rörande överens, såklart att djuren också kommer till himlen. Och där finns det nog många djur.

– Jag hoppas att det finns älgar och björnar, säger en av pojkarna.

Men hur ser det ut i himlen då? Här är tveksamheten större. Tanken att himlen skulle kunna vara en plats med gator av guld och en stadsmur byggd av ädelstenar ger barnen stora ögon. Det här är tydligen något som triggar fantasin.

Andra menar att det inte kommer att vara någon natt i himlen, att vi aldrig kommer att bli trötta och behöva sova. Men alla håller inte med.

– Jag tror att man får sova på molnen, säger ett av barnen

Så firar svenskarna olika ritualer och högtider

94 procent firar jul
85 procent firar sin egen födelsedag
53 procent tittar på finalen i Melodifestivalen
51 procent tänder ljus vid någons grav på alla helgons dag
40 procent firar alla hjärtans dag
19 procent firar halloween
13 procent besöker en kyrka på 1:a advent

alternative_text

Juni Tingbratts teckning visar en marknad i himlen där man kan köpa godis, leksaker, badsaker - och Iphone 8. Och man behöver inte betala om man inte vill.

Juni Tingbratt, 10 år:

”Det här är torget i himlen, i en stad med olika drömsaker. Här är en guldväg. Och här på gräset får man inte gå för då förstörs det fina. Man behöver inte betala, här får man bara ta det man vill ha, men man kan betala om man vill.”

Elins teckning

Elin Hagelin, 8 år:

”I himlen finns en guldväg och en fotbollsplan och ett hus och en sjö där någon står och fiskar. Himlen är sådär. ”

Linneas teckning

Linnéa Hagelin, 10 år:

”Jag gillar att fiska så jag hoppas att man kan göra det i himlen. Jag tänker att det finns en stor sjö där man kan fiska abborre och gädda. Det finns inte så många fiskar, men när man väl fångar dem så blir det alltid världsrekord. Eller himmelrekord kanske man ska kalla det. Och så finns det en fotbollsplan som man alltid vinner på.”

Vilhelms teckning

Vilhelm Roos, 8 år:

”Jag har ritat ett träd, ett grönt stridsflygplan och ett stort vatten-regnmoln. Och det här är en bomb. Och det här är blod. Himlen är inget bra ställe att va på.”

Sagas teckning

Saga Tingbratt, 4 år:

”Jag har ritat ett monster. Det busar med alla barnen i himlen. Jag gillar inte läskiga monster.”

Oskars teckning

Oskar Hagelin, 5 år:

”Solen skiner jämt i himlen och då blev det för varmt på vägen så brandmännen måste komma och släcka. Det är därför det har kommit vatten på vägen. Man kan köra bil där, en vanlig bil fast osynlig. Och det är ett bra ställe för man kan flyga och sväva omkring.”

Jonahs teckning

Jonah Iversen, 6 år:

”Himlen är ett kungarike där jag och Jesus är kung. Bredvid vårat hus finns det ett träsk där man kan fiska krokodiler, men det är snälla krokodiler eftersom det är i himlen. Och så kan man bada i träsket, i gegga.”

Esthers teckning

Esther Iversen, 4 år:

”Jag har målat en rutschkana och det gula är stegen. Jag tror det är tråkigt i himlen, för man är död.

Fyller ett högre syfte

Även om vi inte tänker på det, så gör vi nästan alla likadant när vi besöker en grav. En rit i tre steg.

Systematiska observationer på kyrkogårdar visar att besöken följer ett visst mönster. Riten inleds med en reningsakt då gamla blommor eller skräp avlägsnas. Därefter placeras blommor, kransar och ljus ut på graven. Akten avslutas med ett kort moment av stillhet, då de anhöriga tänker på den bortgångna.

De tre olika stegen kan kallas för riten vid graven. Det har Anders Bäckström, professor emeritus i religions sociologi forskat kring.

Undersökningar visar även att besöken bidrar till en individuell tillfredsställelse på tre olika plan. För det första syftar besöket vid graven till att minnas de anhöriga genom det uppenbara syftet att smycka graven. Detta ger de anhöriga en inre tillfredsställelse.

För det andra syftar besöket till att hedra den döde och därmed signalera till omgivningen att anförvanten inte är bortglömd. Detta tillfredställer traditionen som inramar besöken, en yttre tillfredsställelse.

För det tredje kan besöket innebära en önskan om att komma i kontakt med de bortgångna eller en önskan om att tänka goda tankar kring den döda, vilket kan få karaktären av en bön. Det ger besöket ett högre syfte.