Stasis skugga faller över Växjö stift

De kallades för Doktorn, Ingolf, Hiller och Orio­n. Bakom täcknamnen dolde sig höga östtyska kyrkofö­reträdare. Alla var involverade i Växjö stifts utbytesprogram med kyrkan i DDR – och samarbetade med den östtyska säkerhetspolisen Stasi. Dess främsta mål var att stoppa stiftet i Småland från att stödja kristna regimkritiker i öst.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Stasihögkvarteret i Rostock den 22 augusti 1979. Överstelöjtnant Scherwinski sitter vid sitt skrivbord i den östtyska säkerhetspolisens gråaktiga betongkomplex. Han tillhör avdelning XX/4, vars uppgift är att övervaka kyrkorna i DDR, inklusive deras utlandskontakter. Men just denna dag har Scherwinski andra tankar i huvudet än bevakning av ”negativa klerikala krafter”, som är Stasis beteckning på regimkritiker i kyrkan.

Nästa år fyller nämligen Stasi, officiellt kallat MfS, 30 år. Då är det tänkt att någon särskilt förtjänstfull medarbetare ska belönas med medalj.

Frågan är bara vem. Plötsligt kommer överstelöjtnanten på ett namn.

”Hiller Reg nr. I/4844/60”, knattrar han på sin skrivmaskin – och syftar på en präst som är in­officiell medarbetare, IM, i Stasis sold.

”Den inofficielle medarbetaren samarbetar med MfS sedan 1960. Han är ärlig, tillförlitlig och engagerar sig personligen fullt ut för Tyska Demokratiska Republikens intressen”, fortsätter överstelöjtnanten.

Läs mer: Svenskt prästbesök väckte oro

Vidare skriver han att Hiller försett Stasi med viktig operativ information inifrån det evangeliska stiftet Greifswald. Dessutom har han personligen påverkat stiftet i den riktning som Stasi vill att kyrkan ska gå. Närmare bestämt att strikt ägna sig åt religion – och inte kritik mot DDR-regimen. När Scherwinskis förslag når Rostocksavdelningens chefsetage anses en medalj vara alldeles för lite. En toppmedarbetare som Hiller borde minst få två. Därför ska han även få motta ”Kamputmärkelsen för folk och fosterland” i brons.

Överlämnade kyrkomateriel till Stasi

Hillers riktiga namn är Siegfried Plath, född 1931. Han är verksam som superintendent vid Greifswalds stift. Stasis arkiv i Rostock innehåller åtskilliga detaljer om hans arbete som hemlig agent. I ett fall ska han ha angett en västtysk pastor som anförtrott sig åt honom. I ett annat ska han ha överlämnat internt kyrkomateriel till Stasi. Och i ett tredje ska han ha försett Stasi med information om 22 personer som flytt från DDR 1960. I hans ögon hade alla varit ”egoistiska”. Genom flykten ansåg han att gruppen för alltid lämnat ”den kristna gemenskapen”.

Läs mer: Svenska kyrkans relation till Östtyskland sattes under lupp

Ur Stasis perspektiv är Plath en perfekt agent. Han rapporterar av politisk ”övertygelse”, med följd att hans arvoden kan hållas på låg nivå, i genomsnitt 241 östmark om året.

Dessutom talar Siegfried Plath svenska. I mitten på 1950-talet studerade han teologi i Lund och Uppsala. Det gör honom till en perfekt ledare för en östtysk åttamannadelegation, som reser till Växjö stift i maj 1980. I Domkyrkan ska han assistera självaste Växjöbiskopen Sven Lindegård vid en gudstjänst.

Kyrkligt utbytesprogram

Besöket ingår i ett kyrkligt utbytesprogram som Lindegård startat 1975 och som ska pågå till DDR:s sammanbrott 1989. Det går under namnet ”delegationsresorna” och bygger på att små grupper från Växjö och Greifswald ska besöka varandras stift.

Lindegård hoppas att resorna ska bryta den östtyska kyrkans isolation, skapad av det statsbärande östtyska kommunistpartiet SED.

”Man försökte avskära kontakterna västerut. Vi såg det därför i Växjö stift som en viktig uppgift att söka skapa kontakter som kunde bryta isoleringen”, skriver han i en personlig betraktelse. Lindegård verkar också för att Växjö stift ska medfinansiera ett kyrkocentrum i staden Demmin, vilket innebär att eftertraktad västvaluta kommer DDR till godo. Hans initiativ stöds av den östtyske biskopen Horst Gienke i Greifswald.

Vad Lindegård knappast vet är att hans motsvarighet i DDR också regelbundet träffar företrädare för Stasi, som ser en toppagent i Gienke. Hos Stasi får han täcknamnet IM Orion. Med hjälp av IM Orion och IM Hiller, Siegfried Plath, hoppas Stasi ha god kontroll över kyrkan och dess utlandskontakter. Vilka som får resa till Växjö bestäms ytterst av Stasi. Märkligt nog låter den östtyska säkerhetspolisen inte bara regimvänliga kyrkoföreträdare få utresetillstånd, utan även kritiker.

Läs mer: De fängslades på grund av Stasiprästen

Hit hör exempelvis en östtysk präst, vars son vägrat göra militärtjänst med hänvisning till den östtyska folkarméns ”fascistiska språkbruk”. ­Likaså en präst som vägrat att rösta i DDR:s riggade val till folkkammaren. På så sätt försöker Stasi förmedla en bild av att det är högt i tak i DDR.

– Vissa östtyskar uttryckte faktiskt kritik mot DDR-regimen, men sällan i sina landsmäns närvaro, minns förre Växjöbiskopen Jan-Olof Johansson och nära medarbetare till Lindegård.

Skärpt övervakning av ”politisk turism”

Från 1986 blir Jan-Olof Johansson, då stiftsadjunkt, ansvarig för utbytet. Samma år beslutar ledningen för Stasi i Rostock att skärpa övervakningen av ”politisk turism”. Det är Stasis beteckning på resorna till Greifswald.

Allt som misstänks vara till skada för DDR-regimen ska ”i god tid identifieras, förebyggas, avslöjas och förhindras”. Från och med nu ska samtliga Stasienheter i norra DDR bistå kyrkoenhet XX/4.

Skälet är att oppositionen i DDR börjat organisera sig i kyrkorna. Därmed får även IM Hiller, Siegfried Plath, en ny roll. Han ska ”tränga tillbaka konfrontativa aktiviteter”, ifall Växjö eller andra vänstift i väst skulle börja stödja regimkritikerna.

70 östtyskar deltog i resor till Växjö

I maj 1987 registrerar Stasi en ny IM, täcknamn Ingolf Seidel, 1286/85. Under två års tid har han skolats in i uppgiften. IM Ingolf är en av cirka 70 östtyskar som så här långt deltagit i resorna till Växjö.

”Bredvilligt informerar denne IM om resorna, vilket lett till viktig operativ information” /.../ ”i 24 fall”, heter det i hans ledningsofficers anteckningar.

Ingolfs klarnamn är Christoph Ehricht, utbildad präst, född 1950. Sin vilja att samarbeta med Stasi motiverar Ehricht med att han ”vill förhindra att kyrkan missbrukas” (läs: utnyttjas till regimkritik). Någon lön får han inte, men väl praliner, böcker och en LP-skiva. Den sista gåvan ska han få i februari 1989. Allt enligt Stasis noteringar.

Läs mer: Öppet brev till Aleksander Radler

Hans motprestation: att hålla koll på besökare från utlandet som gästar stiftet Greifswald, inklusive gäster från Växjö.

Men det räcker inte för Stasi. På hösten 1988 skickas ännu en östtysk agent till Växjö. Det är den svensk-tyske prästen Aleksander Radler, alias IM Thomas, som hälsar på hos Sven Lindegård. Radler leder in samtalet på kyrkans situation i DDR. Han vill veta var Sven Lindegård egentligen står. Är han för eller mot regimkritikerna i den östtyska kyrkan?

Lindegård har försökt att ligga lågt i frågan ända sedan 1975. Men nu tar han bladet från munnen. Radler rapporterar omedelbart svaret vidare till Stasi: Växjös biskop vill stödja kristna som förföljs i DDR!

Knappt ett år senare har DDR kollapsat. Ändå ska det ta Växjö stift 24 år att ta itu med vad som egentligen hände under åren 1975 till 1989. Under tiden avlider både Sven Lindegård och Siegfried Plath. Först i november 2013 bjuder stiftet in till ett två dagar långt symposium, kallat ”Svenska kyrkans möte med kyrkan i DDR - om underrättelseverksamhet och vänstiftsrelationer under Kalla kriget”.

Mer eller mindre tvingade att arbeta för Stasi

Värd är just biskopen Jan-Olof Johansson. Upp i talarstolen hälsar han en tysk kyrkohistoriker, som berättar att Stasi gärna rekryterade kyrkliga ledare, exempelvis biskopar som Gienke.

– Han finns ju registrerad under täcknamnet IM Orion, hävdar kyrkohistorikern. En äldre tysk man känner sig manad att ta Gienke i försvar. Den förre biskopen, nu 83 år gammal, är nämligen inte inbjuden till symposiet. Bestämt hävdar mannen att Gienkes samarbete med Stasi inte ska tas så allvarligt. Alla kyrkliga ledare i DDR var ju mer eller mindre tvungna att samarbeta med Stasi.

– Det har jag själv gjort, säger han.

Mannen ifråga är ingen mindre än Christoph Ehricht, IM Ingolf Seidel i Stasis akter. Stiftet har bjudit in honom för att kåsera om utbytet mellan Växjö och Greifswald. Biskop Jan-Olof Johansson vet just inte så mycket om Ehricht. Samtidigt har hans Stasiakt varit tillgänglig i Tyskland ända sedan 1990-talet. Den förvaras hos myndigheten BSTU, som förvaltar Stasis gamla arkiv.

”Stasi registrerade mig utan min vetskap”

Hos BSTU finns också Alexander Radlers akt, offentliggjord 2012. Den väger över sex kilo och innehåller angiverirapporter om hundratals personer, varav Lindegård var en.

Sett i det ljuset undrar säkert symposiets deltagare vad 90 besök från Greifswald, och knappt hundra i omvänd riktning, emanerat i hos Stasi. Vilka av Växjös gäster var faktiskt angivare?

När det väl är Christoph Ehrichts tur så hoppar han över kåseriet. Istället berättar Ehricht att han hjälpt Stasi vid två tillfällen. En gång säger han sig ha stoppat en regimkritisk konsert i kyrkan, en annan gång säger han sig ha hindrat kristna från Holland att kritisera DDR:s upprustning. Om övriga tillfällen säger han inget alls. Och om rollen som agenten Ingolf säger han:

– Stasi registrerade mig som IM, men utan min vetskap. Så här i efterhand funderar jag på om jag borde ha avböjt att föra samtalen (med Stasi). Detta är ett öppet sår i min biografi.

Scenbyte: Alexanderplats i Berlin, november 2015, två år senare. I myndigheten BSTU:s stora läsesal ligger flera brandgula akter med hundratals sidor. Den tjockaste är Plaths, följt av Ehrichts.

Innehållet i den senare visar att Ehrichts uppdrag varit att medelst ”konspiration” aktivt ”tränga tillbaka och förhindra politiskt-negativa” grupper från att få fäste i kyrkan. Hur det skulle gå till bestämdes vid hemliga möten. De ägde rum åtta gånger per år, enligt Stasi. Senare ska Ehricht bara bekräfta fyra.

I läsesalen finns också handlingar om en fjärde IM, Doktor Wintzer. Bakom täcknamnet döljer sig stiftssekreteraren i Greifswald. Hans namn är Hans-Martin Harder, även han en Växjöbesökare.

Uppgifter om östtyska kyrkoföreträdare

I likhet med Ehricht hävdar Harder att Stasi registrerat honom som IM utan hans vetskap. Men till skillnad från Ehricht och Gienke har han skickat ett intyg till BSTU. Där bekräftar en Stasiofficer att Harder visserligen försett Stasi med upplysningar, men att han aldrig varit en IM. I akterna finns åtskilliga uppgifter om östtyska kyrkoföreträdare, församlingsmedlemmar och kristna regimkritiker, men just inget om Lindegård, Johansson eller andra i Växjö stift, förutom ren personalia.

– Med tanke på det långvariga utbytet mellan stiften borde här finnas långt mer papper. Sannolikt lyckades Stasi förinta stora delar av innehållet på senhösten 1989, säger en av BSTU:s arkivarier och visar på en tömd akt.

På den står det Hiller (Siegfried Plath). Bara själva aktkappan är kvar. I gengäld finns Stasis PM och anvisningar bevarade. Ett dokument från september 1989 visar att ledningen för Stasi i Rostock varit mycket nöjd med utbytet mellan Växjö och Greifswald.

”Relationerna har ju i huvudsak religiös karaktär”, heter det.

Men för att kunna dra den slutsatsen måste Stasi ha haft gott om upplysningar. Kanske inte bara från Doktorn, Ingolf, Hiller eller Orion, oavsett om de var regelrätta Stasiagenter eller inte. Akterna avslöjar att Stasi ska haft sammanlagt 25 stycken IM i tjänst.

– Just därför borde det finnas långt fler handlingar, fortsätter arkivarien.

Lämnar bara information via e-post

Växjö i mars 2016. Jan-Olof Johansson har hunnit bli pensionär. Han vet inte riktigt om stiftets symposium gick till botten med frågan om relationen till DDR. Än mindre om vilken roll Christoph Ehricht (IM Ingolf), Siegfried Plath (IM Hiller), Horst Gienke (IM Orion) och Hans-Martin Harder (IM Doktorn) spelat. I dag är Plath död, Gienke gammal och Harder har ju något som talar till hans fördel. Då återstår bara en.

– Jag skulle gärna vilja sätta mig ned och prata med Christoph Ehricht, det skulle jag verkligen vilja.

Frågan är bara om Ehricht är villig att samtala. När Stasi kommer på tal kommunicerar han numera bara via e-post. I ett mejl skriver Ehricht att han i vart fall aldrig lämnat upplysningar om Växjö stift.

Christoph Andersson

Personerna i artikeln

IM Hiller. Siegfried Plath, präst, född 1931, värvad av Stasi 1960. Var verksam som superintendent vid Greifswalds stift.

IM Orion. Östtyske biskopen Horst Gienke i Greifswald.

IM Ingolf. Christoph Ehricht, präst, född 1950. Var med 2013 när Växjö stift bjöd in till ett symposium om Svenska kyrkans möte med kyrkan i DDR.

IM Doktorn. Bakom täcknamnet fanns stiftssekreteraren i Greifswald, Hans-Martin Harder.

Christoph Andersson är författare till ”Operation Norrsken – om Stasi och Sverige under Kalla kriget” (Norstedts)

Annons
Annons
The Love Festival
Annons
Annons